RSA
ER
NR
2 Inge RÖTA DSA dr Ne
:
FORA
É ( |
rd EE
Sd VA ( "TÖS ( Restored through ( a grant from |
(
Morgan Guaranty Trust Co.
NA NI NI NA NA NA NA NANA NA NV
FRIAR |
PRI N (OM: KONN UNIVERSITY INE:1:V.V:d4
Digitized by Goc gle
Original from
Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY
Original from
Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY
Original from
Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY
Original from
Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY
Original from
Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY
Original from
Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY
ARKIV
FÖR
NORDISK FILOLOGI
UTGIVET UNDER MEDVÄRKAN AV
ERIK BRATE GUSTAF CEDERSCHIÖLD HJALMAR FALK MARIUS H/EGSTAD FINNUR JÖNSSON KRISTIAN KÅLUND ADOLF NOREEN LUDV. F. A. WIMMER
GENOM
AXEL KOCK.
TJUGOSJÄTTE BANDET.
NY FÖLJD. TJUGOANDRA BANDET.
Aer
C. W. K. GLEERUP. OTTO HARRASSOWITZ. LUND. LEIPZIG.
LUND 1910.
LUND BERLINGSKA BOKTRYCKERIET 1910
Original from
Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY
Innehåll.
Axel Kock, En form av vokalbalans i äldre nysvenskan .... 1 Johan Palmér, Till frågan om växlingen -it :-et i sup. och part. neUtr:: 1 Sldrö. nySVÖDBka.s (+ ass soc cor leder 18 sr ne äv JET 4 FIER 11 Sophus Bugge, Det oldnorske Kvad om Volund (Volundar-kvida) og dets Forhold til engelske Sagn . .....s. ss scr sc 33
Valtyr Gudmundsson, Anmälan av ”Friedrich Boden, Die is- ” ländische Regierungsgewalt in der freistaatlichen Zeit” . .. 78 Finnur Jönsson, Anmälan av ”G. Schätte, Oldsagn om God-
BJÖRN 210. er sk6 där rr RANG Sör KSO SA BIN Br SE Rs Ara 83 Emil Olson, Anmälan av ”Konungs annåll, ”Annales islandorum
regii', utgiven av H. Buergel Goodwin” . .....s.ccc 87 August Gebhardt, Zur Crymoggea ....osesssso sor sr 95
L. Fr. Läffler, Lytir, en hittills förbisedd fornsvensk gud . . . 96
Axel Kock, Kritiska anmärkningar till frågan om a-omljudet . 97 B. Kahle, Die altwestnordischen Beinamen bis etwa zum Jahre
2 059,0 KOSTEN RAA ESR FE AA SINE RER AA REN AR LE pr 142 (och 227) Jön Jönsson, Um pått Sigurdar slefu . . . .. ss... cc cs 202 Theodor Hjelmqvist, Anmälan av ”Axel Olrik, Nordisk Aands-
liv i Vikingetiden og tidlig Middelalder” .......s.ccc. 210 Marius Hegstad, Anmälan av ”Diplomatarium Feroense I av
Jaköb: JAKORIGR "4. -c'a. 5-6 schack br RIKA FÄRNA rr 212
Holger Pedersen, Anmälan av ”Rocznik slawistyczny. Revue slavistique publiée par J. Los, L. Matkowski, K. Nitsch et J. Roswadowski. T. I” L. Fr. Läffler, Nekrolog över Karl Henrik Karlsson ...... 224
B. Kabhle, Die altwestnordischen Beinamen bis etwa zum Jahre TADObyrgrer oelbkrg äran sår Lör sår ML So oll re, ån Br Rs (142 och) 227 Hans Sperber, Anmerkungen zu einigen isländischen Rimur . . 261 Hans Sperber, Zur frage der sogenannten Hålfkenningar. . . . 276 Hans Sperber, Kann ”Göttin des Meeres” eine Kenning fär
ed by (3O( gle PRINCETON UNIVERSITY
Wilhelm Cederschiöld, Läkeråden i Håvamål 137........ 294
B. Erichsen, Bibliografi for 1908 . . sossss soc ooo vr 301 Henry Buergel Goodwin, A Short Remark ........... 334 Emil Olson; SVAN IN :0ox fyönsof karens pda $ SG MD SINE e Ner se 337
Magnus Olsen, En forelesning af Sophus Bugge over Gud-
KUDALEVI CN: LL: Dre LENS RSA a SV DUNNIA SINGS 339 Magnus Olsen, Tjosnur og tjosnublöt . . .....-s-sss ccs 342 R. C. Boer, Die geschichte von Sigurår slefa . .. ........ 346 Elof Hellquist, Ytterligare om ortnamnen på -inge ...... 361 Jön Jönsson, Merki ”Lodbrökarsona” . .......sssco.c-e.- 371 Holger Pedersen, Anmälan av ”Sproglige og historiske Af-
handlinger viede Sophus Bugges Minde”. .........-- 377
C. W. von Sydow, Anmälan av ”F. Ohrt, Kalevala I, II” ... 379
Amund B. Larsen, Anmälan av ”Etymologisk ordbog over det norröne sprog på Shetland. Af Jakob Jakobsen? ...... 381
F:. L—r, Tillägg och rättelser <. : s : sc oc. cc 5 + 4. « «a 384
Original from
pigitized by GOG gle PRINCETON UNIVERSITY
En form av vokalbalans i äldre ny- svenskan.
Som bekant uppträder den fornsvenska vokalbalansen för i:e under två i någon mån olika former: den fullstän- diga vokalbalansen med en växling i:e även i sluten sta- velse (dvs. ej blott dat. gudhi: dat. häse, utan även partic. farin : partie. fallen) och den ofullständiga vokalbalansen med en växling i:e endast i öppen stavelse, men genomgående i i sluten stavelse (dvs. gudhi: huse, men i såväl i partic. fallin som i partic. farin). Från omkring 1350 hava de flästa fornsvenska skrifterna den ofullständiga vokalbalansen för i:e, under det att den fullständiga vokalbalansen för i:e påvisats i blott ett fåtal skrifter, hvilka äro skrivna i eller stå i samband med Östergötland. Se Kock Fsv. ljudlära II, 243 ff. om den fullständiga och den ofullständiga vokalbalan- sen 1 fornsvenskan.
Under dessa omständigheter är det ganska överraskande, att, enligt hvad jag iakttagit, man ännu i äldre nysvensk tid finner vokalbalans för i:e i sluten stavelse under ett speciellt. förhållande.
Dialektiskt har nämligen följande ljudlag tillämpats: i kvarstår framför t i sluten stavelse med stark levis, men övergår i denna ställning till e vid svagare ak- cent. Enligt denna regel hava alltså kortstaviga ord kvar ändelsen -it (mykit, partie. budhit), under det att långstaviga ord fått -et (partie. holpet).
Denna vokalbalans för -it:-et tillämpas i reformatorerna Olavus och Laurentius Petri's språk, och den framträder tyd- ligt särskilt i participium neutrum och supinum av starka verb.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXVI, NT FÖLJD XXIII. 1
bigitizea sy (30 gle PRINCETON UNIVERS TY
2 Kock: Vokalbalans i ä. nsv.
Såsom jag i min skrift Fsv. ljudlära II, 264 ff. fram- hållit, tillämpas den i yngre fornsvenskan vanliga ofullstän- diga vokalbalansen för i:e icke längre konsekvent bort emot slutet av 1400-talet: i öppen stavelse ersättes det äldre i numera stundom av e (gledhe jämte äldre gledki etc.), och även i sluten stavelse övergår rätt ofta i till e, dock så, att det äldre i bibehålles bättre framför s och t än framför r och n» (oftare i i ord av typen leris, egith etc. än i ord av typen herer [herir], cristen [cristin]). Efter reformationen är e obetingat den normala ändelsevokalen i stavelser med infortis, vare sig att stavelsen är öppen eller sluten, om ock ännu under äldre nysvensk tid en del exempel med -i i ul- tima av kortstaviga ord (pres. konj. vari; glädhi etc.) an- träffas.
Ett delvis annat bruk av ändelsevokalerna i:e finner man i Olavus Petris egenhändiga manuskript till ”Undervis- ning om menniskans ärliga skapelse, fall och upprättelse”. Manuskriptet upptäcktes av Otto Ahnfelt och har av honom publicerats (1898). Å de första femtio sidorna (8. 2— 52) av denna publikation användas ändelsevokalerna i:e på föl- jande sätt.
Enligt den anförda balanslagen för -it:-et hava kort- staviga tvåstaviga ord -it:
mykit 3, 7"); 4, 8; 4, 15 etc. (mycket vanligt).
passiva participier och supiner av starka verb: giffuit 6, 6; 23, 10; 43, 16 etc. (minst 12 ggr); föregiffuit 4, 11; 49, 19; medhgiffuit 23, 25; bliffuit 31, 18 etc. (minst 5 ggr); lidhit 44, 11; budhit 25, 7; 25, 20 etc. (minst 4 ggr); for- budit förbud(h)it 19, 15 etc. (minst 5 ggr); vpskurit 9, 32; wurit 7, 21; 11, 21 etc. (mycket vanligt); taghit 31, 16; förtaghit 34, 26; framfarit 11, 21; 11, 24; latit 29, 2 (par- tie. till fsv. läta); lätit 29, 21 (partie. till fsv. leta); ätit 25,
!) Siffrorna hänvisa till sida och rad.
gitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY
Kock: Vokalbalans i ä. nsv. 8
17 etc. (minst 6 ggr). Vid denna tid hade passiva partici- pet i neutrum ännu icke differentierats i participium och supinum. Såsom de anförda orden visa, hava komposita (förbudhit etc.) i allmänhet bibehållit simplicias vokalisation (budhit), även om de till följe av sin akcentuering strängt ljudlagsenligt skulle hava fått c.
Blott i följande participier har jag mot regeln funnit -et: bliffuet 20, 27; förgripet 36, 16; bedraghet 35, 16, alla använda såsom aktiva former (motsvarande det moderna su- pinum), samt föregiffuet 52, 23, nidherslaghet 45, 6 (använda såsom passiva former). Formen befalet 22, 25 behöver ej hava uppstått ur fsv. befalit, utan kan hava utvecklats ur fsv. befa'lat med levissimus på ultima (verbet böjdes även svagt), eftersom (se Kock Alt- und neuschw. accentuierung 8. 79) ord sådana som bege!radhe, rege'radhe etc. med levis- simus på penultima övergått till begeredhe, regeredhe i Ola- vus Petris språk. För övrigt hava i fornsvenskan även be- falit liksom forgripit, bedraghit fortis 1 på andra och levis- simus på tredje stavelsen. Det är därför möjligt, att e ljudlagsenligt uppstått ur i i befalet, förgripet, bedraghet "). Då föregiffuet, nidherslaghet fordom liksom ännu i dag ak- centuerats med fortis på första, semifortis på tredje och levis- simus (ej levis) på fjärde stavelsen, vore det ej häller omöj- ligt, att även i dessa former i ljudlagsenligt övergått till e.
Långstaviga tvåstaviga ord hava däremot -et.
Passiva partic. och supiner äro särskilt belysande: fun- net 10, 2; vunnet wunnet 38, 11; 47, 21; förnummet 11, 26; 11, 28; 40, 22; kunnet 8, 31; 9, 32 etc. (minst 8 ggr;= fsv. kunnit); hallet 20, 1; 23, 19; behallet 11, 28; 37, 28; fallet 30, 9 (minst 2 ggr.); låtet 20, 27; wordet 7, 19; holpet 26, 3; behollet 50, 21; vihgonget 17, 1; kommet 21, 17 etc.
1) Såsom fil. kand. Johan Palmér anmärker, kan -et i befalet bero även därpå, att detta tyska låneord (mnt, befalen) inlånats till Sverge, sedan dess vokal i penultima redan hade blivit förlängd i öppen stavelse i tyskan,
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERS TY
4 Kock: Vokalbalans i ä. nsv.
(minst 4 ggr), bekommet 15, 16; vpkommet 43, 19; åstadh kommet 45, 5; påkommet 37, 24; wollet 49, 29 (= fsv. val- dit). Något undantag torde icke finnas.
Av intresse är det att verbet lata ”låta” (med kort pen- ultima i fornspråket) hos Olavus Petri har participet latit, men verbet låta = fsv. lata (med lång penultima i fornsprå- ket) hos honom använder participet låtet.
Om man bortser från sådana ändelser, där vi alltjämt hava /-ljud (-ing, -ig etc.; även fäghrind fägring”), använder den granskade delen av ”Undervisning” ändelsevokalen i för övrigt blott (och väsentligen i överensstämmelse med många andra äldre nysv. skrifter) i följande ord: dat. Gudhi (ofta), pres. konj. wari 44, 22 — jntit (normalt; dock även jntet), huilkit (dock även hwilket) med ii penultima (jmf. Kock Fsv. ljudl. II, 275), eeghit 49, 31 (jämte eegher) med palatal kon- sonant framför infortis-vokalen (jmf. ib.) — neutra på -ligit (skadheligit etce.; jmf. ib. I, 46 ff., II, 274). Dessutom några gånger i kortstaviga passiva particip och adjektiv på -in: bitin 36, 2; giffuin 29, 26; 30, 1; vndergifuin 13, 23; 37, 13; begripin 11, 1; vpätin 20, 6, mykin 37, 11 etc. (minst 5 ggr ')), men även part. i fra wiken, taghen etc. med -en.
Av ovanstående framgår, att vokalbalansen för -it:-et genomförts med stor konsekvens i Olavus Petris språk. Vo- kalljudet i ändelsen -et är emellertid vid denna tid säkerligen att uppfatta såsom den reducerade vokalen 32.
Man kan emellertid framställa det spörsmålet, huruvida denna i fornsvenskan icke påvisade form av vokalbalans är relativt gammal eller helt ung. Då vokalbalans för i:e i sluten stavelse (fapir: möper etc.) påvisats från 1300-talet, skulle man möjligen kunna tänka sig, att vokalbalansen -it :-et är relativt gammal, eftersom i:e även här växla i slu- ten stavelse, och att således Olavus Petris språk utvecklats
1) Också tienistachtig 19, 23.
pigitized by GO gle PRINCETON UNIVERSITY
Kock: Vokalbalans i ä. nsv. 5
ur en dialekt med fullständig vokalbalans för i:e (fapir : möper etc.), men att denna fullständiga vokalbalans lever kvar endast framför t.
Jag tror dock ej, att en dylik uppfattning vore den riktiga.
Det är självklart, att man vid förklaringen av växlingen i:e i 1500-talets (Olavus Petris) språk, om möjligt är, har att utgå från bruket av ändelsevokalerna i 1400-talets, och ej i 1300-talets, språk. Men under 1400-talet tillämpas — så vitt man hittills vet — icke den fullständiga, utan den ofullständiga vokalbalansen för i:e, alltså med -it i sluten stavelse så väl i funnit etc. som i giffuit ete., och man har därför att tillse, om ej vokalbalansen -it : -et hos Olavus Petri kan förklaras även från denna utgångspunkt.
Vidare är det, såsom ovan nämnts, i skrifter, som skri- vits i eller stå i samband med Östergötland, som man under 1300-talet påvisat fullständig vokalbalans för i:e. Men då reformatorn Olavus Petris språk naturligtvis närmast är att uppfatta såsom närkiska (bröderna Petri voro ju födda i Öre- bro), så talar även detta emot att hans dialekt på en äldre ståndpunkt skulle havt fullständig vokalbalans.
Emellertid kan man från vokalisationen av vissa ord i Olavus Petris språk draga den bestämda slutsatsen, att den av honom tillämpade balansen -it:-et icke är synnerligen gammal. Förhållandet är nämligen, att han använder -ct (ej -it) i participierna kommet (även bekommet, påkommet ")) och förnummet. Dessa ord hade som bekant kort rotstavelse i det egentliga fornspråket (komit, fornumit), och först under (början av) 1400-talet blev rotstavelsen förlängd (jmf. Kock Fsv. ljudlära II, 383). I fall nu balansen -it:-et hade varit relativt gammal (från 1300-talet), så borde man i Olavus Petris språk havt kommit, förnummit med -it (ej -et). Deras
1) Vokalisationen av kommit (kommet) i Laurentius Petris skrift ”Kyr- kiostadgar” är dock en annan; se s. 8.
bigitizea sy (30 gle PRINCETON UNIVERS TY
6 Kock: Vokailbalans i ä. nsv.
uttal med -et (kommet, fornummet) visar däremot, att balans- lagen för -it:-et genomförts först efter den tid, då rotsta- velsen förlängts i kom(m)it, fornum(myit +).
Under dessa förhållanden har man säkerligen att fatta balansen -it:-et i 1500-talets närkiska på följande sätt. Lik- som i de flästa andra svenska bygder har man även i (åt- minstone vissa trakter av) Närike under medeltiden havt ofullständig vokalbalans för i:e (gudhi:huse, men -it såväl 1 funnit som i giffuit). Sedan emellertid under början av 1400-talet » hade förlängts i koma, fornima etc., tillämpades i dialekten ljudlagen ”: kvarstår framför t i sluten stavelse med stark levis, men övergår till e vid svagare akcent”. Därför kvarstod ultimas i i giffuit, warit ete., men blev till e i funnit > funnet, kommit > kommet ete. Då denna sent värkande vokalbalans gör sig gällande blott i ändelsen -it (: -e£), och ej i ändelserna -ir (:-er), -in (:-en) etc., så sam- manhänger detta med det bekanta förhållandet, att i i in- fortisstavelser över huvud längre kvarstår omedelbart före -t (och -s) än omedelbart före -r och -n (jmf. s. 2).
Att dömma av den av Laurentius Petri författade ”Om kyrkio stadgar och ceremonier”, som av hans svärson Abra- hamus Andree Angermannus utgivits i Wittenberg 1587, överensstämde — såsom helt naturligt är — de båda brö- derna Petris språk väsentligen vid användningen av böj- ningsformen -it:-et.
För granskning av denna fråga har jag i sistnämnda skrift genomgått från och med ”Förspråk” med överskriften ”Til then Christeliga läsaren” t. o. m. bladet 54.
Även här tillämpas i huvudsak balanslagen på -it:-et,
1) Användningen av -et i kommet, fornummet i motsats till -i i budhit etc, bekräftar å andra sidan, att den korta rotstavelsen förlängdes tidigare i kom(m)it, fornum(m)it (dvs. vid ljudförbindelsen kort rotvokal + mm) än annars; jmf. Fsv. ljudl. anf. st.
gitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY
Kock: Vokalbalans i ä. nsv. 7
men vissa avvikelser finnas dock från språket i Olavus Pe- tris ”Undervisning”.
I ”Kyrkiostadgar” finner man -it i följande kortstaviga ord:
my(c):it (mycket ofta).
passiva participier och supiner: giffuit 6 ggr., vt(h)- giffuit 2 ggr., föregiffuit, begiffuit, vndergiffuit, scriffuit, til- scriffuit, bedriffuit 2 ggr., inbittit, lijdit, lugit, w wit (mycket ofta), lutit 3 ggr., effterlatit, tag(hjit 2 ggr., företagit, för- farit, bedragit, sworit, wägit.
I följande långstaviga passiva participier och supiner användes -et:
drucket, kunnet 4 ggr., förnummet, befunnet, hållet 3 ggr., innehållet, behollet, tilgånget, wordet, kommet.
När det ej angives, huru ofta en form förekommer, har den antecknats blott en gång.
Undantag utgöra följande former: de såsom passiva par- ticipier använda föregiffuet 38?, 22!); 54?, 24, vptaget 42?, 8, indraget 9?, 12, budet 11”, 16, förbudet 11”, 14; 11”, 135 samt de såsom supinum använda niderslaget 52?, 13, befalet 10!, 13.
Omvänt finnes mot regeln -it i dessa långstaviga ord: supinerna hållit 8!, 10; 48?, 4, låtidt 5”, 2 samt i partici- pium wordit 43?, 1.
De flästa undantagen med -et mot regeln äro således passiva participier, och de flästa undantagen med -it mot regeln äro supiner. Det är möjligt, att detta är att förklara väsentligen i överensstämmelse med reglerandet av -et i pas- siva part. och av -it i supinum i den moderna svenskan. När man hade t. ex. part. buden i mask. och fem., så antog neutrum budit stundom formen budet, när det användes så- som participium, under det att neutrum budit kvarstod såsom
1) Detta angiver blad 38 sidan 2 rad 22.
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
8 Kock: Vokalbalans i ä. nsv.
supinum, emedan man ej så starkt kände sambandet mellan supinum budit och part. buden som mellan part. budit (budet) och part. buden. Emellertid äro de anförda exemplen väl få för att draga nyssnämnda slutsats, och i vissa af dem kan den oregelbundna vokalisationen förklaras även på annat sätt. Så kan -et i föregiffuet, vptaget, indraget, förbudet, nider- slaget, befalet uppfattas i överensstämmelse med det ovan s. 3 anförda. Formen låtidt (<latit) skulle hava kunnat få -it från sidoformen latit (< fsv. lätit).
Det är anmärkningsvärt, att kommit (kommit 1?, 18; 6?, 5; 46?, 5, vpkommit 13?, 3, vthkommit 5?, 20, men kommet 3', 11) är den vanligare formen i denna skrift av Lauren- tius Petri, ehuru brodren använder kommet med -et.
Även i den nu avhandlade skriften möter man icke sällan (men ej genomgående) -in i kortstaviga adjektiv och passiva particip: mykin (mykinheet), gilfuin, driffuin, skurin.
Naturligtvis hade man i Närike kvar fornspråkets gamla kvantitets-förhållande kort vokal med fortis + kort konsonant, när vokalbalansen för -it :-et (under 1400-talet) genomför- des, och det är väl t. o. m. mycket möjligt, att detta gamla kvantitetsförhållande ännu levde kvar i bröderna Petris språk.
Det är självklart, att den här påvisade vokalbalansen för -it:-et i bröderna Petris språk även kan hava intresse vid litteraturhistoriska undersökningar. TI fall det är tvivel- aktigt, huruvida en skrift har någon av dessa bröder till författare, har man att fästa betydligt avseende vid huru- vida nämnda vokalbalans däri förekommer eller icke. Med hjälp av den här framställda regeln för -it:-et kan man även belysa spörsmålet, om eller i hvad mån 1500-talets tryckerier tilläto sig att göra ortografiska ändringar i en för- fattares arbeten emot hans manuskript. I fall under 1500- talet tryckta arbeten av t. ex. Olavus Petri icke tillämpa
otized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
Kock: Vokalbalans i ä. nsv. 9
balanslagen för -it:-et, så visar detta, att man tillåtit sig ortografiska (och språkliga) avvikelser från manuskriptet.
Ett par uppgifter må tilläggas om bruket av -it:-et i en liten skrift av Abrahamus Andre&g Angermannus. Såsom nämnt utgav denne sin svärfader Laurentius Petri's ”Kyrkio- stadgar”. Arbetet inledes emellertid med en av Angerman- nus skriven, 44 sidor lång dedikation till drottning Gunilla Bielke.
Angermannus använder i denna dedikation -it : -et någor- lunda” enligt balanslagen. Han har nämligen -it i myktit (flera ggr), förmykit samt i de kortstaviga participierna och supinerna gifuit 3 ggr., driffuit 2 ggr., beswikit 2 ggr., bidit, scrilffuit, inbitit, tilbudit, förskutit, warit, hvartdera en gång. Däremot -et i de långstaviga kommet 2 ggr., offuerkommet (men bekommit en gång), wunnet, funnet, låtet, holpet, behol- let, wordet. — Undantag äro å ena sidan supinerna welet 3 ggr., slaget 3 ggr., inslaget 1 gång, part. vptaget 1 gång — å den andra supinum låti(d)t 4 ggr., wordit 1 gång. Möj- ligt är, att -et i supinerna welet, (in)slaget sammanhänger med en vokalharmonisk tendens.
Även Angermannus har flera gånger -in i kortstaviga adjektiv och passiva part.: mykin 3 ggr., gripin, driffuin, föregiffuin, (förgätinheet), hvartdera en gång; dessutom i det långstaviga egin (flera ggr).
Han var, såsom tillnamnet angiver, från Ångermanland, och han var troligen född omkring 1540.
En anmärkning må även göras till förklaring av de i de ovan avhandlade skrifterna rätt ofta mötande kortstaviga principierna och adjektiven på -in (mykin, bitin etc.), en än- delse, som förekommer jämte -en (partie. wiken etc.).
pigitized py (30 gle PRINCETON UNIVERS TY
10 Kock: Vokaltalans i ä. nsv.
I sin skrift Ordböjningen i Västmannalagen III, 117 framhåller Siljestrand, att i denna urkund nom. och ack. sg. mask. av participium av starka verb hava mera än fyra gånger oftare -in än -en, under det att ändelserna -in och -ex an- vändas lika ofta i nom. sg. fem. samt nom. ack. pl. ntr. av dylika particip; alltså ha ord av typen komin i nom. ack. sg. mask. obetingat oftast komin, men i nom. sg. fem. och ntr. pl. lika ofta komen som komin. Siljestrand sätter detta riktigt i samband därmed, att (trots den fsv. stavningen) maskulin-formen hade långt » (kominn), den feminina och neutrala formen däremot kort » (komin).
Dock är det — hvilket Siljestrand ej nämner + icke egentligen »-ljudets kvantitet, utan dess kvalitet, som härvid varit avgörande. Det långa, men ej det korta »-ljudet var nämligen palatalt. Detta framgår av flera omständigheter. I den nydanska dialekten på Djursland har man t. ex. katin ”katten' (äldre kattinn) med i i ultima och palatalt 2» !), men däremot t. ex. sti'non stjärnan med 2 och dentalt » (K. P. Thorsen Bidrag til nörrejysk lydlere s. 65.) I den forndanska skriften Mandevilles reise finner man i överens- stämmelse härmed t. ex. delin (dvs. delinn) ”delen" med i och palatalt 22, men däremot grafven med e och dentalt » (Thomsen i Forhandlinger paa det fjerde nord. filologmede 8. 215 ff.). Jmf. även de av mig i Beiträge XXIII, 494 efter Joh. Storm och Am. B. Larsen från norskan anförda förhållandena.
När man i 1500-talets språk möter dels participier av typen bitin, dels participier av typen biten, bör det förklaras sålunda.
I kortstaviga ord kvarstod ultimas ; ljudlagsenligt ej blott framför t (bitit), utan även framför palatalt » (maskul. bitinn), men övergick till e (2) framför dentalt » (fem. och ntr. biten). När man i maskulinum jämte bitin kan finna
1 Det palatala n betecknas här i.
gitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY
Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv. 11
biten, beror det på inflytande från fem. och neutrum biten, och när man omvänt jämte fem. och neutrum biten kan möta bitin, så förklaras det av påvärkan från mask. bitinn och ntr. bitit. De flästa exemplen hava emellertid i (eller y) i penultima (bitin, mykin ete.), och i vissa bygder kan även denna faktor hava varit ett villkor för bevarandet av ultimas t-ljud. Det ovan anförda egin visar, att dialektiskt även långstaviga ord behandlats på samma sätt, åtminstone när en palatal konsonant föregår ändelsevokalen. Lund.
Axel Kock.
Till frågan om växlingen -it:-et i sup. och part. neutr. i äldre nysvenska.
Växlingen mellan ändelserna -it och -et i sup. och part. neutr. i skriftspråket under äldre nysvensk tid gestaltar sig huvudsakligen på tre olika sätt. Med avseende på frekven- sen av dessa ändelser kunna därför skrifter från denna tid lämpligen sammanföras i trenne olika grupper. Till första gruppen höra sådana skrifter, i vilka fördelningen av -it och -et i sup. och part. neutr. regleras av lagen för vokalbalans (jfr Kock, En form av vokalbalans i äldre nysvenska). Hit- hörande arbeten äro jämförelsevis få, och alla torde hava författats under loppet av 1500-talet. Andra gruppen ut- göres av skrifter, i vilka ändelsen -it är allenarådande i så- väl sup. som part. neutr. Denna grupp är den ojämförligt största. Till en tredje grupp sammanföras dels sådana skrif- ter, i vilka ändelsen i sup. och part. neutr. är nästan ute- slutande -et, dels sådana, i vilka -it och -et växla, utan att någon regel för växlingen kan angivas.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOG! XXVI, NY FÖLJD XXI.
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
12 Palmér: Växl, -tt:-et i ä. nsv.
Första gruppen: vokalbalans -it : -et. Hit höra alla skrif- ter, som med säkerhet författats av Olaus Petri. Såsom re- presentanter för hans språk väljer jag trenne arbeten från olika tider av hans alstring, nämligen den del av hans Tänke- bok, som av N. Sjöberg efter författarens originalmanuskript publicerats i Samfundet Sankt Eriks Årsbok för år 1908, och som omfattar tiden 27 april 1524—15 mars 1525, hans Kröningspredikan, som tillhör hans första tryckta arbeten, samt hans Svenska krönika, som är känd endast genom av- skrifter.
Tänkeboken (48 sid). Exemplen från denna urkund an- föras med handskriftens ortografi. Kortst. ord i sup. bidit "), giffuit (6 ggr.), giffwit (2 ggr.), wtgifuit, lidit, sc(ri) ffuit >), sc(ri) ffwit (2 ggr.), blru)tit, forbrutit, forb(rutit (2 ggr.), op- b(ru)tit, bwdit, wpbwrit, wpburit (8 ggr.), vpburit, stulit (3 ggr.), stwlit (2 ggr.), wplatit, tagit (5 ggr.), warit (14 ggr-.), metit. — Part. giffwit, sc(ri)Fuit, budit, bwdit, hembudit (2 ggr.), wpbudit, forbrutit, forb(ru)tit, forfAlugit, lagfarit, lagh- farit. — Adjektiviska ord: belägit, mykit (7 ggr). — Långst. ord: sup. fallet, standet, kommet, laatet (2 ggr., ena gången, sid. 7,2, har dock utgivaren laatit). — Part. kommet, til- kommet, tilfallet (2 ggr.), tillganget. — Adjektiviska ord: ceget (2 ggr.), inthz (21 ggr., även sid. 35, 10, där utgivaren har intet), jntihz.
Undantag: sup. mäted, beslaget (2 ggr.), slaget, taget (2 ggr.), taghet, oplatet, waret (3 ggr.), stolet (4 ggr.), sworet. — Part. beslutet, stulet, beläget (4 ggr.), beläghet, beleget (3 ggr.), taget (5 ggr.), stolet. "Sådana kortstaviga ord, i vilka stammens 7 övergått till e, hava e i ändelsen: welet, setet; så även i andra skrifter med vokalbalans -it:-et. De flesta
!) Alla ord, vid vilka ej annat angives, förekomma blott en gång i den undersökta delen av texten.
2) De bokstäver, som i exemplen från denna urkund sättas inom pa- rentes, hava av utgivaren supplerats.
Original fron pigitized py GO gle PRINCETON UNIVERSITY
Palmér: Växl. -2t:-et i ä. nsv. 13
av undantagen hava a, o eller e(ä) i stammen, medan stam- vokalen i de ord, som följa huvudregeln i allmänhet är i eller u (obs.! motsättningen stulit (5 ggr.): stolet (5 ggr.); stulet förekommer endast en gång). Det framgår härav, att i denna urkund fördelningen av -it:-et i ord med kort rot- stavelse reglerats av en vokalharmonisk tendens (jfr. Kock, En form av vokalbalans etc. s. 9). — Endast följande långst. ord ändas mot regeln på -it: vid(er)bundit, lagstandit, lagh standit samt hwilkit (10 ggr.), huilkit (8 ggr.).
Utom de här nämnda formerna förekomma i den tryckta texten även följande: belägit (sid. 26, 10; 37, 18; 39,30), up- latit (46, 38), tagit (26, 23; 30, 14), slagit (26, 28), vpbudit (46, 12; 15, 34; 16, 4, 5), forbudit (12, 10), myckit (41, 10; i för- bigående kan anmärkas, att detta ord i handskriften aldrig stavas med -ck-, vilket däremot ofta (6 ggr.) är fallet i den tryckta upplagan), varet (12, 30), understungit (47, 37), viderbundit (24, 13) och lagstandit (46, 12). Alla dessa for- mer skrivas emellertid i manuskriptet med förkortningstecken, och ändelsens vokal har supplerats av utgivaren, varför de ej medtagits i den statistiska översikten.
Kröningspredikan (1528). Kortst. ord: sup. giffuit (12 ggr.), påbudit, dragit, latit (2 ggr.), vptagit, warit (3 ggr.). — Adjektiviska ord: mykit (7 ggr.). — Långst. ord: sup. wordet, j hoghkommet, förnummet. — Part. hallet. — Adjektiv: (ejeghet (2 ggr.), christet, intet (2 ggr.). — Undantag: sup. gilfuet, vphäffuet samt welet. I foregiffuet kan -et vara ljud- lagsenligt. Angående part. befalet (6 ggr.) se Kock, En form av vokalbalans etc. s. 3. Långst. ord med -it äro (e)eghit (7 ggr.), huilkit (3 ggr.), båda med palatal kons. framför ?, samt litit och intit (6 ggr.).
En swensk Cröneka (utg. av Klemming). 50 sid. Kort- staviga ord: sup. bliffuit (3 ggr.), (be-, för-) dri(j)Fuit (17 ggr.), (be-, fore-, in-, vth-) giffuit (8 ggr.), ridhit, riffuit, scriffuit (12 ggr.), sittit, dragit, slag(hyit (2 ggr.), taghit (5 ggr.), drä-
bigitizea sy (30 gle PRINCETON UNIVERS TY
14 Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv.
pit, förgätit, lätit(t) (5 ggr.), warit (alltid -it). — Part. blifuit, bedriffuit, ingiffuit, wijdhbegripit, (be-)scriffuit (21 ggr.), for- bud(hjit (3 ggr.), vthgutit, (före-, vp-) taghit (4 ggr.), nidersla- gitt, förgätit, (o-)läsit (2 ggr.). — Adjektiviska ord: mykit (alltid -it). — Långst. ord: sup. (be-, vppe-)hallet (4 ggr.), hållet, hollet, (til-, vth-)gonget (7 ggr.), forstunget, kunnet, wun- net (S ggr.), förnummet, wordet (21 ggr.), he(ejtet (6 ggr.). — Part. vthgonget, befunnet, wunnet (3 ggr.), wordet (4 ggr.), tillåtet. — Adjektiviskt ord: eghet. — Undantag: sup. slag(h)et (3 ggr.), taghet samt part. (för-, vth-)taghet (2 ggr.), slaghet, vthdraget, i vilka -et troligen betingats av vokalharmoni !). Följande långst. ord hava mot regeln -it: sup. fallit, hallit, vthgongit, part. inbundit och tillåtit samt adj. christit. Dess- utom hava huilkit, intit och litit alltid bevarat ändelsens i. I sup. och part. neutr. av kom(m)a och dess sammansättnin- gar växla i och e utan någon egentlig norm. I sup. träffas -it en gång, -et 5 ggr., i part. -it 4 ggr., -et 6 ggr. Då detta ord såväl i ”Tänkeboken” som i ”Människans ärliga skapelse”, vilka båda föreligga i originalmanuskript, alltid än- das på -et, torde formerna med -it kunna förklaras såsom tillhörande avskrivarens språk.
Även i Laurentii Petris språk verkar vokalbalans. I Kyrkeordningen av år 1571 råder följande växling (77 sid.). Kortst. ord: sup. bliffuit, bedriffuit, (före-, vth-)giffuit (4 ggr.), lijdhit, scriffuit, brutit (2 ggr.), (för-)budit (2 ggr.), fram- burit, (före-Ytag(h)jit (2 ggr.), latit (4 ggr.), warit (30 ggr.) — Part. bidhit, bedriffuit, (före-, öffuer-)giffuit (5 ggr), scrifjuit, förbudit (3 ggr.), företagit. — Adjektiviska ord: mykit (36 ggr.). — Långst. ord: sup. behållet (2 ggr.), hol- pet, bundet (2 ggr.), (be)funnet (2 ggr.), förnummet (2 ggr.), kunnet. — Part. wordet (3 ggr.). — Adjektiviska ord: chri- stet (3 ggr.), hwilket (14 ggr.), intet (15 ggr.), wantroget. — Undantag: sup. latet, lätet, taget, waret och part. läset.
') Om sup. befalet se ovan s. 13.
R
Original from pigitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY
Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv. 15
I sup. vthgiffuet och part. vtgutet kan ljudlagsenlig utveck- ling föreligga. Dessutom hava följande långst. ord -it: sup. tilgångit, part. förståndit och lagståndit samt hwilkit (3 ggr.). Även i denna skrift växla -it och -et i sup. och part. neutr. av komma och dess sammansättningar. Dock äro i-formerna avgjort förhärskande: sup. (vp-, åstadh-)kommit (4 ggr.), part. (fram-)kommit (4 ggr.), sup. kommet och part. affkommet en- dast en gång vartdera.
Med bröderna Petri's skrifter torde kunna likställas bibel- översättningen av år 1541. Schäck uppger, att gamla testa- mentets böcker överlämnats åt olika personer att översätta, och att deras provöversättning sedermera granskats av ärke- biskopen Laur. Petri, förmodligen med biträde av kapitlets övriga medlemmar. Vokalbalans iakttages. Ur de båda företalen till gamla och nya testamentena har jag antecknat följande former. Kortst. ord: sup. gripit, scriffuit, vthdraghit, (bort-)taghit (2 ggr.), warit (2 ggr.), dräpit. — Part. giffuit (3 ggr.), scriffuit, förbudhit (2 ggr.). — Adjektiviska ord: mykit (3 ggr.). — Långst. ord: sup. hållet (2 ggr.), förstån- det, funnet, offuerwunnet (6 ggr.), vpswolget. — Adjektiviska ord: intet (20 ggr.), eghet, hwilket (8 ggr.). — Undantag: sup, taghet, part. vndantaghet, borttaghet samt eghit (4 ggr.).
Josua bok. Kortst. ord: sup. bliffuit (2 ggr.), (be-, vth-) driffuit (2 ggr.), (olfuer-)giffuit (25 ggr.), förescriffuit, (be-) draghit (2 ggr.), (för-, ihiäl-)slaghit (2 ggr.), (in-)taghit (7 ggr.), ätit, lätit (3 ggr.), sworit (8 ggr.), stolit, budhit (26 ggr.), lughit. — Part. (lilspillo-)giffuit (9 ggr.), vndergiffuit, (tilbaka-)bliffuit (2 ggr.), scrifuit (4 ggr.), draghit (2 ggr.), nedhergraffuit (2 ggr.), omskorit (3 ggr.). — Adjektiviska ord: mykit (alltid -it). — Långst. ord: sup. hållet, gånget, funnet (3 ggr.), kunnet, wunnet. — Part. kommet (2 ggr.). — Adjektiviska ord: intet (24 ggr.), hwilket (3 ggr.). — Undantag: sup. ståndit (2 ggr.), (vp-)gångit (2 ggr.), wunnit, part. offuergångit samt huwilkit.
bigitizea sy (30 gle PRINCETON UNIVERS TY
16 Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv.
Pauli brev till romarna. Kortst. ord: sup. bedriffuit, (offuer-)giffuit (9 ggr.), lidhit (4 ggr.), seriffuit (2 ggr.), farit, vptaghit, warit (15 ggr.). — Part. bliffuit, (vnder-)qiffuit (3 ggr.), (före-)scriffuit (21 ggr.), taghit. — Mykit har alltid -it. — Långst. ord: sup. fallet, funnet, brunnet, låtet. — Part. bundet, vthgånget, wordet (3 ggr.), kommet. — Adjektiviska ord: hwilket (5 ggr.), intet (31 ggr.). — Undantag: sup. af- wiket och vptaghet, i vilka dock -et kan vara ljudlagsenligt, slaghet, dräpet, beslutet samt adjektiven galet, eghit (2 ggr.) och litit. Liksom i övriga skrifter med vokalbalans ändas welet på -et.
Även de av Kock i Fsv. Ljudlära sid. 280 från 1541 års bibel anförda orden låta inordna sig under regeln för vokalbalans. Den av honom därstädes anmärkta tendensen att använda -it i sup., -et i part. neutr. förklaras därav, att i bibeln kortstaviga verb äro talrikare än de långstaviga, samt att sup. därstädes överhuvud förekommer oftare än part. neutr.
Benedictus Olai (född i Örebro): Een nyttigh läkerebook (Sthlm. 1578). 200 sid. Kortst. ord: sup. bliffuit, latit, efF- terlatit, taghit (2 ggr.), warit (7 ggr.), ätit. — Part. bliffuit, driffuit, tilkenna giffuit, (be-, för-, före-)seriffuit (11 ggr.), riffuidh, vtöffuer gutit, skurit, (in-)sud(hyit (29 ggr.), intag(h)it (2 ggr.), ätit. — Adjektiviska ord: mykit (alltid -it), mulit. — Långst. ord: sup. drucket (2 ggr.), kunnet, förnummet, bekommet (2 ggr.). — Part. (aff-, bort-)fallet (2 ggr.), be- hålledt, (in-)Ydrucket (7 ggr.), kommet, woxet. — Adjektiviska ord: (vth-)swullet (3 ggr.), (o-)mog(hjet (2 ggr.), intet, li(f)tet, hwilket. De tre sistnämnda hava alltid -et. — Undantag: affriffuet, insud(hyet (4 ggr.), afftaghet och bortskorct, i vilka -et kan vara ljudlagsenligt, samt sup. ätet, part. sudhet, sodhet och adjektivet förrotet. Dessutom har welet -et. — Långst. ord med -it äro sup. förhållit, holpit, part. tillåtit och adjek- tiven bulit (fsv. bulghit), swullit, vpswollit.
gitized sy (FO( gle PRINCETON UNIVERS
VERSITY
Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv. 17
Ericus Falck (scarensis): En kort vnderwijsning (Sthlm. 1558). 300 sid. Kortst. ord: sup. blifuit, driffuit, begiffuit, (före-, wvth-, öffuer-)giffuit (16 ggr.), (be-)scriffuit (2 ggr.), brutit, (vppå-)bud(hyit (3 ggr.), skutit, framdraghit, (vp-)tag(hyit (4 ggr.), warit (24 ggr.). — Part. giffuit (I ggr.), (be-)scrif- fuit (19 ggr.), (för-, på-)bud(hjit (4 ggr.), borttaghit. — Ad- jektiviska ord: mykit (alltid -it). — Långst. ord: sup. hållet (2 ggr.), förståndet, förbundet, kunnet (6 ggr.), förnummet, (be-, vth-)kommet (3 ggr.), wordet. — Part. (för-)hållet (2 ggr-.), förståndet (5 ggr.), gånget, bundet, funnet, wordet, förlåtet (3 ggr.), vplåtet. — Adjektiviska ord: eghet (4 ggr.), huilket 1. hwilket (31 ggr.), alzintet, intet (40 ggr.), litet. — Undan- tag: sup. (för-)budhet (2 ggr.) samt latet (2 ggr.), vihtaghet, waret (5 ggr.) och part. taghet med a i stammen. De långst. ord, som mot regeln ändas på -it, äro jämförelsevis talrika: sup. hallit, hållit, fallit, holpit, vndfångit (3 ggr.), bekommit, förlåtit; part. förståndit (2 ggr.), vndfångit (2 ggr.), vihkom- mit och effterlåtit. Dessutom ändas eghit (6 ggr.), hwilkit (6 ggr.) och intit (2 ggr.) på -it.
Även i skrifter av Peder Swart torde åtminstone spår av denna sena vokalbalans kunna iakttagas. I Sanferdige suar på någhre stycker uthi then Danske Crönicke (1558, de sista sidorna äro präntade) råder nämligen följande växling. Kortst. ord: blifuit (2 ggr.), giffuit (2 ggr.), lughit, skurit, forbudit, tag(hjit (3 ggr.), läsit, sworit, warit (10 ggr.). Dess- utom förekomma rimflätningarna lughit : sughit, brutit : åtnutit, brutit : nutit, budit : sudit, burit: skurit; (för-)mykit har alltid -it utom en gång (mycket) i den präntade delen. — Långst. ord: hallet, hållet, holpet, drucket, brustet, hugget, kunnet (2 ggr.), förwunnet, tuonget, gånget, ståndet, (be-)kommet (6 ggr-.), förnommet : igenkommet; litet, intet, hwilket, eget. — Undan- tagen äro dock ganska talrika: bliffuet, beslutet, brutet, stru- ket, draget, förtaget, waret (1 ggr.), förgätet. Ord, i vilka stammens 7? övergått till e, ändas på -et: welet (3 ggr.), weket.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXVI, NY FÖLJD XXI. 2
oigitzed sy (GOOGIe
18 Palmér: Växl, -it:-et i ä. nsv.
Långst. ord med -it äro (be-)kommit (2 ggr.), ståndit, låtit, eghit (4 ggr.) samt ståndit : gångit, som rimma med var- andra. Sådana former, i vilka -tt eller -et uppenbarligen be- tingats av rimnöd, såsom latet : forhatet, uthdraget : haffuet (= haffua et), suoret: forloret hava ej medtagits.
Om språket i denna skrift får anses representera Peder Swarts eget språkbruk (i motsats mot skrivarnas), torde så- lunda vokalbalans av honom hava iakttagits vid fördelnin- gen av -it och -et i sup. och part. neutr. I Peder Swarts krönika är dock växlingen mellan dessa ändelser mera oregel- bunden. Det ursprungliga förhållandet kan dock här hava störts vid nedskrivningen genom inflytande från skrivarnas individuella språkbruk. Det är dock ovisst, om vokalbalans verkligen tillämpats av Peder Swart själv. Krönikan före- ligger nämligen i ett manuskript, skrivet med tre olika hand- stilar, ”och försett med ändringar, vilka svårligen kunna här- röra från någon annan än själve författaren” (Klemming). Även av Peder Swarts Ährapredikning finnes ett original eller konceptexemplar, som är skrivet med trenne olika hand- stilar, A, B och C, samt är försett med ändringar av samma hand, som skrivit stilen A. Denna stil är identisk med den, som använts vid rättelserna 1 krönikan, och den härrör där- för troligen från författaren själv !).
I Ährapredikning ?) är frekvensen av ändelserna -it och -et i sup. och part. neutr. ej densamma i de delar, som ned- skrivits med stilen ÅA, som i dem, vilka äro skrivna med B eller C. I de delar, som äro skrivna med stilen A, är -et den vanliga ändelsen både i långst. och kortst. ord: bescreff- wet, draget, wederfaret, waret (5 ggr.), wetet, hollet, funnet,
1) Av en anteckning på den handskrift, som av Klemming lagts till grund för hans upplaga av Peder Swarts krönika, framgår ock, att det är just stilen ÅA, som Klemming anser vara författarens egen.
2) Då denna skrift excerperats direkt från manuskriptet, är det möj- ligt, att ett eller annat exempel förbisetts.
gitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY
Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv. 19
christet, huilket, litet. Mykit (5 ggr.) har däremot -it. I de anmärkningar, som förekomma i margen, träffas dock även formerna huilkit och intith med i i ultima. -— I den del, som skrivits med stilen B, äro i-formerna förhärskande: giff- utt, tilbudit, warit (5 ggr.), kommit (2 ggr.), förnumit, bun- dit, men därjämte även bleffuet, förnumedt, wthulpet; (för-) mykydt (3 ggr.) har genom vokalhbarmoni y i ultima. — I den återstående delen av denna urkund, skriven med stilen C, verkar vokalbalans. Kortst. ord: sup. giffuit, driffuit, för- gätit, warit (12 ggr.); part. gifuit. — Långst. ord: sup. hol- let, (vt-)hulpet (2 ggr.), kunnet (2 ggr.), låtet (2 ggr.); part. kommet. — Adjektiviska ord: eget, inthet, hwilket, litet, vilka alltid hava -et. — Undantag: sworet, hollit samt dräffuet, i vilket ord stammens i övergått till ä; benumit, förnumit och förnumet skrivas med enkelt sm, varför ultimas i kan vara ljudlagsenligt. I mykyt (5 ggr.) och mykyd har genom vokal- harmoni ändelsens i övergått till y.
Om stilen A härrör från Peder Swart själv, torde så- lunda den vokalbalans, som kan spåras i hans skrifter, till- höra en av skrivarnas språk.
Till första gruppen höra även Abraham Angermanni skrifter. I Förspråket (57 sid.) till Vtlegning på Propheten Daniel (Wittemberg 1592) förekomma följande former. Kortst. ord: sup. bidit, (be-)giffuit (3 ggr.), tilbudit, förfarit, taghit. — Part. föregiffuit, (om-)scriffuit (3 ggr.). — Adjektiviska ord: mykit (7 ggr.). — Långst. ord: sup. (fram-)hollet (3 ggr-), woldgt, bijstondet, förbundet, kunnet, kommet. — Adjektiviska ord: huilket (7 ggr.), intet (7 ggr.), litet, christet. — Undan- tag: beslutet, driäpet, waret; hollit, wedergollit, gångit, låtit samt huilkit och egit (4 ggr.). Även welet har -et.
I alla dessa skrifter ändas part. mask. och fem. i regel på -en. Ändelsen -in förekommer dock även, men nästan uteslutande i ord med kort rotstavelse. (I Ben. Olais läkare- bok träffas dock kommin, hulpin (2 ggr.), bulin, swollin, löpin
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
20 Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv.
(mjölk). Mykin har hos honom alltid -in. Även i vissa delar av Olai Petri's krönika ändas någon gång part. mask. av långst. ord på -in). Det framgår härav, att vokalbalans även här reglerat fördelningen av i och e på ett något tidi- gare stadium av språkets utveckling. Den allmänna försvag- ningen av ändelsevokalerna har emellertid framskridit längre framför -» än framför -t£, som bidragit att konservera ändel- sens vokal (jfr. Kock, Fsv. Ljudlära sid. 277). Ganska tal- rika äro dock formerna på -in ännu i Gustav Vasas bibel (1541), och i Josua bok regleras till och med växlingen -in:-en av lagen för vokalbalans. Exemplen äro dock få och dessutom föga bevisande, eftersom i alla de kortstaviga part. mask., som förekomma, stammens vokal är i. Kortst. ord: bliffuin, spilgiffuin, riffuin, scriffuin samt mykin. — Långst. ord: befunnen, fallen, kommen, nedhergången, worden (2 ggr.), luvilken (13 ggr.), hwarken (2 ggr.), ingen (5 ggr-). — Fremlingomen, antingen och galenskap hava ljudlagsenligt -en. Andra pers. plur. av verb ändas alltid på -en, t. ex. I gilfuen, haffuen, gören m. fl. Förmodligen hade »n i dessa former en mera dental kvalitet än i part. mask., som ur- sprungligen ändats på -inn (jfr. Kock, En form av vokalbalans etc. s. 10 f. och där citerad litteratur). Möjligen kan ock än- delsen -it i part. neutr. hava bidragit att konservera ändel- sens vokal i part. mask. — I de övriga, särskilt granskade delarna av denna skrift äro dock in-formerna ej så talrika i förhållande till dem, som ändas på -en. I de båda företalen förekomma i kortst. ord endast 7 -in mot 6 -en och i Romar- brevet likaledes 7 -in mot 9 -en. Kanske är det ej en till- fällighet, att formerna på -in äro proportionsvis talrikare i Josua bok än i Romarbrevet. Samma olikhet råder nämligen även i fråga om frekvensen av -it. Alla undantagen från vokalbalansen i den förra boken utgöras av långst. ord, som mot regeln ändas på -it, medan undantagen i den senare nästan uteslutande bestå av kortst. ord på -et (-it endast eghit
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv. 21
och litit). Avledningsändelsen -else har i den senare alltid (62 ggr.) -e-, i den förra förekommer -else 7 ggr., -ilse 2 ggr.: Offuerträdilse och förskräckilse. Är Schicks antagande rik- tigt angående fördelningen av översättningsarbetet, erhålles en enkel förklaring på företeelsen. De avvikande formerna kunna vara lämningar av översättarens språk, som undgått granskarens penna.
Av författarna till de hittills behandlade skrifterna här- stamma bröderna Petri och Benedictus Olai från Närke (Öre- bro) och Abraham Angermannus från Ångermanland. FEri- cus Falcks födelseort känner jag ej. Epitetet ”scarensis' syf- tar troligen på hans egenskap av biskop i Skara. Ej heller Peder Swarts födelseort är känd.
En mellanställning mellan första och andra gruppen in- tager Een nyttwgh wnderwijsning (utg. av Aksel Andersson). Visserligen äro i denna skrift i-formerna avgjort förhärskande, men följande ord på -et förekomma dock: beslutet, draghet, befalet; (aff-, wp-)kommet (3 ggr.), ååstadh kommet, hollet (3 ggr.), brunnet, owerwunnet, wållet och word(hjet (3 ggr.) Liksom i skrifter med vokalbalans ändas welet(h) (5 ggr.) på -et. Växlingen mellan -it och -et är här sålunda ej så regelbunden som i de arbeten, som med säkerhet författats av Olaus Petri (endast 13 långst. former på -et mot 36 på -it). I den del av Olai Petris Tänkebok, som omfattar år 1526, tyckes dock
' ändelsen -it i långstaviga ord förekomma jämförelsevis ofta. — Även i Een skön nyttugh vnderwisningh torde vokalbalans kunna spåras. Om man bortser från hwilkit, litit och egit, som alltid hava -it, förekommer dock endast ett hithörande ord med lång rotstavelse, nämligen kunnet.
Andra gruppen: -it i sup. och part. neutr. av både kortst.
och långst. ord. Hithörande skrifter hava alla författats av Personer, som härstamma från de delar av Sverige, vilkas
22 Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv.
moderna dialekter ännu bevarat ändelsen -i (< -it) i sup. och part. neutr. efter både lång och kort rotstavelse. Så är för- hållandet i Uppland, Södertörn och ”troligen i hela Söder- manland samt i större delen av Östergötland (utom i söder och åt Vättern till)” (Hesselman, Sveamålen sid. 30), dess- utom även i Västmanland, Dalarne, Gestrikland och i stora delar av Norrland samt i Finland (utom i Ålands härad). En och annan är visserligen ej född inom detta område, men hans språk har redan tidigt rönt inverkan därifrån, varför dessa trakters dialekter kunna anses hava varit av betydelse för bildandet av hans skriftspråk. Översättaren till Nya Testamentet av år 1526 är ej med säkerhet känd. Till denna grupp höra följande skrifter.
Nya Testamentet av år 1526. I de granskade delarna (Marci evangelium 9 kap., Breven till Galaterna, Efesierna och Filipperna) har jag endast antecknat två former med -et, nämligen såghet ”sått (2 ggr.) och betroghet ”anförtrott. — Tegel (född i Stockholm): Erik XIV:s historia (utg. av Stjernman, Sthlm 1751)!). På 40 sid. endast följande -et: part. förfallet, wordet, hållet, öpet (2 ggr.), öppet; mycket har alltid -et. — Petrus P. Gothus (sudercopensis): Een rätt christeligh under- wisning (Sthlm. 1590) 100 sid. Endast följande avvikelser: sup. fallet, slages (= -ets), part. offuerwunnet, wordet (2 ggr.). — Laur. Petri Gothus (född i Östergötland): Liturgia sue- cana (1576). Inga avvikelser. — Petrus Jong Angerman- nus (född i Ångermanland, men uppfostrad i Gävle): En christeligh lijkpredikan (Rostock 1603). Inga e-former. — -: Petrus Petreius (upsaliensis): Een kort och nyttig chrönica (1611). Sid. 1—67. Undantag: sup. wedtaget och part. kommet. — Girs (född i Södermanland): Konung Gustaffs then äldres historia och Konung Erichz then fiortondes historia (författad omkr. 1630; tryckt i Sthlm. 1670). Sid. 1—20.
1) Huru noggrant denna upplaga följer originalet, känner jag ej.
gitized by (30 gle | PRINCETON UNIVERSITY
Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv. 23
Avvikande former: mycket (2 ggr.), part. fallet. — Börk (född i Östergötland): Darius (utg. av K. F. Karlson, Sthlm 1874). Avvikande former: part. obundet, gjordet, oförtrutet, mykket (5 ggr.), mykke (mykkit en gång). — J. Celsius (född i Uppsala): Comedia de Disa (Upsala 1687; tryckt i Samlaren 13: 21—46). Undantag: sup. gånget, part. åthgånget (2 ggr.), slutet samt eget (egit 2 ggr.). — I Stiernhielms Muse suethizanthes (1668) har jag antecknat följande e-former: slaget (3 ggr i samma fras), underslaget, brutet, låtet, fallet, kommet samt öppet. I Stiernhielms prosa, t. ex. i företalet till Gambla Svea och Göta måles fatebur är dock växlingen mera oregelbunden. Så gott som uteslutande i-former träffas även i t.ex. Putzdrum- mel (Samlaren 13: 72—90), Dido (av Wollimhaus), En swensk ordeskötsel m. fl. arbeten från denna tid.
Även i dessa skrifter ändas part. mask. normaliter på -en, fastän enstaka former med -/n förekomma. Endast hos P. Petreius är frekvensen av ändelsen -in något större (på sid. 1—67 i hans krönika omkr. 36 -in). Även i skrifter av Stiernhielm och Columbus påträffas den dock rätt ofta. I ett bröllopskväde (tryckt i Sthlm. 1588), som av Aksel Andersson meddelats i Samlaren år 1893, ändas likaledes part. mask. på -in: tagin, giffuin. Detta överensstämmer med bruket i vissa moderna dialekter. I Svea-målen har -in över- allt försvagats till -e» utom i nordöstra Södermanland, Upp- land (jfr. Petreius) med östra delen av Västmanland samt i Gästrikland och Dalarne (jfr. Columbus och Stiernhielm).
Tredje gruppen: antingen nästan uteslutande -et i sup, och part. neutr. eller oregelbunden växling mellan -it och -ct. De arbeten, som tillhöra denna grupp, hava antingen förfat- tats eller nedskrivits av personer, som härstamma från de dialektområden, inom vilka sup. och part. neutr. ändas på -et eller -e. Detta är fallet i hela Götaland utom i norra och östra delen av Östergötland, i Värmland (Värmländska
pigitized by (30 gle PRINCETON ÖNIVERS TY
24 Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv.
bergslagsmålet har dock delvis -7) samt inom ett dialektom- råde i Norrland, omfattande delar av Hälsingland, Medelpad och Ångermanland samt södra delen av Västerbotten. Även i några socknar i mellersta Roslagen visa uppteckningarna e (Hesselman, Sveamålen sid. 30 not 2).
Endast i ett fåtal skrifter användes dock nästan uteslu- tande ändelsen -et. Så är dock förhållandet i den del av Peder Swarts Ährapredikning, som nedskrivits med stilen A (se ovan sid. 18). I förordet till den upplaga av samma skrift, som år 1620 utgivits av Phrygius (född i Kalmar) förekomma, om man bortser från warit (7 ggr.), endast 9 former med -it. Formerna med -et äro däremot ytterst van- liga (omkr. 70). — I handskriften E (från omkr. 1733) av Celsius” tragedi Orfeus och Eurydice (utg. av Noderman, Lund 1901) träffas endast sup. farit (sid. 76 och 78) med -it, medan -et förekommer 12 gånger. A-texten av samma skrift har däremot nästan uteslutande -it (31 -it, 6 -et, därav 5 ggr.i versslut; »ykket (2 ggr.) medräknas ej). — I Salbergs före- tal till Grammatica svetica (utg. av Aksel Andersson) an- vändes uteslutande -et som ändelse i sup. och part. neutr. (formen myckit förekommer dock en gång). Aksel Anders- sons förmodan, att Salberg var född i Västmanland, är där- för säkerligen oriktig.
I de flesta skrifter, som tillhöra denna grupp, äro dock formerna med -it talrikare, beroende dels på skriftspråkets konservatism, dels på inflytande från skrifter, som tillhöra första eller andra gruppen, dels kanske ock på den omstän- digheten, att de resp. författarnas talspråk rönt inflytande från dialekter, som bevarat ändelsen -i i sup. och part. neutr. Oregelbunden växling mellan -it och -et förekommer i arbe- ten av Johannes Messenius (född i västra delen av Östergöt- land och uppfostrad i Vadstena). I Disa, Signill och Blanka Märeta (utg. av Schick) finnas, om man undantager warit, som alltid har -it, samt former, i vilka rimmet fordrat denna
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
Palmér: Växl. -it:-el i ä. nsv. 25
ändelse, 27 kortst. sup. och 2 part., som ändas på -;t, medan kortst. sup. 11 gånger har ändelsen -et. I ord med lång rot- stavelse har sup. 10 gånger -it, 16 gånger -et, varav dock funnet (sid. 195) beror på strävan att efterlikna danska. Part. neutr. ändas på -et 4 gånger. Mycket resp. förmycket har i Disa 11 gånger -et, en gång -it, medan i den ett år yngre Signill -it träffas 21 gånger, -et endast en gång.
Petrus Jon&e Helsingius: Een lijten och välment lijkpre- dikan (hållen i Falun 1653). Endast följande former före- komma: warit (2 ggr.), part. Alutit, myckit (2 ggr.); sup. vppe-
hållet, fallet, vppehållit, förhållit; part. affgånget, förekommit. I citat från bibeln träffas dessutom: sup. gifwit, blifwit, (vp-)tag(hjet (2 ggr.); part. skrifwit (2 ggr.), gifwit, stiget (1541 års bibel har stighit) samt kommet (som ej finnes på uppgivet ställe i bibeln). — Även i skrifter av Dahlstierna (född i Dalsland) och Spegel (född i Bleking) förefinnes denna oregelbundna växling mellan -it och -et. Beträffande Dahl- stierna se Norelius Arkiv II, 254 ff., samt Hesselman Språk och Stil 1907 s. 201 ff.
Det råder inom denna grupp en viss skillnad mellan de skrifter, som hava övervägande -et i sup. och part. neutr., och dem, i vilka formerna med -it äro, mera talrika. De förra hava antingen en mindre litterär karakter än de se- nare (Salbergs Grammatica, Phrygius företal till Peder Swarts Ährapredikning), eller ock utgöras de av avskrifter av litterära arbeten, varför de mera torde representera skri- varens än författarens språkbruk. Och avskrivarna voro säkerligen ofta personer utan någon större litterär bildning. Det torde därför inom denna grupp kunna spåras en skillnad i frekvensen av -it och -et inom olika stilarter, så att den senare ändelsen användes mera i vardagligt, mindre litterärt språk, medan den alltmer försvinner ur skrifter med verkligt litterär karakter. Även hos samme författare kan denna skillnad mellan högre och lägre språk iakttagas. I Spegels
26 Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv.
Guds werk och hwila (Sthlm. 1685) finnes sålunda en be- stämd olikhet i detta hänseende mellan det prosaiska företalet och den poetiska delen av samma arbete. TI företalet (sid. 1—15) råder följande växling: sup. 15 -it, 15 -et; part. 2 -it, 4 -et; mycket (stavat med -ck- 1. -kk-) har -et 10 ggr., -it en gång; egit förekommer en gång, eget 2 gånger. I den poetiska delen däremot (sid. 16—60) ställer sig växlingen på följande sätt: sup. 27 -if, 2 -et; part. -it I ggr., -et en gång (nämligen druppet, som bildar rim med sluppit). Be- tingat av hänsyn till rimmet förekommer dessutom -et en gång i sup. och 2 gånger i part. (sup. taget :ordalaget, or- det : wordet, förgiätet : sätet). Dock träffas även rim av typen gifwit :lifwet. Formerna på -it rimma ock ofta inbördes. Mykkit (-ck-, -k-) har 5 gånger -it (en gång i citat ur bibeln), 4 gånger -et. 'Tvänne adjektiv benäget och troget ändas på -et. Dessutom förekommer på dessa sidor en gång part. wordet i ett prosacitat ur bibeln. Särskilt förtjänar fram- hållas, att alla verb av första avljudsklassen, i vilka stam- mens i övergått till -, hava i inledningen e i ändelsen (15 ggr.). I poesin ändas de på -it (endast 4 exempel före- komma dock, av vilka två rimma inbördes: blefwit (3 ggr.), schrefwit). :
Den anmärkta tendensen att begränsa användningen av -et i sup. och part. neutr. till det mera vardagliga, icke vittra skriftspråket genomföres under loppet av 1600-talet nästan fullständigt. Under inflytande av Svea-målen (företrä- desvis språket i huvudstaden) blir ändelsen -it allenarådande i såväl sup. som part. neutr. även hos författare, vilka i sitt talspråk säkerligen använt -et i dessa former. Mest konse- kvent tillämpas dock denna regel av personer, som äro bo- satta inom området för supinalt -;, t. ex. Beronius (född i Småland, conrektor i Söderköping), Anders Nicander (född i Småland, en tid bosatt i Stockholm), Risell (född i Värm-
gitized by Go gle PRINCETON UNIVERS TY
Palmér: Växl. -tt:-et i ä. nsv. 27
land, stadsfogde i Köping) m. fl. !). Hos andra, t. ex. Dahl- stierna förekomma dock de dialektala formerna med -et än- nu ganska ofta.
I de skrifter, som tillhöra den tredje gruppen, ändas part. mask. och fem. så gott som uteslutande på -en. Så är även förhållandet i det under senare delen av perioden upp- kommande, mera enhetliga litterära skriftspråket. I Celsius Disa förekommer t. ex. ändelsen -in endast en gång (half- nakin) och då uttalat av en bonde, som talar utpräglad upp- landsdialekt: hieter, hieta, ien, mykkiä o. s. v. Att -in ej förmått tränga igenom i skriftspråket beror tydligen därpå, att det dialektområde, inom vilket det ej försvagats till -en, är jämförelsevis litet. De flesta av tidens skriftställare torde därför ej heller hava använt det i sitt talspråk. Hos en och annan, t. ex. Stiernhielm och Columbus, uppträda dock de dialektala formerna på -in ännu ganska talrikt (jfr. ovan sid. 23).
I tidens grammatiska arbeten framstå de dialektala dif- ferenserna än mera tydligt. Aurivillius (född i Uppland) upp- tager i Grammaticg suecan&e specimen (1684, utgiven av Stjernström 1885) endast former på -it i sup. och part. neutr. (sid. 143). Han lämnar även exempel på ändelsen -in i part. mask., vilket står i full överensstämmelse med bruket i uppländskt talspråk. Aksel Anderssons förmodan, att dessa former på -in borde förklaras enligt lagen för vokalharmoni, har redan av Kock (Fsv. Ljudl.) förklarats föga antaglig. — Petrus Lagerlöf (född i Värmland) yttrar i Dissertatio de lingue swecane orthographia (1694): — — — ”Itaque cen- 8seo scribendum ett quoniam est ortum ab -ex; nam sonus
1) Dessa författares språk känner jag dock endast genom Hansellis upplagor, som för undersökningen av denna fråga äro mindre tillfredsstäl- lande. Formerna med -et äro dock så sällsynta, att en eller annan avvikelse från originalupplagorna ej torde ändra omdömet överhuvud. I Beronius' Rebecka förekommer sålunda endast en verbalform, part. kommet, med e i ändelsen.
bigitizea sy (30 gle PRINCETON UNIVERS TY
28 Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv.
ipse pronuntiantium est in hoc monosyllabo ett subobscurus, ac intermedius, et tam prope accedens ad clarum e quam ad clarum i. Id ipsum observandum quoque duco de participiis quibusdam desinentibus in -en in masculino genere et in -et in neutro: nam et illa solent diversimodo scribi nunc per e nun per i. Ut läsen lectus, läset leetum — — — In his existimo retinendum semper e non autem scribendum i neque in masculino neque in neutro genere”. Detta överensstämmer väl närmast med hans eget värmländska uttal. Själv be- gagnar han dock i sina dikter nästan uteslutande -it (Han- gelli Vitterhetsarbeten IV). — Tiällmann (född i Ånger- manland) upptager i Grammatica suecana (1696) endast for- mer på -et (sid. 212-214). Dock skriver även han i sina dikter uteslutande -it, men i det prosaiska företalet -et. En- dast två former, låtet och tvunget, förekomma dock. (Han- selli Vitterhetsarbeten XV). Tiällmann har själv märkt sin inkonsekvens och yttrar i företalet (sid. 148): ”Emedan jag uti en visa tvunget en vidlyftig materiam, därföre hafver jag nolens volens brukat poetisk frihet uti några tvungna rim- ord, samt vårt härtill brukliga skrifsätt, särdeles uti verbo- rum preteritis på -:t”. Således kan även hos 1600-talets grammatici en skillnad iakttagas i frekvensen av -it inom olika stilarter.
En särställning med avseende på förhållandet mellan i och e intager Per Brahes krönika (utgiven av Ahnfelt 1896 och 1897). Det råder i denna en synnerligen brokig växling icke endast mellan -it och -et i eup. och part. neutr., utan även mellan -in och -en i part. mask. och fem., mellan än- delsevokalerna i substantivens bestämda former och för övrigt även i andra ställningar, i vilka nysv. riksspråket har ute- slutande -e. Förhållandet mellan i och e regleras dock ej, så vitt jag kunnat finna, av någon bestämd lag, utan väx- lingen torde snarast böra ses från dialektblandningens syn- punkt. Språket i krönikan står, att döma av bl. a. den tal-
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv. 29
rika frekvensen av i, huvudsakligen på uppländsk språkbot- ten. I Uppland har, som bekant, i: bibehållits i sup. och part. neutr., i part. mask. och överhuvud i sluten levisbetonad stavelse (utom framför r). I Krönikan råder följande väx- ling: kortst. ord, sup. 50 -it (warrid, som alltid har i i än- delsen, medräknas ej), 7 -et; part. 11 -it, 4 -et; långst. ord !), sup. 21 -it, 12 -et, part. 6 -it, 11 -et. Kortst. part. mask. 27 -in, 12 -en; långst. 9 -in, 31 -en. — Varför använder då ej Per Brahe uteslutande ändelsen -it i sup. och part. neutr. i likhet med andra författare, som härstamma från området för supinalt -i? Svaret torde ligga i hans egen historia. Han föddes år 1520 på Rydboholm i Uppland. Samma år miste han sin fader genom Stockholms blodbad, och han själv jämte modern bortfördes i fångenskap till Danmark. Fem år senare trädde hans moder i nytt äktenskap med en tysk, greve von Hoya, varefter familjen lämnade landet och bosatte sig i Tyskland. Först år 1537 återkom Per Brahe till Sve- rige och inträdde omedelbart i konung Gustavs tjänst. Un- der sådana omständigheter torde hans svenska talspråk vid denna tid knappast hava varit fast utbildat. Sin slutliga prägel har det erhållit först under inflytande av språket i regeringskretsarna i Stockholm. Här sammanträffade perso- ner från skilda delar av riket, och deras språk bar prägeln av deras resp. hemorters dialekter. Per Brahe har sålunda mottagit intryck från olika håll, och under inverkan härav utbildade sig troligen i hans språk denna oregelbundna väx- ling av -it och -et, -in och -en, under det att hans språk dock i stort sett kvarstod på uppländsk grund. — Den möj- ligheten föreligger dock även, att en del av formerna med -et kunnat inkomma vid avskrivningen av krönikan, Origi- nalmanuskriptet finnes nämligen ej kvar.
Den föregående framställningen torde hava visat, att än- delsen -et i sup. och part. neutr. i skriftspråket under äldre
!) kom(m)a räknas som långstavigt.
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
30 Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv.
nysvensk tid var en dialektisk företeelse. Mera allmänt och i oregelbunden växling med -it förekommer den nämligen endast i skrifter, vilkas språk kan anses hava rönt inflytande från sådana dialekter, i vilka ändelsen i sup. och part. neutr. är -et eller -e. Uteslutande -it i dessa former användes där- emot. under början av perioden endast av författare, vilkas talspråk bildats under inflytande av dialekter med supinalt -7. Under slutet av perioden blir denna ändelse den vanliga i det litterära skriftspråket och användes i denna stilart även av personer, i vilkas talspråk ändelsen i sup. och part. neutr. varit -et eller -e. Vilka dialekter kunna då anses hava övat inflytande på de skrifter, i vilka växlingen -it:-et regleras av vokalbalans? Att detta varit fallet med dialekterna i Närke och Ångermanland göres troligt därav, att av förfat- tarna till dessa skrifter -trenne härstamma från Närke (Öre- bro) och en från Ångermanland. Vokalisationen mykyt i den del av Peder Swarts Ährapredikning, i vilken vokalbalans för -it:-et iakttages, tyder ock på inflytande från norrländ- ska eller uppländska mål.
Om man med utgångspunkt från de moderna svenska bygdemålen söker bestämma de dialektområden, inom vilka på 1500-talet vokalbalans för -it:-et verkat, torde resultatet väsentligen bliva detsamma. Förutsättningen för denna sena vokalbalans är tydligen, att förbindelsen kort vokal + kort konsonant i huvudtonig stavelse levat kvar i jämförelsevis sen tid. Enligt Kock förlängdes redan på 1400-talet de korta rotstavelserna i tvåstaviga ord. I samband därmed övergick i Göta-målen förmodligen levisbetonat i till e även efter ur- sprungligen kort rotstavelse, varför ändelsen i sup. och part. neutr. på 1500-talet troligen varit -et (jfr. frekvensen av -et i den del av Peder Swarts Ährapredikning, som skrivits med stilen A). Förlängningen av fornsvenskans korta rotstavelser torde dock ej hava försiggått samtidigt i Götaland och i Svealand. I ett stort dialektområde i Uppland och Västman-
pigitized by (3OK gle PRINCETON UNIVERSITY
Palmér: Växl, -it:-et i ä. nsv. 31
land fortlever ännu den gamla förbindelsen kort vokal + kort konsonant i huvudtonig stavelse i tvåstaviga ord, och på 1500-talet var detta område säkerligen större än nu. I Upp- land, Södermanland, Närke och delar av Östergötland före- komma nämligen vissa företeelser (t. ex. vokalharmoni, ofull- ständig vokalbalans), vilka förmodligen stå i samband med detta kvantitetsförhållande. I de flesta Svea-målen har dock vokalbalans i sup. och part. neutr. ej genomförts. I någon del av Närke tyckes dock supinalt -i hava försvagats till -e åtminstone efter lång rotstavelse. Det heter sålunda biti (= bitit, -et) men bunne (= bundit, -et) 'åtminstone delvis (Hesselman Sveamålen sid. 65). TI ett dialektprov från Närke (Sv. landsm. I sid. 625) förekomma följande former: sup. vari, taji, skuri men part. volä (= vordet; i västra delen av Västmanland heter motsvarande form vurti enligt E. Bore Bergslagshistorier).
De norrländska dialekterna bevarade länge förbindelsen kort vokal + kort konsonant i huvudtonig stavelse, och i vissa av dem finnes den ännu kvar, t. ex. i Ragundamålet. ”För övrigt hava även Härjedalen, det övriga Jämtland, Ånger- manland och Hälsingland åtminstone ett minne av samma äldre ståndpunkt i sina tilljämnade vokaler” (Lundell, Lands- målsalf. sid. 142). I allmänhet har dock ändelsens -i bibe- hållits i dessa trakters mål. På något ställe har det likväl försvagats till e efter lång rotstavelse, t. ex. i Offerdal i Jämt- land, så att i och e här växla enligt regeln för vokalbalans. Målen i Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och södra delen av Västerbotten visa dock ungdomliga kvantitetsförhål- landen. Säkerligen hava dock även här de korta rotstavel- serna fortlevat jämförelsevis länge (obs. deras tilljämnade vo- kaler). Utvecklingen till vokalisationen bete (= bitit, -et) har troligen gått över ”dissimilationens” stadium. Angående Selbu- målet, som har en mycket genomförd tilljämning, meddelar Larsen (Norvegia 1902 sid. 186), att ”endelsens vokal (i ord
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
32 Palmér: Växl. -it:-et i ä. nsv.
som biti) i dialekten er sedvanlig skarpere artikuleret end rodstavelsens — — — och derfor blev også rodstavelsens i noget mere åbent end endelsens”. Om denna tendens skär- pes, uppnås fullkomlig dissimilation, såsom i Tydalens och Guldalens mål, t. ex. revi (= rivit, -et). En liknande före- teelse meddelas av Hesselman (Sveamålen sid. 47 n.) från Jämtland och Ångermanland, t. ex. biti med öppet i i penul- tima, slutet i ultima (Åre, Undersåker), beti med öppet i i ultima (Resele). Vid ytterligare försvagning av ändelse- vokalen bleve resultatet tydligen bete, d. v. s. det stadium, som just intages av de flesta målen i Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och södra delen av Västerbotten. Om man förutsätter denna utveckling, är det tydligt, att de ungdom- liga kvantitetsförhållandena här inträtt jämförelsevis sent, och att vid en börjande försvagning av ändelsevokalerna denna genomförts tidigare efter lång rotstavelse än efter kort. Det stadium i utvecklingen, då fördelningen av i och e reglerats av vokalbalans, föll åtminstone inom någon del av området först på 1500-talet. (Abraham Angermannus var född omkr. 1540). På 1600-talet var dock försvagningen av i till e genomförd även efter ursprungligen kort rotstavelse, att döma av Tiällmanns uppgifter.
Växlingen -it:-et i sup. och part. neutr. torde sålunda regleras av vokalbalans endast i sådana nysvenska skrifter, vilkas språk rönt inflytande från målen i någon del av Närke samt från vissa norrländska bygdemål. Denna vokalbalans torde dock ej påträffas i litteraturen efter 1500-talets utgång, emedan den i de flesta norrländska målen då ej längre hade stöd i talspråket, och emedan det småningom uppkommande, litterärt färgade skriftspråket ej tålde mera framträdande dialektala egenheter.
Lund. Johan Palmér.
otzed sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
Original from
Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY
Original from PRINCETON UNIVERSITY
Digitized by Google
Det oldnorske Kvad om Volund (Volundar- kvida) og dets Forhold til engelske Sagn.
En Islending har i anden Halvdel af 13de Aarhund- red efter en tidligere skreven Samling i en Skindbog af- skrevet de geldste, af ikke navngivne Digtere forfattede Digte, som han kjendte, om de hedenske Nordmends Guder og Heroer. I denne Skindbog, som nu kjendes under Navn af den 2&dre Edda, finde vi som det förste af Digtene om For- tidens Heroer Kvadet om Smeden Volund. Den samme vidunderlige Heros var kjendt af Angelsakserne under Nav- net Weland; Tyskerne kaldte ham Wieland (Weland, We- lent), og Franskm&endene Galans.
Jeg skal her ikke undersöge, hvorfra Sagnet eller My- then om ham har sin Oprindelse. Jeg skal derom kun an- tyde, at i dette Sagn efter min Mening mythiske Forestil- linger, som fra &ldgammel Tid var almindelige hos Germa- nerne, blandt andet om overnaturlige Vesener, som er dyg- tige til at smede, og om Kvinder, som flyve i Svaneham, er smeltede sammen med latinske mythiske Forteellinger navn- lig om Vulcanus, om Dedalus og om Theseus (som i den vatikanske Mythograph 2, 127 sammenblandes med Dedalus). Disse Fortellinger förtes allerede i den tidlige Middelalder, men sandsynlig ogsaa senere i nye Strömninger over til de germanske Folk og blev hos dem omdigtede og sammen- smeltede med hjemlige Forestillinger. Jeg skal her heller ikke söge at bestemme, hvorfra denne Heros's Navn har sin Oprindelse !), hvilket man hidtil ikke sikkert har kunnet paavise.
1) Jeg skriver Weland uden at bestemme Kvantiteten af förste Stavel- ses Vokal. Dette Navn kan ikke forklares af oldnorsk vél ”Kunst, List”,
thi dennne Form vél forekommer ikke i Angelsaksisk; oldn. vél fem, er sam-
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOG! XXVI, NY FÖLJD XXI, 3
bigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
34 Bugge: Kvadet om Volund.
I den fölgende Afhandling skal jeg derimod söge at oplyse, hvor og paa hvilken Tid samt efter hvilket Forbillede det paa Island i den &dre Edda nedskrevne Digt om Volund er blevet forfattet.
I.
Volundarkvida indledes ved et Prosastykke, som gjör Rede for de i Digtet optredende Personer. Ogsaa inde i Digtet findes to korte Prosastykker. Selve Digtet er forfat- tet i det &eldste nordiske Versemaal og bestaar af Stropher med allittererende Linjepar. Hovedindholdet i dette Digt, fra hvilket den höinordiske Naturs Friskhed men ogsaa dens Kulde strömmer os imöde, er fölgende.
Tre sydlandske Möer komme flyvende fra Syd og sette sig til Hvile paa Stranden af en Indsjö !). Der findes de af tre Brödre, som efter den prosaiske Indledning er Finne- kongens Sönner. Olrån bliver Egils Brud; Slagfiår faar Hlad- guär, og Volundr hendes Söster Hervor. I otte Aar bo de unge Kvinder sammen med de tre Brödre, men i det niende Aar flyve de igjen i Svaneham bort. Egill og Slagfidr dra- ger afsted for at lede efter sine Hustruer. Men Volundr
me Ord som ags. wil neutr. ”wile, trick”. Smeden heder i Oldnorsk Volundr. Förste Stavelses Vokal er her kort; se f. ex. Lilja 92. At Navnet i Nordisk allerede i 1l0de Aarhundred udtaltes med kort 9 eller a i förste Stavelse, viser fransk Walander, Galans.
En oldnorsk Form Vöélondr med EN g har efter min Mening aldrig existeret. En saadan Form strider mod norske Lydforhold ved Aar 900, da den dengang vilde vere bleven til Olondr. At förste Stavelse i det norske Navn skulde vere lang, kan heller ikke af Metriken bevises. Linjerne hals Volundar, kvån Volundar er byggede som f. Ex. litt megandi, margs vitandi. Linjen fyr Volundi er bygget som Linjerne ok unandi Sig. 16, 5; und ve- gundum Guär. II 4, 8.
Jeg anförer Eddadigtene efter min Udgave, Christiania 1867.
1) 4 sevarstrond. Dette kan i og for sig baade betyde ”Havets Strand” og ”Bredden af en Indsjö”. Forfatteren af den prosaiske Indledning har for- staaet Udtrykket paa sidstnevnte Maade og siger, at Indsjöen hed ”Ulvsjöen” (Ulfsjär). I Digtet om Friedrich af Schwaben bade de tre Kvinder sig i en Kilde.
Original from
zed by GOC gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 85
bliver siddende hjemme i Ulvdale. Han venter, at hans Brud skal komme tilbage, og smeder kostelige Ringe til hende.
Kong Niduår faar höre, at Volundr er alene med sine Skatte. Han drager med sine Mend til Ulvdale, binder Vo9- lundr i Sövne, raner hans Skatte og förer ham selv fangen med sig. Nidudr berer herefter et ypperligt Sverd, som Volundr har smedet til sig selv, og giver sin Datter Both- vild en kostelig Ring, som Volundr har arbeidet til sin Elskede. Nidudrs onde Hustru sér, at Volund tenker paa Hevn, og efter hendes Raad lader Nidudr Senerne i Volunds Kneehaser overskjere og setter ham til at smede paa en Holme, hvor ingen uden Kongen maa komme til ham. Der ruger Vo- lundr over Hevn, og den faar han udfört. Han myrder Kongens to unge Sönner, som uden Faderens Vidende komme til ham. Han arbeider Drikkekar til Nidudtr af deres Hjerne- skaller, Smykker til Dronningen og Bothvild af deres Oine og Tender. Derpaa vanerer han Kongedatteren, som uden Faderens Vidende kom til ham, og endelig flyver han bort efter at have aabenbaret Niduäår alt.
Digtet oplyser os ikke om, hvorledes Volund kunde faa Evnen til at flyve.
Digtets Sprog, dets poetiske Udtryksmaade og Slegtskab med flere af Nordmend forfattede Digte viser tilstrekkelig, at det i den os foreliggende Form er forfattet af en Mand, hvis Modersmaal var norsk Sprog.
Men for at bestemme, i hvilken norsk Bygd Digteren er födt og vokset op, fester jeg mig först ved den Meddelelse i den prosaiske Indledning, at Volundr og hans to Brödre var Sönner af en Finnekonge. Derom véd Sagnet udenfor intet. Dette er altsaa sandsynlig en nordisk Tildigtning. Denne tilhörer ikke blot den prosaiske Indledning, saaledes som de fleste tyske Forskere mene, men ogsaa Digtet.
Digitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY
36 Bugge: Kvadet om Volund.
Dette maa for det förste sluttes deraf, at den ene Bro- der ikke blot i den prosaiske Indledning, men ogsaa i Dig- tet heder Slagfinn (Slagfidr). Dette Navn forekommer ikke, saaledes som Navnene Volundr og Egill, i Sagnet udenfor Norden, og vi tör derfor antage, at det er skabt af en nor- disk Digter.
Dette Navn Slagfidr har rigtignok tyske og hollandske Lerde (Kögel, Jiriczek, Sijmons) erkleret for et tysk og unordisk Navn, som de har forklaret af oldhöitysk slagife- dhera ”Schwungfeder'. Hvis denne Forklaring var rigtig, be- hövede Navnet derfor ingenlunde at vere tysk, da slagfljeder ogsaa er et nordisk Ord. Men at den nevnte Forklaring er feilagtig, slutter jeg af fölgende Grunde:
1) Slagfidr fremstilles i Vkv. !) ikke som bevinget eller som flyvedygtig. Hvis han havde kunnet flyve, vilde han naturligvis, da han sögte efter sin Brud, have flöiet afsted, men han drog afsted paa Ski (skreiöd).
2) Heller ikke noget andet germansk Sagn véd noget om, at en Broder af Volund kunde flyve.
3) Ikke engang Volundr (Weland, Wieland) fremstilles i Vkv. eller i nogen anden germansk Sagnform som fra Föd- selen af eller efter sin oprindelige Natur bevinget eller flyve- dygtig. Det er kun nyere Lerde, som, med Urette og uden Stötte i noget gammelt Vidnesbyrd, har gjort ham til dette.
Slagfiör er i Virkeligheden den regelme&essige Nomina- tivform til en Akkusativform ”"Slagfinn. At Navnet blev forstaaet saaledes af Islendingerne i Middelalderen, godtgjöres derved, at det i det arnamagneanske Haandskrift er skrevet Slagfinnr.
Dette Navn, som Digtet giver Volunds ene Broder, ud- siger altsaa, at han var en Fin.
Da verbet slå kan bruges specielt om ”at slaa med Ham-
1) Denne Forkortning bruger jeg i det fölgende for Volundarkvida.
pigitized by GO gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 37
mer, smede', saa betegner Navnet Slagfidr ”den smedende Fin”. Denne Forklaring stemmer vel overens med det Udsagn i et gammelt fransk Digt, at ogsaa Galands (d. e. Volunds) to Brödre var dygtige Smede. Hermed stemmer det ogsaa vel overens, at Volund siger i Vkv., at alle de tre Brödre, da de boede sammen, havde mange kostbare Eiendele af Guld. I norske Sagn omtales Finner oftere som dygtige Vaaben- smede.
At Digteren tenker sig Volund og hans Brödre som Sönner af en Hövding over Finnerne, stöttes ogsaa derved, at det om hver af Volunds Brödre heder, at han skreiö, d. e. gik paa Ski. Tbhi det at gaa paa Ski fremheves jevn- lig som karakteristisk for Finnerne, d. e. Lapperne, som der- af i eldgammel Tid kaldtes Skridfinnar.
Digtet lader vistnok Volunds Elskede omslynge hans hvide Hals, men Digteren kan meget vel have tenkt sig Volund hvid og fager, uagtet han var Sön af en Konge over Finnerne. Volundr behöver derfor ikke efter Digterens Fore- stilling at have veret af rent Finneblod. Forfatteren af Dig- tet om Volund er altsaa en Mand, der har kjendt eller i det mindste har hört tale om Finnerne, d. e. Lapperne, som Ski- löbere og Vaabensmede og tillige som Jeegere, thi Volund og hans Brödre fremstilles som veldige Jegere. Allerede dette taler snarest for, at Digtets forfatter har veret en Nordmand, som var födt eller opvokset i det nordlige Norge; men det udelukker dog ikke ganske andre Muligheder, f. Ex. at han kan have veret en Islending. Jeg skal derfor före andre Argumenter frem, for at Digterens Hjembygd kan blive be- stemt med tilstrekkelig Sikkerhed.
Der har veret flere Grunde, som har virket med til, at Sagnet om Volund og hans Brödre af en Nordmand blev henlagt til Finnernes Land. For det förste kaldes Volundr i det norske Digt ”Alfernes Herre”. Denne Betegnelse har efter min Formodning veret brugt om ham allerede udenfor
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
38 Bugge: Kvadet om Volund.
Norden, i England !). Den forudsetter den oprindelige ger- manske Forestilling om smedende Alfer. Men den har sand- synlig tildels sit Forbillede deri, at Vulcan er Cyclopernes Herre. Nordm&endene forbandt Forestillingen om de smede- kyndige Alfer og Dverge med Forestillingen om Finner; ”Finn” er ligesom ”Alf” (Ålfr) et Dvergenavn. Det var der- for naturligt, at en norsk Digter gjorde Volund, Alfernes Herre, til Finnernes Herre.
Fremdeles kan det nevnes, at Egil, Volunds Broder, i Sagnet kjendtes som en ypperlig Bueskytte og Jeger. Dette kan ved Siden af andet have givet Anledning til, at den norske Digter bragte Volund og hans Brödre i Forbindelse med Finnerne, som hovedsagelig levede af paa Ski at jage efter vilde Dyr med Pil og Bue. Ogsaa de mythiske Per- soner Ullr og Skadi er baade Skilöbere, Bueskytter og Je- gere, og Skadi settes 1 Forbindelse med Norges nordligste Bygd, Haalogabygd.
Ved Siden af det, som her er fremh&evet, kan den Om- stendighed her nevnes, at allerede et oldengelsk Digt lader Weland lide ondt i en ”vinterkold” Egn.
Men seerlig vil jeg fremheve fölgende.
I det sydtyske Digt Friedrich von Schwaben fra 18:de Aarhundred fortelles, at denne Helt under Navnet Wieland sér tre Duer komme flyvende til en Kilde, hvori de vil bade sig. De blive til Jomfruer, da de trede paa Jorden. De legge Klederne fra sig og springer i Vandet. Wieland tager deres Kleder og vinder derved en af dem, Angelburg.
Dette viser, at Sagnet om Volund eller Wieland ogsaa, saaledes som det var kjendt udenfor Norden, har ladet Möer i Fugleham, enten som Svaner eller som Duer, komme fy- vende og legge sine Fuglehamme fra sig ved en Kilde eller
1) Jfr on aluisc smid ...be wes ihaten wygar, som skal have for- ferdiget Arthurs Brynje (Layamons Brut ed. Madden 2, 463).
pigitized by (3OK gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 39
paa Stranden af en Indsjö, hvor Volundr (Wieland) finder den ene Fjederham.
Det norske Kvad begynder med at forteelle, at tre Möer kom flyvende söndenfra gjennem den mörke Skov og satte sig til hvile ved Bredden af en Indsjö. Den ene af dem bar Svanevinger. Og i Prosastykket siges det, at Möerne havde lagt sine Svanehamme ved Siden af sig.
Heri finder jeg en ve&esentlig Grund til, at Sagnet af en Nordmand blev knyttet til Finnerne Digteren har henlagt Sagnets Skueplads til hine nordlige Bygder, fordi han har vidst, at Sangsvanen har sit Sommertilhold i Finmarkens og Lapmarkens indre Egne, hvor den bygger sit kjempemeessige Rede ved Bredderne af de öde Indsjöer. Jeg finder, at Sand- synlighed taler for, at Digteren har kjendt dette Forhold af egen Erfaring, eftersom det har trengt sig saa sterkt ind paa ham, at det er blevet bestemmende for ham ved Sted- festelsen af Digtet. Jeg mener, at Digteren er vokset op i Haalogaland, Nordmendenes nordligste Bygd. Han har selv vandret ved de ensomme Sjöer inde i Landet, hvor Svanerne holdt til i den korte Sommer og hvor Finnerne gik paa Ski, naar Sneen laa. Herfor taler bestemt hele den morgenfriske og anskuelige Skildring af Sceneriet i Digtet. Indsjöen, ved hvis Bred Svanerne sidde, ligger ved Ulvdale og heder ifölge den prosaiske Indledning Ulvsjö. Brödrene forlade paa Ski sit Hjem, da 9Svanerne igjen er flöiet bort. Volund, som bliver tilbage i Hjemmet, er sysselsat med at smede og lever af Jagt. Han kommer hjem med en brun Hunbjörn, som han har skudt; steger dens Kjöd ved Ilden og legger sig til at sove paa dens Skind, som han har flaaet af.
Dette passer jo fortreffelig til Livet i hine nordlige Egne, hvor Finnerne, som det fortelles i den i Skotland fundne Historia Norvegiae, levede af Jagt, og hvor der var en utallig Mengde vilde Dyr, navnlig Björne og Ulve.
Den islandske Lerde Björn Olsen, som forsvarer den
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
40 Bugge: Kvadet om Volund.
Mening, at Eddadigtene er forfattede af Islendinger !), an- förer Steder af forskjellige islandske Skrifter for at vise, at Islendingerne kjendte Skovbjörnen, skjönt den ikke fandtes i deres eget Land, og at de kjendte Jagten paa den; at de vidste, den havde et loddent Skind, som var godt at sidde paa, og at dens Kjöd var godt at zede.
Men jeg finder det utilstedeligt, saaledes at trevle det poetiske Billede op i sine Enkeltheder. Det maa sees som Helhed, saaledes som Digteren har vist os det, og dette Bil- lede i sin Helhed kunde en Islending, som ei havde levet i Haalogaland, ikke have skabt. Det har formet sig i den Mands Sjel, som selv har ferdets deroppe i Finmarkens Skove ved den stille Indsjö, hvor Finnerne bode.
Da Volundr skal stege Björnens Kjöd, tender han Ild op:
år brann hrisi oll par fura ?) ”snarlig brendte ved Riset der en hel Fura”.
Han legger altsaa paa Ilden et helt Furutr&e, da ban skal stege en hel Björn. Han tender op med Ris, det vil vistnok sige med Birkeris. Endnu bestaar Skoven i Fin- markens indre Egne af Birk og Furu.
Jeg tror saaledes at have vist, at det norske Digt om Volund er digtet af en Nordmand, som er vokset op i Haa- logaland, og som der har ferdedes inde i Landet blandt Finnerne.
1) I Afhandlingen ”Hvar eru Eddukvedin til ordin?” i Timarit XV årg. (1894) 8. 58.
2) Handskriftet har: allbvr fvra. Finnur Jönsson har forandret dette til: allburro fårv. Dette holder jeg for ikke rigtigt. 'Thi man bliver da nödt til at antage det fölgende Linjepar:
vidr enn vindburri
fyr Volundi for uegte, vagtet det har fuldstendig Preg af at vere egte. Desuden er fura efter sin Betydning netop det Ord, som man her skulde vente.
gitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 41
IL.
Jeg gaar nu over til at undersöge, hvorfra Digteren har kjendt Sagnet.
Volundr er ikke en Person, som er sprungen frit frem af den norske Digters Fantasi, thi Fortellinger om denne samme Person, Volundr, Weland, Wieland eller Galans, har, som allerede antydet, veret udbredte baade i Nordens for- skjellige Lande, i Tyskland, navnlig det nordvestlige, i Eng- land og i Frankrige. Man har ogsaa med Rette almindelig anerkjendt, at Overensstemmelsen mellem disse Fortellinger hos de forskjellige Folk er en saadan, at den ikke kan for- klares derved, at Fortéellingerne skulde have holdt sig uaf- hengige af hverandre i de forskjellige Lande fra en ubestem- melig fjern Fortid. Tvgertimod maa man antage, at Sagnet om denne vidunderlige Smed er vandret, vistnok tildels i poetisk Form, fra det ene Folk til det andet.
Nu er det tydeligt og almindelig anerkjendt, at Volun- darkvida paa Grund af Digtets hele sproglige og poetiske Eiendommelighed er digtet omkring Aar 900, og Kvadet er, som jeg i det foregaaende har vist, forfattet af en Nordmand fra Haalogaland.
For at finde, fra hvilket fremmed Folk det Sagn om Volund, som Digteren har kjendt, er bragt til Nordmends Kundskab, maa vi derfor söge at bestemme, med hvilke af de Folk, som paa denne Tid kjendte Sagnet om den vid- underlige Smed,. Nordm&endene og serlig Nordmendene i det nordlige Norge stod eller havde staaet i Forbindelse, og fra hvem de ogsaa ellers modtog aandelige Impulser.
Af Vigtighed for os er da navnlig de Efterretninger om dette Sagn, som vi har fra England.
I Exeter-Bogen, som sandsynlig er skreven i Begyndel- sen af lite Aarhundred, findes et lidet lyrisk-episk angel- saksisk Digt, som man har kaldt Déors Klage eller San-
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
42 Bugge: Kvadet om Volund.
gerens Tröst. Det er inddelt i Stropher og har Omkved. I dette Digt, som aabenbart er langt eldre end Exeterbogen, omtales det, at Weland levede i Landflygtighed, udholdt Möie i et Hul, hvor det vrimlede af Orme, var ene med sin Sorg og sin Lengsel i Vinterens Kulde. Ofte fölte han Kval, efter at Nidhåd havde lammet hans Sener '!). Beadohild sörgede mindre over sine Brödres Död end over at hun selv var frugtsommelig.
I det angelsaksiske Digt om Waldere kaldes Widia Welands Sön for Nidhades måg, d. e. Dattersön. I Eposet Béowulf kaldes Béowulfs Brynje for Welands Arbeide. Kong Alfred oversetter Fabricius ved Weland og kalder denne for vis og for en Guldsmed, som i gamle Dage var den be- römteste Mand.
I Berkshire har man lige til nyere Tid vidst at for- telle om en usynlig Smed, ved Navn Wayland, som holdt til i et gammelt Stenmindesmerke, der ansaaes for hans Smidje, og dette Sted nevnes allerede i et Diplom fra 955 som Welandes smidde. Allerede i ett Diplom fra 903 om- tales i det nuverende Buckinghamshire et Sted ved Navn Welandes stocc ?). Derved er at meerke, at der i Thithriks
1) Weland him be wurman wraces cunnade. be wurman maa betyde ”hos Ormene”. Weland var altsaa af Nidhad blevet kastet i en Ormegaard, ligesom flere Sagnhelte ifölge nordiske Sagn blive kastede i en Ormegaard. Ifölge Haandskriftet skulde der leses: siddan hine Nidhåd on néde legde swoncre seonobende on syllan mon. swoncre seonobende maatte betyde ”med et elastisk Baand, som omsluttede hans Sener” (eller: ”med et elastisk Baand, gjort af Sener”). Men paa Grund af Udtrykket sum on féde lif seonobennum séoc i Digtet Wyrde og paa Grund af Volundarkvida leser jeg heller: swongre seonobenne (det sidste Ord efter Grein), d. e. ved at overskjere hans Sener, hvilket for- sinkede hans Gang. Navnet Nidhåd skriver jeg i det fölgende Nidhad. 2) Binz i Sievers Beitr. XX, 189,
Original from
bigitized sy (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 43
saga Kap. 61 fortelles om, at Velent felder en Trestamme og udhuler den. Han legger sig selv med sit Verktöi og med Mad og Drikke ind i denne Trgestamme, som kaldes stokkr. Stokken flyder ud i Havet, og i den körtimer Velent til Kong Nidungs Land !).
Flere Vidnesbyrd i senere Skrifter om Udbredelsen af Sagnet om Weland i England forbigaar jeg her.
Et vigtigt Bidrag til Kundskab om, hvor tidlig og hvilket Omfang Sagnet 'om Weland har veret kjendt af Engelskmend, har man i udskaarne Billeder ?) paa et Skrin af Hvalben, som findes i det Britiske Museum, og som er kjendt under Navn af 'the Franks Casket. Det er kjöbt i Frankrige og har tidligere veret i Clermont Ferrand i Auver- gne. Det har billedlige Fremstillinger og Indskrifter, dels med Runer, dels med latinske Bogstaver, og Runeindskrif- terne er med Undtagelse af et kort latinsk Ord, alle forfat- tede i engelsk Sprog. Flere af de engelske Sprogformer i disse Indskrifter kan ikke vere yngre end 8de Aarhundred og neppe yngre end Begyndelsen af 8de Aarhundred.
Paa Skrinets ene Side, Fremsiden, ser man en Smed sidde og smede ved en Ambolt. To Hammere er afbildede foran ham for tydeligere at betegne ham som Smed. Det er Weland, saaledes som jeg först har paavist i Stephens Runic Monuments, Foreword. S. LXIX f. Smedens siddende Stilling passer godt til den Fortelling, at Welands Sener blev overskaarne. I venstre Haand holder Smeden en Tang og deri, over Ambolten, et Menneskehoved. Det er Hovedet af en af Kong Nidhads Sönner, hvoraf Weland skal gjöre et Drikkekar. Ved Smedens Födder ligger et hovedlöst Le-
1) Denne Sammenstilling kan dog ikke sikkert godtgjöre, at et Sagn, som stemte overens med denne Thithriks-Sagaens Fortelling i alle Detaljer, kjendtes i England ved Aar 900. I Navnet Welandes stocc kunde stocc mu- lig ogsaa betegne ligesom oldnorsk stokkr den Stok, hvorpaa Ambolten hviler.
2) Se Gjengivelsen hos Stephens Runic Monuments I, 474 og 475.
22 GO gle PRINCETON UNIVERSITY
44 Bugge: Kvadet om Volund.
geme; det er Liget af en af Kongens Sönner. Foran Sme- den staa to Kvinder, d. e. Nidhads Datter og hendes Terne. Den nermeste rekker Smeden en Gjenstand (et Smykke), som han tager i sin höire Haand. Den anden Kvinde berer et slags Pose, og derved er hun vistnok betegnet som Terne, der i Oldnorsk kan kaldes eskimer, den Mö som berer den Gjenstand, hvori hendes Herskerinde gjemmer sine Kostbar- heder.
Paa hver Side af Ternens Hoved er fremstillet en Plante. Dette hentyder maaske til hvad der fortelles i Thithriks saga Kap. 74, at Kongedatterens Ring gik istykker, da hun med sin Terne var i Haven (i grasgardi).
Det maa fremheves, at Fremstillingen paa Skrinet her stemmer overens med Diäriks saga, men ikke med det oldnorske Digt Volundarkvida. I dette optreder ingen Terne. I Sagaen kommer Kongedatterens Terne först alene til Ve- lent, derpaa komme begge Kvinder til bam.
Om andre af Skrinets Billeder, som staa i Forbindelse med Weland-Sagnet, skal jeg i det fölgende tale.
”In the Journal of the British Arch&ological Association vol. xli pp. 138—139 the Rev. G. F. Browne describes a sculptured cross-schaft in the parish church at Leeds, York- shire, as having a panel containing the pincers, hammer, bellows, and the anvil of a smith. The same panel contains an obliterated figure, probably intended for a human being. Attached by bands to the sides of the figure are two wings, while above what should be the head is the figure of a woman in a long dress, who is being held by the back hair and the tail of her dress by the human figure. Mr. Browne supposes this to represent Weland (Volund) carrying off a swanmaiden.”
Denne Fortolkning er dog meget usikker, skjönt det ikke synes usandsynlig, at det er Weland, som her er frem- stillet. Thi herfor taler det, at en Smeds Attributer og
otized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 45
Vinger findes i samme Billede. Kvinden er maaske Beado- hild, som Weland vil voldtage. Naar han er afbildet under hende, kan det antyde, at hans Smidje er i et Hul under Jorden. Vingerne er snarest de Vinger, som Weland har forferdiget til sig, og med hvilke han skal flyve bort.
Det er altsaa godtgjordt, at Sagnet om Weland var al- mindelig kjendt og udbredt i England, för Digtet Volundar- kvida blev digtet af en Nordmand fra Haalogaland, medens vi ikke har saa gamle Vidnesbyrd om, at Sagnet saa tidlig var almindelig kjendt i Tyskland '!) eller i noget andet Land. Men selv om Sagnet allerede saa tidlig skulde have veret kjendt i Nordtyskland, er der allerede paa Grund af Kultur- strömningens almindelige Retning i 9de Aarhundred al Grund til at antage, at det Sagn om Volund, som en norsk Digter fra Haalogaland behandlede i sit Digt Volundarkvida, var kommet til Nordmendene fra England og ikke over Dan- mark fra Nordtyskland.
I niende Aarhundrede, da slaviske Folk boede ved Öster- söen og i det östlige Holsten og da Sakserne i aandelig og social Udvikling stod tilbage for Engelskmendene, naaede kun en meget svag Kulturström fra Nordtyskland op til det vestlige og nordlige Norge. Derimod begyndte med det 9de Aarhundred en ny Tid for Nordens Forbindelse med de bri- tiske Oer. Mod Vest sögte fra Norden baade Vikingeskibe og fredelige Handelsfartöier i store M&engder. Vistnok gik Nordmendenes Krigstog mere til Skotland og Irland, Daner- nes mere til England. Men med Englenderne stod ogsaa Nordmendene i mangesidige og livlige, saavel fredelige som fiendtlige Forbindelser. Allerede 787 kom norske Vikinge- skibe til England. Ogsaa i Skotland og Irland stödte Nord-
1) Det eldste Vidnesbyrd fra Tyskland er Udtrykket Vuelandia fa- brica om Waltharis Brynje i Eckehards Waltharius fra c. 930. Men dette Vidnesbyrd beviser ikke Kjendskab til Sagnet om Weland i dets hele Om- fang.
bigitizea sy (30 gle PRINCETON UNIVERS TY
46 Bugge: Kvadet om Volund.
boerne ofte sammen med Engelskmend, hvilket afspeiler sig deri, at de gamle irske Fortellingers Sagn og Sprog er paa- virket baade fra Nordisk og fra Engelsk. Engelsk Liv og Cultur fik stor Indflydelse paa Nordmendene ikke blot umid- delbart, men ogsaa gjennem Danerne, navnlig gjennem de Danske, med hvem Nordmendene stödte sammen paa de britiske Oer. E
Forholdene i 10de Aarhundred, da Harald Haarfagre efter Sagnet sender sin Sön Haakon over til den engelske Konge for at opfostres og da Haralds &eldre Sön Eirik, som har veret Konge i Norge, siden bliver Konge i York, for- udsette, at der allerede i 9de Aarhundred var ner Forbin- delse mellem Norge og England, hvilket stöttes ved mange Kjendsgjerninger.
Exempelvis kan her mindes om, at Thorolf Kveldulfs- sön ifölge Egils saga fra Haalogaland sender et Handelsskib til England (hvilket synes at have fundet Sted 874). Og vi har jo fuld historisk Vished for, at Öhthere eller Öttar fra Haalogaland traadte i Kong Alfreds Tjeneste, sandsynlig under Harald Haarfagres tidligere Regjeringstid '!).
Den Sandsynlighed, som der af mere almindelige Grunde er for, at det i Volundarkvida af en Nordmand fra Haalo- galand behandlede Sagn om Volund er kommet til Nord- mendene fra England, bliver efter min Mening til fuld Vished, naar vi n&rmere undersöge Digtet.
1) [Flere af de islandske Landnaamsmend, som kom fra Haalogaland, maa i Forveien have gjestet de Britiske Oer, eller i alfald ha deres Faedre havt Forbindelser der. En Lendermand i Almdalen i Vefsen heder Ösvaldr Öxna-Porissonr (Landnåma IV k. 1). Ösvaldr er et angelsaksisk navn (Os- vald). Fra Landnaamsmanden Skjöldölfr nedstammede den saak. Håleygja- ett (Landn. IV k. 7); den maa altsaa vere kommet fra Haalogaland. Dens JEttegaard paa Island bar navnet Streti (=ags. strat). Oivind Skaldaspil- ler, som boede på Tjötta i Helgeland, havde en Bror med det irske Navn Njaal, A. BJ]
Original fron pigitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY
Bagge: Kvadet om Volund. 47
III.
Jeg skal her gjennemgaa forskjellige Enkeltheder, som vise, at Forfatteren af Volundarkvida har lert Sagnet at kjende af en engelsk Kilde.
1) Den Konge, som lader Smeden fengsle, heder i Vkv. Nidudr, Gen. Nidadar, i England Nidhad. Derimod i Did- riks saga efter nedertysk Fortelling Nidungr, i ”Anhang des Heldenbuchs” Hertnit eller Hertwich. Jeg indrömmer, at dette Argument ikke er afgjörende, da Kongen i Tysk- land tidligere kunde have veret kaldt med et Navn, som mere lignede Nidudr.
2) Kongedatteren heder i Vkv. Bodvildr, i England Beadohild. Derimod berer hun i Thithriks saga Navnet Heren. Dette kan vere en germaniseret Form af Avrienne eller Arianne, som Ariadne kaldes i latinske Haandskrifter af Servius fra den tidlige Middelalder !).
3) Det engelske Digt Déors Klage bruger om Wéland Udtrykket:
hine Nidhad on néde legde
”Nidhad lagde Nöd (eller: tvingende Baand) paa ham”. I Vkv. 11 kaldes de Baand, som legges paa Volund for at binde ham, naudir ?), der er samme Ord som ags. néde. Og i Vkv. 12 spörger Volund: ”Hvem er de, som & logdu, lagde Baand paa mig?” Det her brugte Verbum då lygdu er det samme som on legde, der bruges i det angelsaksiske Digt.
4) Om Kongedatterens Frugtsommelighed bruges i det norske Digt (barni aukin Str. 36) og i det angelsaksiske Sn éacen wes) samme Adjektiv.
') Jfr for Lydovergangen f. Ex. oldhöitysk helfantbein af lat. ele- phantem og hollandsk keper af lat. caprea, angelsaks, gledene af lat. gla- diolus. H i Heren er da tilföiet ved Indflydelse af Sermanske Navne paa Here-.
2) naudir bruges i Oldnorsk ellers ikke i denne Betydning, uden i Sigrdr. 1, hvor Sigrdrifas Tryllesövn folvar naudir.
ed by (3O( gle PRINCETON ONE ERSITY
48 Bugge: Kvadet om Volund.
5) Der er ogsaa en neppe tilfeldig Lighed mellem eva skyldi ”det skulde aldrig have veret saa” i Bodvilds Svar til sin Fader i sidste Strophe af Vkv. og de Ord om Bea- dohild, med hvilke Afsnittet om Weland slutter i det engel- ske Digt:
fre ne meahte briste gepencan, hu ymb bet sceolde ”hun kunde aldrig dristig tenke paa, hvorledes det skulde gaa med det' (nemlig, at hun var frugtsommelig).
Det er verdt at legge Meerke til, at samme Strophe
af Vkv. har:
ek vetr hänum
vinna måttak jeg havde ikke Kraft til at modstaa ham', altsaa måttak bengegtet, samme Verbum som ne meahte i Stedet af det engelske Digt.
Niedner, som har gjort opmerksom paa de tre sidste Overensstemmelser, bemerker med rette '), at det nordiske Digt neppe forudsetter den korte lyriske Udgydelse i angel- saksisk Sprog.
Da vi nu fra andre Kilder end det korte lyrisk-episke Digt véd, at Digtningen om Weland var kjendt i sit fulde Omfang i England, er den eneste rimelige Forklaring af de n&evnte Overensstemmelser den, at baade Volundarkvida og det korte angelsaksiske lyriske Digt Déors Klage har til Forudsetning et lengere episk angelsaksisk Digt om Weland. Til et saadant angelsaksisk Digt henviser ogsaa Billederne paa Skrinet af Hvalben.
Naar en Reekke af Forskere, iser tyske Forskere, deri- mod har sluttet, at den felles Kilde for Volundarkv. og det angelsaksiske Digt Déors Klage skulde vere et nedertysk
1) Zeitschr. f. deutsch. Alt. 33 S. 36 f. Jeg havde uafh&ngig fundet disse Overensstemmelser undtagen Nr. 5.
essy GO gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 49
Digt, saa er dette at gjöre en Omvei, hvortil der ingen Grund foreligger.
Flere positive Grunde, som man har anfört for, at Vo- lundarkvida skulde have et tysk Forbillede eller to tyske Forbilleder, er forfeilede.
Navnets Slagfiör, som jeg ovenfor har omtalt, kan intet saadant bevise. Det siges, at Svanemöerne flöi igjennem : myrkvid. Dette Ord har tyske Forskere forklaret som ”sal- tus Hercynius”, og de har ment, at Navnet skulde veere bi- beholdt fra en saksisk Digtning. Men myrkvid betyder kun ”den mörke Skov”. Flere Steder i Norge har baaret Navnet Myrkvidr ').
Ligesaalidet er der fremfördt noget gyldigt Bevis for, at det angelsaksiske Digt Déors Klage skulde have et neder- tysk Forbillede. Navnet Beadohild paa Kongedatteren kan naturligvis ikke bevise dette, da man i tyske Kilder ikke finder hende kaldt med et tilsvarende Navn, men kun med Navnet Heren.
Kongens Navn Nidhåd er et egte angelsaksisk Mands- navn, hvis andet Led ogsaa findes i Mandsnavnene MWulf- had ?) og Wighaad. Hvorfor kan ikke Kongens nedertyske Navn (ifölge Didriks saga) Nidung. vere en tysk Forandring af det angelsaksiske Navn Niödhåd?
At den norske Forfatter af Volundarkvida har kjendt og efterlignet et engelsk Digt om Weland, godtgjöres des- uden ved flere Ord og Udtryk i Vkv., som skyldes Indfly- delse fra Angelsaksisk Poesi.
I Vkv. Str. 4 og 8 heder det om Volund:
Kom par af veidi veädreygr ?) skyti ”Kom der fra Jagten den veiröiede Skytte”.
1) Se Fritzners Ordbog over det gamle norske Sprog, anden Udgave. 2) Se Searle Onomasticon, 3?) Haandskriftet har paa förste Sted vegr.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXVI, NY FÖLJD XXII, 4
»v GO gle PRINCETON UNIVERSITY
50 Bugge: Kvadet om Volund.
Dette Epitheton til Skytten findes ellers ikke i Norsk, men paa Engelsk siger man endnu ”to have a weathereyée”, ”to keep one's weather-eye awake”.
Men naar man med de nevnte oldnorske Verslinjer sam- menligner verslinjer i angelsaksiske Digte, som:
honne hie of wådum wérige cwémon Gådlåe 183 ”da de kom trette fra Vandringen”, wéörige efter wide
Andreas 593 ”trette efter Vandringen”, saa sér man, at den norske Digter her har havt et engelsk Digt til Forbillede og at han istedenfor wérig ”tret” i dette Digt har indsat vedreygr ”veiröiet”, der havde en ganske anden Betydning, men i Lyd laa ner ved hint Ord '!). Vi se tillige, at det engelske Digt, som den norske Digter havde til Forbillede, neppe var digtet i northumbrisk Dialekt, thi wérig hed i Northumbrisk werig. Om Volund, som smeder, heder det i Str. 5:
hann slö gull rautt vid gim fastan?)
”han smedede det röde Guld imod den straalende Edelsten”,
d. e. han indfattede AEdelstenen i Guld ?). Dette gim, Akkus. af ”"gimr ”Edelsten”, hvoraf gim-
1) Et og samme Navn udtaltes i Oldnorsk snart Pjödrikr, snart Pjörikr.
2) Haandskriftet har gimfåstan. Hvis fåstan her er Superlativ af får og betyder ”den mest straalende”, har det sandsynlig veret udtalt trestavel- ses som faastan. Man kunde dog ogsaa tenke paa fastan som elliptisk Akkusativ, hvilken maatte gjengives adverbialt ”ivrigen”.
Flere har her forstaaet vid gim som ”ved Ilden” af Intetkjönsordet gim Ild. Men dette Ord findes aldrig i den oldnorske Prosalitteratur og heller ikke i den &ldste mere folkelige Digtning i friere versemaal, men kun hos de islandske Kunstdigtere fra c. 1000 af. Dette Ords Oprindelse er uop- klaret. Jeg formoder, at gim neutr. ”Ild” er opstaaet derved, at man i Vkv. 5 feilagtig forklarede gim som ”Ild”.
3) Jfr. Hygin. Poet. Astr. II 5: Corona. Haec existimatur Ariadnes fwisse.... Dicitur etiam a Vulcano facta ex auris et Indicis gemmis.
riginal from
pigitized by GO gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 51
steinn er dannet, er et Laanord fra ags. gimm, som igjen, sandsynlig gjennem irsk gemm, har sin Oprindelse fra det latinske gemma. ”
I Str. 6, 13, 30 kaldes Niduäår ”niara” dröttinn. Dette Udtryk er hidtil ikke blevet forklaret. For at forklare Ud- trykket maa jeg i Korthed beröre Sagnets Oprindelse, uden her at give et egentligt Bevis for min Opfatning heraf.
Volundr eller Velent, den ypperlige Kunstner, holdes til Straf med Magt tilbage paa en O af en grusom Konge, til hvem han er kommen fra et fremmed Land og hvis Vrede han har vakt.
Dedalus, den ypperlige Kunstner, holdes med Magt til- bage paa Oen Kreta, hvorhen han er kommen fra et frem- med Land, af Kong Minos. Denne er i den gldste greske Digtning en retferdig Konge, men skildres fra Alexandri- nerne af som grusom og uretferdig. Servius kalder ham crudelis og taler om Minois saevitia. Deri, at det german- ske Sagn her stemmer overens ikke med det gldste greske, men med det senere gresk-romerske Sagn, har vi efter min Mening et Bevis blandt mange for, at Forbindelsen ikke grunder sig paa Urslegtskab, men paa senere Overförelse. Velent kommer efter Didriks Saga som Deedalus over Ha- vet til den fremmede Konge, som först modtager ham ven- lig og i hvis Tjeneste han treder. Naar Didriks Saga forteller, at Velent felder et Tre, udhuler Stokken og i denne seiler over Havet, saa kan dermed sammenlignes den greske Fortelling, at Dedalus först skal have opfundet Öks, Sag og Beilfartöier.
En sterkt fremtredende Lighed mellem Volund-Sagnet og Deedalus-Sagnet er fölgende: Begge arbeide sig Vinger for at komme bort fra den Konge, som holder dem tilbage, og begge flyve bort paa de Vinger, de har arbeidet sig. .
Ligeoverfor denne Lighed er det vilkaarligt at henföre Volunds Flyvekunst — tvertimod Sagnets egen Fremstilling
Go gle PRINCETON UNIVERSITY
52 Bugge: Kvadet om Volund.
— til hans Egenskab som formentlig Luftdemon. Derved bliver Motivet med Overskjerningen af Haserne meningslöst.
Kongens Navn oldn. Niduör, ags. Nidhåd, gammeltysk Nidung betegner ham som ondskabsfuld, ligesom Minos i det senere Sagn var grusom.
At Nidudr har sin Oprindelse fra Minos, kan mulig forklare os, at han kaldes Niara dröttinn. Hos Servius til Vergils Aneide VI, 566 heder det: Rhadamanthus Minos Aeacus filii ITovis et Europae fuerunt: qui postea facti sunt apud inferos iudices. Denne Notis er gaaet over i Mytho- graph. Vatican. II, 76, hvor det heder: qui facti sunt apud inferiores iudices.
Jeg har för godtgjort, at baade Servius's mythologiske Notiser og de vaticanske Mythographer i den tidlige Middel- alder var velkjendte i Britannien og at Trek i norröne My- ther stamme fra dem.
En ordret angelsaksisk Oversettelse af inferiores er neodran eller neoderan. Til ags. neodran kan svare lydret oldn. Njärar af "Njadrar, jfr. hvårir af "hvadrir. Naar den norske Digter kalder Nidud Njäåra dröttinn, saa har han efter den her fremsatte Forklaring overfört dette Udtryk fra et angelsaksisk Digt, som kaldte Nidhad for Hersker hos <Neoöran. Men det angelsaksiske Digt kunde ikke have bevaret noget Spor af, at det latinske Udtryk, hvoraf det angelsaksiske var en Gjengivelse, havde betegnet den gru- somme Konge, som den, der siden blev Dommer i Under- verdenen !).
Str. 10 kaldes Volund for ålfa Wödi, ligesom i Str. 13 og 32 for visi alfa. Derfor maa ljödi betyde ”Herre, Fyrste”. Ordet forekommer ellers ikke i Oldnorsk. Det er overfört
1) Jeg har ogsaa tenkt paa Muligheden af, at det rette Udtryk i Vkv. skulde vere Njorva dröttinn, og at Njorvar skulde vere en poetisk Beteg- nelse for de Folk, som binde, lamme og fengsle Volund; jfr. ags. nearu angustus, angustiae, og oldn. Njorvasund, egentlig det trange Sund.
gitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 53
fra angelsaks. léod ”Fyrste”. Afvigelsen i Form fra det ags. Ord er foranlediget derved, at Nordmanden fölte Trang til at prege Ordet som forskjelligt i Form fra löör ”Folk” og som Afledning af dette. Da Volundr vaagner efter at vere bunden, spörger han
i Str. 12: ”Hvilke er de Mend, som lagde Baand paa mig?”
Hverir "rö jofrar
heir er å logdu
besti ”byr” sima
ok mik bundu? Denne Haandskriftets Text er meningslös. Det skal vist- nok hede:
beir er då logdu
besti yr sima ”Baand af Bast”. Formen besti for bast, Dat. basti, forekom- mer ellers aldrig i Oldnorsk. Jeg formoder, at denne Form ligefrem er overfört fra den ags. Dativform beste i et engelsk Digt om Weland. Paa samme Maade er Udtrykket dä streti i Hamäismål 12 efter Zimmer overfört fra det ags. on stråéte, hvor stréte er Dativ af Hunkjönsordet strét !).
Den onde Dronning giver i Str. 17 det Raad at over-
skjere Volunds Sener:
snidid ér hann
sina magni. Den anden af disse Linjer synes i sin norske Form metrisk urigtig, da sina i Norsk har förste Stavelse kort. Derimod vil den angelsaksiske Form seonwa her passe til Metret. Derfor synes det norske Digt ogsaa her at forudsette et engelsk Forbillede.
1) Finnur Jönsson leser i Vkv. bestesima, men derved forklares ikke byr i Haandskriftet. Der viser sig paa flere Steder af Vkv. en Virksomhed af en senere Skald, som bestaar deri, at han i den förste af de to ved Al- litteration forbundne Linjer har indsat to Rimstave for én, hvilket har ska- det Meningen. Saaledes 2, 3 fogr mar fira for fogr mar I'ra. 9,3 hår (for är) brann hrisi. 34, 7 ok undir fen fjoturs (for sjotuls).
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
54 Bugge: Kvadet om Volund.
I Str. 18 L. 7—38 siger Volund om det Sverd, som
han har smedet til sig selv men som Nidud har berövet ham: så er mér ”fraå” mekir & fjarri borinn.
Alle Udgivere !) har forstaaet fra som frann, d. e. frånn ”blank”. Men dette Ord skrives i sidste Strophe af Voluspå fran. Derimod staar i Brot af Sigurdarkvida 12, 1 Fra = Fram; i Prosaen foran Grip. fra vis. Man skal derfor i Vkv. 18 lese:
så er mér fram makir & fjarri borinn.
fram er her sandsynlig bevaret fra Digtets engelske Forbillede i Betydningen frå, uagtet fram brugt som frå ikke forekommer i Oldislandsk 2). Det betonede og allittererende fram styrer her det foranstaaende mér. Jfr. ags. he hine feor forwrcec mancynne fram Beowulf 110, hvor feor er brugt i Forbindelse med fram, ligesom i Vkv. fjarri med mér fram. Ogsaa ellers findes Forbindelsen feor fram — i Ags., hvor det betonede fram ligeledes kan beere Allittera- tionen.
Da Sverdet i det foregaaende er karakteriseret af Vo- lund, er Betegnelsen af det samme Sverd som så mekir ”det Sverd” kraftigere end med en ny Bibestemmelse så frånn mekir ?).
Ordet kista ”Kiste”, som er brugt i Str. 21, 31, men ogsaa ellers i Norsk, er et fremmed Ord, som stammer fra det latinske cista. Det behöver dog ikke at vere kommet til Norsk fra Engelsk (ags. ciest).
1) Endog Udgiverne af den phototypiske og diplomatiske Gjengivelse af Haandskriftet; jfr S. XLVII.
2) Derimod i Svensk, se Kock Arkiv VI 81—34 og Noreen Altschwe- dische Grammatik 8. 189 & 248, 3, Anm. 2.
3) Da fram ikke almindelig i norsk Sprog brugtes som i Vkv. 18 og
da frånn ”blank” var et passende Epithet til et Sverd, har så er mér fram mekir Vkv. 18 mulig fremkaldt Udtrykket bann inn fråna meki i Fåfn. 1.
Original fron pigitized py GO gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 55
I Str. 24 siges, at Volundr, da han har myrdet Niduds
unge Sönner:
und ”fen fiotvrs”
fetr um lagdi. Udtrykket gjentages i Str. 34, hvor Volundr forteller, hvad han har gjort. Dette Udtryk er hidtil ikke med nogen Rimelighed forklaret. Volunds Sener blev overskaarne, men han var ikke bunden i Smidjen. Derfor passer ikke fjoturs ”Fodlenkens” her. Paa det engelske Skrin ser man et hoved- löst Lig ligge lige ved Welands Födder. Jeg tror, at det oprindelige Udtryk er:
und fen sjotuls fetr um lagdi.
Han lagde Födderne af Niduds Sönner dybt i Mudderet ved det Sted, hvor han sad.
sjotuls Gen. af angelsaks. setl, seotl, setol ”S&ede”. Da Ordet ikke i denne Betydning brugtes i Oldnorsk, blev gjo- tuls (enten gjennem Digtets mundtlige Forplantning eller gjennem Skrift) forvansket til fjoturs.
jarknasteina ace. pl. 25, 35 et slags straalende Stene. Ordet Jjarknasteinn, som ogsaa forekommer Guår. I, 18 og Guår. III, 9, er laant fra ags. eorcnanstån eller earcnanstån (Christ. 1196).
Str. 28 siger Volund:
”Nu hefi ek hefnt harma minna allra nemu einna ”ivip giarira”.
Sidste Ord -kan i Haandskriftet mulig ogsaa veere gia- riva, rettet til gianra, eller giarnra med sammenslynget rn. De to Ord indeholder som förste Led ivid ”Ondskab”, der ellers ikke forekommer i Oldnorsk og er laant fra angelsaks. inwid, inwit. Her synes ividgjarnra ment af Skriveren; fr. osaks. inwiddies gern. F. Jönsson bemerker med rette,
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
56 Bugge: Kvadet om Volund.
at ividgjarnra ikke passer som Epitheton til harma. Han indsetter derfor ividgjornum, Sijmons ividgjarnri. Et af disse Udtryk er mulig det oprindelige. Dog synes det mig muligt, at ividgjarnra kan vere en feilagtig Overförelse til Norsk af et angelsaks. Digts inwidgyrna af gyrn Sorg; jfr. ags. inwitsorh. Overförelsen kunde vere foranlediget derved, at gyrn ikke fandtes i Norsk, og ved ags. gyrne = georne, gyr- nes = geornes og andre lignende Sideformer.
Str. 29, der udtales af Volund umiddelbart, förend han efter fuldbragt Hevn leende flyver bort, begynder saaledes:
Vel ek, kvad Volundr.
vel findes i Oldnorsk ellers ikke brugt saaledes. Her er vel af det angelsaksiske jublende Udraab el, som i Forbindel- sen wel lå ”eia! (lat. euge) og i wel him hes geweorces. Dette Udraab passer her meget godt til det fölgende hlejandi.
Kongen siger, da Volund har aabenbaret ham alt, i Str. 37: ”Ikke kunde du sige noget, som kunde volde mig större Kummer eller for hvilket jeg skulde ville.... dig verre, Volund!”
né ek pik vilja, Volundr,
verr um ”nita”. Her giver nita ingen Mening. Jeg formoder, at et engelsk Digt om Weland har havt nétan eller genétan, d. e. trykke, undertrykke, plage, og at den norske Digter har beholdt dette i Formen neita. Men da det egte norske Ord neita ”negte” har Sideformen nita, saa er neita her siden blevet forandret til nita !).
1) Dette neita, som jeg har antaget i Vkv., er forskjelligt fra oldn. hneita i Fms. IV, 58: kalladi O'låfr sverdit hneiti; bvi at honum bötti bat hneita onnur sverd fyrir hvassleika sakir, hvor Fritzner oversetter ”stöde, tilsidesette”. Fremdeles fra nynorsk Dial. neita knekke, stöde, fornerme,
Aasevall (Aasen); iser tirre ved spydig Forekasten; stikke, prikke, Vester Agder, Raabyggelaget, Bamle (Ross).
gitized py GO( gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 57
I det foregaaende tror jeg at have godtgjort, at Volun- darkvida er en Omdigtning af et engelsk Digt om Weland !) og at denne Omdigtning er forfattet af en Nordmand fra Haalogaland, der ligesom Ohthere, som var i Kong Alfreds Tjeneste, har ferdets i England.
IV.
For nermere at kunne bestemme den Tid, paa hvilken, og de Forhold, under hvilke Volundarkvida er bleven digtet, undersöger jeg Svanemöernes Slegt.
De fremstilles af den norske Digter som hjemmehörende i fremmede Lande. TI förste Strophe af Digtet fortelles, at Möer kom flyvende söndenfra og at de sydlandske Kvinder satte sig til Hvile ved Bredden af en Indsö. Derpaa har fulgt en Strophe, som har gjort Rede for deres Slegt. Hlaå- gudr og Hervor var Dötre af Hilodvér, Olrån var Kiars Dat- ter 2). Ved dette Navn Hiodvér gjengives i gamle island- ske Skrifter det frankiske Navn Hilodoweo, Chlodewich eller Ludwig.
Miällenhoff ?) har derfor allerede opfattet disse to Svane- möer som frankiske Kongedötre.
Den tredje Svanemö, Egils Hustru, siges at vere Kiars döttir Vkv. 15, i den prosaiske Indledning Kiars döttir af
1) Forlengst har N. F.S. Grundtvig i ”Nordens Mythologi eller Sind- billed-Sprog” (1832) S. 176 sagt, at ”Völunds-Kviden... aabenbar er oversat af Angelsaksisk”.
2) Efter Str. 1 indsetter jeg Strophe 15 og leser som en Strophe:
(2a) Hladguär ok Hervor
borin var Hlodvé,
[en] kunn Olrin
var Kiars döttir.
Kin nam beira
Egil at verja
fogr mer ”fira”
fadmi ljösum. Sijmons indsetter Str. 15 mellem Str. 2 og 3. 3) Zeitschr. f. deutsch. Alt. XXIII, 167 f.
Biattized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY
58 Bugge: Kvadet om Volund.
Vallandi. Denne Sagnkonge nevnes ogsaa Atlakvida 7, hvor Gunnar siger, at han eier Hjelm og Skjold fra Kiars Hall (ör holl Kiars). I et Vers i Hervarar saga ') siges han en- gang at have hersket over Valerne:
År kvådu råda . .. Volum Kiar.
Hvem er Kiarr? Da Kiar siges i gamle Dage at have hersket over Valerne og da Cäåser (d. e. Caeser, den ro- merske Keiser) i det angelsaksiske Digt Widsid ?) siges at have hersket over Valernes Rige, saa har nogle ?) ment, at Kiarr skulde vere det samme Navn som Caesar. Men Navnet Caesar maatte Nordboerne i saa tidlig Tid have op- taget enten fra Goternes Kaisar eller fra Angelsaksernes Cåser; og jeg vilde ikke kunne forklare, hvorledes den ene eller den anden af disse Navneformer kunde blive til old- norsk Kiarr'). Jeg vender mig derfor til en anden For- modning.
Millenhoff har sammenstillet Navnet Kiarr med irske Mandsnavne ”Cearmad, Ciarmac, Cearbhall, Ciaran, Ciar- vaidhe o. s. v.” og opfattet Kiarr som Hersker i Bretagne eller, mindre sandsynlig, paa de britiske Oer "). Men Miöl- lenhoff har ikke kunnet paavise, hvorledes en bretonsk Konge kunde bere et Navn, som kun kan paavises i Irsk. Des- uden tager han Feil, naar han mener, at det irske Navn
1) Bugges Udgave, S. 265, 266. [I en Strofe af Eyjölfr dådaskåld i ”Bandadråpa” kaldes Haakon Jarls Maag Tidende-Skopte mens Kiarr (”Hals- ringens Kiar”). A. BJ]
2) Widsid ed. Grein V. 76 ff.
mid Cåsere, se be winburga geweald åkte wiolena and wilna and Wala rices. -
3) Holtzmann (Altdeutsche Gramm. I, 99) og Heinzel Uber die Her- vararsaga 8. 506 (= 92). Den samme Formodning havde jeg selv uafhengig fattet.
t) Forholdet mellem Formerne tsarn, iarn og järn i Oldnorsk kan
ikke hjelpe til en Forklaring. 5) Zeitschr. f. deutsch. Alt. XXIII 168.
gitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 59
Ciaran indeholder det samme Navneled som Cerball. Jeg tror dog, at Millenhoff her tildels har seet den rette Vei, uagtet han selv ikke har kunnet finde helt frem ad den.
Den Konge, som i Digtningen er bleven til Kiarr af Valland, maa have veret en virkelig historisk Konge, som Nordme&endene ofte havde hört omtale. Han nåevnes sammen med Higdvér, der, som allerede sagt, er en frankisk Hersker Ludwig. Og i Hervarar saga n&vnes Kiarr, Valernes Konge, umiddelbart foran Ålfrekr eller efter andre Afskrifter Alrekr enn frekni, Englendernes Konge. I denne sidste har alle- rede Millenhoff !) gjenkjendt Alfred den store ?). Dette at Kiarr nevnes sammen med Frankernes Ludvig og Eng- lendernes Alfred den store, viser os sandsynlig, hvem Kiarr er.
I Landnåmabök ?) nevnes blandt fremmede Herskere, der regjerede, dengang Island blev bebygget: Keiser Hlgövér Hloövésson, d. e. Ludwig den anden (död 875); fremdeles Elfrådr enn riki i England (871—901) og Kjarvalr i Ir- land. Denne sidste er Cerball (hvilket Navn senere skrives Cearbhall), Konge i Ossory i det sydlige Irland. Han be- gynder i 847 Kampen mod Normannerne i Dublin og felder en Mengde af dem. Efter at Nordmanden Ölafr hviti i 853 er bleven Konge i Dublin, forener Cerball sig med de Dan- ske og vinder sammen med dem en stor Seir i Tipperary over Nordmendene. 5. 858 og 859 kjemper han sammen med fvar, Ölaf hvitis Broder. Omkring 860 kjemper han mod Nörtmatinerne; som anföres af Rodolf eller Rolf, Konge
1) Zeitschr. f. deutsch. Alt. XXIII, 168.
2) I Flateyjarbök I 25 (= Fornald. s. II 2) nevnes Alrekr hinn frekni, en Sön af HFirekt hinn målspaki og Fader til Vikarr. Ved Indflydelse af Navnet paa denne nordiske Sagnkonge er det engelske Navn ZElfred blevet forandret til Alfrekr eller Alrekr. Paa lignende Maade har Saxo Gramma- ticus sammenblandet Navnene Gautrekr og Goärgår, naar han skriver: ”Gotricus qui et Godefridus est appellatus” (p. 435).
3) isl. s. I, 25.
»v GO gle PRINCETON UNIVERSITY
60 Bugge: Kvadet om Volund.
af Waterford. Ogsaa i de fölgende Aar kjemper han snart sammen med, snart mod Normannerne. Cerball döde 887 eller 888 !). Islandske Kilder gjör Kjarvalr, vistnok mindre nöi- agtig, til Konge i Dublin og forteller, at flere af hans Dötre blev gifte med Nordmeend.
Naar nu Kiarr af Valland i et Vers nevnes sammen med Alfrekr (d. e. ZElfred) af England, i et andet sammen med den frankiske Higdvér (d. e. Ludwig, snarest den 2den), saa förer dette os til den Formodning, at Cerball (Carbhall), hvis Dötre skal vere blevet gifte med Nordmend, er det historiske Forbillede for den norske Digtnings Kiarr af Val- land, hvis Datter skal vere bleven gift med Egil, Volunds Broder.
En norsk Digter har efter min Formodning omgjort det irske Navn Cearbhall til Kiarr Valr ”Kiarr den velske” eller ”Kiarr af Valland”, Akkus. Kiar Val?) (Kiarr 2 stavelses). Navnet Cearbhall er vistnok aldeles forskjelligt fra Navne- stammen ciar, d. e. mörk, hvoraf Ciarän, og fra Ciar, Stamme- fader til Ciarraighe, Kerry i Ulster. Men en Nordmand kunde ved Aar 900 let sammenblande disse irske Navne- stammer, ligesom den lerde Millenhoff i det 19de har sam- menblandet dem.
Valland betegner i det islandske Sagasprog det nord- lige Frankrige. Egentlig tilkom Navnet Valir Frankriges bretonske Indbyggere. Englenderne brugte Navnet Wéalas om Indbyggerne af Wales og Cornwéalas om Indbyggerne af Cornwall. Og ags. wealh betegner en Tral overhoved, ligesom oldn. Vala mengi i Sig. 66 er Trelle. Der er Spor til, at Nordmendene i den förste Tid, da de lerte Vestens Folk at kjende, brugte Navnet Valir i en mere ubestemt
1) Se om ham iser Steenstrup, Normannerne, andet Bind, og Todd ”Cogadh Gaedhel ne Gallaibh”.
?) Man kan sammenligne den Misforstaaelse, at Pontius i Pontius Pi- latus i Middelalderen blev opfattet som Afledning af Pontus og derfor over- sat paa Ags. ved se Pontisca, paa Oldn. ved enn Pondverski.
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 61
Betydning end senere, om keltiske Folk overhoved, ogsaa om Irer. Valpjöfr, d. e. valsk Trel, heder en Sön af Land- nåmsmanden Orlyg, der havde veret opfostret paa Sudröerne. Valpjöfr en Sönnesön af Helge magre fra Irland. Vali (eller Väl) den sterke heder en Nordmand, som först var Harald Haarfagres Hirdmand og som siden tog Bolig paa Sudröerne.
ITalfald kunde en Nordmand, som ikke kjendte de kel- tiske' Folk nermere, let gjöre Cearbhall til Kiarr Valr, Akkus. Kiarr Val.
Min Formodning synes at stöttes derved, at det om denne Kiars Datter i Vkv. 2 heder:
Ein nam pPeira Egil at verja fogr mer ”fira” fadmi ljösum.
Finnur Jönsson forklarer: ”mer fira eine umschreibung der frau (= die tochter der menschen)'. Men dette giver et kunstlet og lidet betegnende Udtryk, som ikke passer i dette Digt, hvis Udtryksmaade ellers er saa enkel og naturlig.
Jeg formoder derfor, at det oprindelige Udtryk er: fogr mer I'rTra!). D. e. den fagre Mö af irske Forgeldre. Jfr. pursa meyjar Vspå 8, dis Skjoldunga H. Hund. II 51.
Naar Svanemöen, uagtet hendes Fader er Kiar af Val- land, kaldes en irsk Mö, stötter dette min Formodning, at Kiar af Valland har sit historiske Forbillede i den irske Konge Kjarval eller Cearbbhall. I Digtet er denne bleven Fader til en af Svanemöerne. Digtet er altsaa ikke geldre end 9de Aarhundred. Men en Konge, som döde 887 eller 888, kunde vel neppe benyttes saaledes i Digtningens Tjeneste för- end c. 900. Dette kan med saa meget större Tryghed siges,
1) For den metriske Form jfr. dyrt lin spunnu Str. 1. L. 8 og Sievers i Paul-Braune Beitr. X 526.
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
62 Bugge: Kvadet om Volund.
fordi den Digter, der omgjorde CearbhalU til Kiarr Valr, ikke kan have kjendt ham paa nert Hold. Vi har altsaa her efter min Formodning det vigtige Tidsmerke, at Volundar- kvida ikke kan vere meget geldre end c. 900. Meget yngre synes dette Digt heller ikke at kunne vere !). Jeg tör ikke benegte Muligheden af, at Nordboerne kjendte Navnet Volundr, förend Volundarkvida blev forfattet. Men noget Bevis her- for foreligger ikke.
Det maa vere i England eller andensteds i Vesten, at Digtets Forfatter har lert at kjende Navnet paa den irske Konge Kiarr, egentlig Kiarr Valr. Ogsaa Navnet paa Frankernes Konge Hiodvér har han lert at kjende i Vesten, mulig paa Sötog til Frankrig selv.
I denne Forbindelse kan fremh&eves enkelte uvesentlige Overensstemmelser i Udtryk mellem Digtet Volundarkvida og irsk Digtning. I Str. 40 spörger Niduäår sin Datter: ”Er det sandt, Bothvild, hvad de fortalte mig?”
Er hat satt, Bodvildr! er sogdu mér?
Og hun svarer (41): ”Sandt er det, Nithuth! hvad de for- talte dig”.
Satt er pat, Niduär! er sagädi pér.
I et Vers, som er lagt ind i den irske Fortelling om Slaget ved Ross na Rig, spörger Conchobar: ”Er det sandt, hvad M&endene fortelle?” (Infir an atfiadat na fir) og Iriel en- der det Vers, hvormed han svarer, med Ordene: ”Det er Sandheden af det, som de fortelle” (is e a fir a n-a- fadat ?).
!) Jeg stemmer her overens med F. Jönsson ”Den oldnorsk og oldisl. litteraturs historie” I, 212. 2) Hogans Udgave S. 38.
pigitized by (GO gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 63
Niduår siger til sin onde Hustru, som har raadet ham til Grusomhed mod Volund og som derved har voldt hans Sönners Död (Str. 31): ”Jeg vaager altid gledelös, jeg sov- ner mindst efter mine Sönners Död; koldt er det i mit Ho- ved, kolde er mig dine Raad”.
I den irske Fortelling om Ronan, der drebte sin egen Sön, hvilken tidligst findes i Leinster-Bogen fra 12te Aarh., har Ronan ved sin Hustrus Bagvaskelser ladet sig forlede til at lade sin egen Sön, hendes Stesön, og dennes Foster- broder drebe. Han sidder ved sin Söns Lig og kveder til hende Vers, hvori det bl. a. heder: ”Kold er Vinden foran Krigernes Hus; det var kjere Krigere, som var mellem mig og Vinden .... Sov, Echaids Datter! Der er ikke Hvile for mig, om end du ikke sover, at se min Sön i hans Skjorte fuld af Blod” !).
Jeg tör ikke paastaa, at disse Ligheder maa forudsette historisk Sammenh&eng. Men ved den anden Sammenstilling vil man ialfald erkjende, at det er en nerbeslegtet Aand i den norske og i den irske Digtning. ;
I Str. 39 kaldes Niduds bedste Trel pakkrådr. Dette Navn, som ikke er nordisk, kan Digteren have lert at kjende i England ?) eller i Nordfrankrig, da det var sedvanligt i Normandi i Formen Thankred ?).
Da Volundr vaagner bunden, spörger Niduär: ”Hvor fik du Volund, Alfernes Herre, vore Skatte i Ulvedale?” Volundr svarer: ”Dette Guld ') var ikke paa Granes Vei. Jeg troede, at vort Land var fjernt fra Rinens fjelde”.
Her synes Niduds Hjem at settes i Nerheden af Ri- nen. Dette stemmer ikke overens med Prosastykkets Ord om, at Niduär var Konge i Sverige. Det stemmer heller
1) Revue Celt. XIII, 388.
2) Se Thancred hos Searle Onomast. Anglos.; Hruschka Zur ags. Na- menforschung II S. 45.
3) Jfr. Joret, Patois Normand, S. 21, 65, 93. !) gull var bat (i Hskr. bar) eigi.
Go gle PRINCETON UNIVERSITY
64 Bugge: Kvadet om Volund.
ikke overens med det norske Digts Stedfestelse af Volunds Hjem til Finmarken, thi fra Rinen kan ikke Nidud og hans Mend ride paa nogle Netter til Finmarken, heller ikke kan fra Finmarken Efterretning da komme til Nidud om, at Volund er alene. Derfor synes Niduds Henförelse til Eznene ved Rinen at vere &dre end Digtningens Overförelse paa Norsk. Fölgelig kjendtes Sagnet om det Guld, som Weel- singen vandt ved Rinen, i det engelske Sagn allerede i 9de Aarhundred.
Men hvorfor var Nidhads Hjem i den angelsaksiske Digtning — som jeg formoder — hensat til Egnene ved Rinen? Jeg finder Forklaringen dertil i den Omstendighed, at han, som jeg i det foregaaende har formodet, var bleven gjort til Konge over "Neodran. Dette var en Oversettelse af inferiores ”Underverdenens Beboere”. Men det blev hos Englenderne siden forstaaet som Beboerne af Egnene ved Nederrin. Sagnet om Sigfrid eller Sigurd var, som jeg formoder, allerede i 9de Aarh. stedfestet til Nederrin. I Niebelungenlied er Niderlant Navnet paa Sigmunds og Sieg- frieds Rige ved Rin !).
Intet af de i Eddasamlingen bevarede heroiske Digte synes at vere g&ldre end Volundarkvida, ja neppe engang saa gammelt. Dette Kvad röber ikke Paavirkning fra noget andet nu bevaret, paa norsk Sprog forfattet Digt. Ved dets poetiske Diction er der Friskhed og Oprindelighed. Det mangler fuldstendig de kunstige poetiske Omskrivninger, ken- ningar. Det mangler ligeledes de bl. a. i Helge-Digtene sedvanlige poetiske Udtryk for ”Konge”, som tidligere havde havt en ve&esentlig forskjellig, mere speciel Betydning: buö- lungr, skjoldungr o. s. v. VWVersemaalet i Volundarkvida viser
1) Jfr. Symons Heldensage i Pauls Grundriss II! 8. 83 (? S. 65).
Digitized by (3O( gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 65
sig ved sin större Frihed som mere oprindeligt end Verse- maalet i de fleste andre Eddadigte.
Paa den anden Side kan det merkes, at flere Eddadigte vise seerlige Overensstemmelser med Volundarkvida i poetisk Stil, i enkelte Udtryk og episke Formler. Dette godtgjör, at disse Digte enten er paavirkede af Volundarkvida eller ogsaa udgaaede fra samme Centrum, saa at de tilsammen danner en og samme Ström.
En norsk-islandsk Gudemythe, Mythen om Odin og Dig- terdrikken, synes at vere paavirket af Sagnet om Volund. Men alle disse Spörgsmaal om Volund-Digtningens Indflydelse paa andre norsk-islandske Digte undersöger jeg her ikke.
V.
Nordmendene optog omkring Aar 900 fra Englenderne vistnok ikke blot de Led af Sagnet, som er behandlede i Digtet Volundarkvida, men sandsynlig samtidig tillige, dog ikke nödvendig i Versform, flere andre Led. Navnlig ten- ker jeg her paa Sagnet om Volunds Broder Egil.
I Didriks saga, hvis Meddelelser om Velent hoved- sagelig grunde sig paa nedertyske Sagn, fortelles i Forbin- delse med Velent udförlig om Egil og om dennes Dygtig- hed som Bueskytte. Naar det (S. 91) siges ”ham kalde Folk for Olrvnar Egil”, saa er dette ikke hentet fra den Form af Sagnet, som Sagaens Forfatter fik fra Nordtyskland, men fra en geldre norsk Sagnform, thi kun i denne finde vi Olrun nevnt.
I Volundarkvida siges det, at de tre Brödre, da de bo- ede sammen i Ulvdale, gik paa Jagt. Og at Egil allerede i 976 i Haalogaland var kjendt som en i Sagnet navnkundig ypperlig Bueskytte, godtgjöres ved en poetisk Betegnelse for Pilene !), som forekommer i en Strophe, der i det nevnte
1) hlaupsildr Egils gaupna i Haralds'saga gråfelds til Slutning.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXVI, NY FÖLJD XXI. 5
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
66 Bugge: Kvadet om Volund.
Aar blev digtet af Eyvind Finnssön Skåldaspillir. Dernest omtaler den islandske Digter Hallfredr [vandredaskåld] Bue- skytten Egil i et Vers, som synes at vere digtet c. 987 '). Sagnet om ham holdt sig i Middelalderen lenge paa Island ?), mulig ogsaa i Norge, hvilket vi mulig tör slutte af det an- förte Udtryk i Didriks saga.
. Vi maa formode, at ogsaa Sagnet om Bueskytten Egil fra England er kommet til Norge, fordi Sagnet om Welands Broder, den ypperlige Bueskytte og Jeger Eygili, bevislig, saaledes som jeg her skal godtgjöre, var kjendt i England paa en Tid, da Volundarkvida endnu ikke var bleven til.
Mange engelske Stedsnavne begynde med ZEygles- ?); deriblandt ZEglesbyrig, nu Aylesbury, ikke langt fra Welan- des stocc.
Paa det i det foregaaende omtalte Skrin af Hvalben, hvis angelsaksiske Runeindskrifter senest henvise til det 8de Aar- hundred, er til höire for de to Kvinder, som betegne Beado- hild og hendes Terne der kommer til Weland, fremstillet, som en Del af samme Billede, en Mand med Ryggen vendt mod Kvinderne; han griber med Henderne to af fire Fugle (mulig Gj&es), som er foran ham, ved Halsen. Dette Billede oplyses ved Fortellingen i Didriks saga, at Velents Bro- der Egil fanger Fugle af forskjellige Slags til Vinger for Velent. Ogsaa her har Fremstillingen paa Skrinet et Led af Sagnet, som ikke findes i Volundarkvida.
Jiriezek (Deutsche Heldensage I 19 ff.) og med ham Sijmons forklarer derimod det Billede, som viser os denne Person, der griber Fugle, saaledes, at det skal udtrykke, at Kong Nidhads unge Sönner paa Jagt efter Fugle komme til Welands hus.
1) Snorra Edda ed. A. M. I 422,
2) I et Vers i Ragnars s. Lodbrökar i Fornald. s. I 279 kaldes Pilen Egils alnar leygr.
3) Se Kemble The Saxons in England I 422; Binz i Sievers Beitr. XX 190.
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 67
Denne Forklaring er efter min Mening forfeilet. At Kongesönnerne fangede Fugle eller greb dem med Hen- derne, omtales ingensteds som et Led af Sagnets episke Handling. Det siges i Sagnen kun, at de med sine Buer kom til Velent for at faa ham til at smede Pile til dem, og det siges siden, at Kongen, da de ikke kom hjem, troede, at de var gaaet i Skoven for at jage efter Fugle og Dyr eller til Stranden for at fiske.
Imod, at den Person, som paa Skrinet holder to Fugle i Haanden, skulde betegne den ene af de unge Kongesönner, som kommer til Weland, taler ogsaa den Omstendighed, at Personen er fremstillet med Ryggen vendt mod Kvinderne og Smeden. Sijmons mener :rigtignok, at det derved skal betegnes, at Kongesönnerne, som det i Didriks saga for- telles, da de anden Gang kom til Velent, gik bagléends. Men dette kan umulig ve&ere saa, thi dengang, da de gik baglends tidlig paa Dagen, för Sol var gaaet op, og da de, som kom til Velent for at faa ham til at smede Pile til dem, ikke havde Pile, kunde de hverken have Tid eller Midler til at skyde Fugle. Desuden bliver da de to Fugle paa Skrinet, som vedkommende Person ikke holder i Haan- den, uforklarede.
Derimod er ifölge Fremstillingen i Didriks saga det, at Egil fanger Fugle, hvis Fjere han bringer til Velent, et betydningsfuldt Led af Sagnets Handling, og derfor er det fuldt berettiget at finde dette fremstillet ved den Per- son, som paa Skrinet holder to Fugle.
Endelig vid jeg mod Jiriczek anföre fölgende.
Naar Personen med Fuglene paa Skrinet forklares som Welands Broder, er der en riktig Fremstilling af Hand- lingernes Tidsfölge: Lengst til venstre ligger den ene Konge- söns Lig; til höire derfor staa de to Kvinder, og lengst til höire er Personen, som fanger Fugle. Herved antydes det fölgerigtig, at först myrdes Kongesönnerne, derpaa möder
68 Bugge: Kvadet om Volund.
Weland Kongedatteren og hendes Terne, og endelig skaffer hans Broder ham Fjere til Vinger. Ved Jiriczeks Forkla- ring er derimod Kongesönnens Lig og den jagende Konge- sön uheldig adskilte ved to Kvinder !).
I det foregaaende tror jeg altsaa at have bevist, at det engelske Sagn i 8de Aarhundred, fra hvilket vi tidligst lerer Sagnet om Weland og hans Broder /Egili at kjende, i Over- ensstemmelse med Didriks saga fortalte, at Weland hos Nidhad gjorde sig Vinger af Fjere, som hans Broder Agili bragte ham.
Paa en anden Side af samme Skrin, nemlig paa Top- fladen, ser man fremstillet en Mand, som spender sin Bue for at skyde en Pil fra den. "Over ham er med Runer skre- vet cegili.
Nu kjendte baade det nordtyske og det norske Sagn Velents (Valunds) Broder Eygill som Bueskytte og Jeger. Fremdeles har jeg i det foregaaende paavist, at det engelske Skrins Fremstilling paa Fremsiden viser, at det engelske Sagn den gang kjendte Welands Broder som Fuglefenger. Ingen anden oldgermansk Sagnhelt af Navnet Eygili (Egill) kjendes. Derfor er det sikkert, at Bueskytten Zygili paa Skrinet er Welands Broder ?).
Den Handling, hvori Egili paa Skrinet er fremstillet, lader sig ikke let knytte til de Sagntrek, som vi anden- stedsfra kjende.
Vi se flere Krigere rykke frem fra venstre til höire mod Bueskytten. Lengst til venstre marcherer en med Sverd og Skjold vebnet Mand frem. Bag ham böier en brynjekledt Mand med Sverd i Haand sit Hoved og hele Overkroppen ned, sandsynlig fordi han er saaret. Saa se
1) At den Person, som fanger Fugle, er mindre end Personerne til venstre, kommer blot deraf, at der paa Skrinet var mindre Plads til ham, og kan ikke stötte Jiriczeks Forklaring.
2) Dette benegtes af Jiriczek og Sijmons uden gyldige Grunde og uden at de kan give nogen anden Forklaring.
R
Original from pigitized by (GO gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 69
vi til höire en med Spyd, Skjold og Hjelm vebnet Mand, som rykker frem mod Egili. Til höire for ham igjen en brynjekledt Kriger som holder Sverd i höire Haand og i den venstre Skjoldet, hvormed han dekker sig. Skjoldet er rammet af to Pile, som nödvendigvis maa vere komne fra Egilis Bue, da ingen anden Person i Fremstillingen har Bue. En tredje Pil flyver mod Krigerens Hoved. Til höire for ham er en sverdvebnet Mand segnet, rammet i Brystet af en Pil.
Tre Personer i Billedets Midte forbigaar jeg midlertidig.
Bueskytten Egili staar foran et Hus. Bag ham, in- denfor Husets Dör er afbildet Overdelen af et Menneske, sandsynlig en Kvinde. Hun retter ligesom han sit Blik mod Angriberne og holder i sin Haand en opret Stang eller en lignende Genstand (det er neppe en Pil). Hele denne Fremstilling synes at maatte forklares saa, at /Egili forsva- rer sig selv, sit Hus og sin Hustru mod fremstormende Angribere.
Nu kjende vi vistnok ikke andetstedsfra noget saadant Sagn, som er knyttet til Welands (Volunds, Welents) Bro- der /Ezgili (Egil); men jeg tror dog ved Sammenligning med et andet Sagn at kunne gjöre det sandsynligt, at den nevnte Opfatning af Fremstillingen paa Skrinet er rigtig.
I Didriks saga Kap. 75 fortelles om Velents Broder Egil det Sagn, at han i Kongens Nerverelse skyder et JEble af sin lille Söns Hoved. I en engelsk Ballade for- telles dette samme Sagn med ZEblet om en engelsk Bue- skytte William af Cloudesly. Denne Ballade er trykt bl. a. i Bishop Percy's Folio Manuscript vol. III p. 76 ff.; og hos Child, The English and Scottish popular ballads V Nr. 116. Sagnet i denne Ballade er senest blevet under- sögt af Klockhoff i Arkiv f. nord. Filol. XII S. 191—199.
I denne samme Ballade fortgelles fölgende.
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
70 Bugge: Kvadet om Volund.
Den fredlöse Bueskytte William af Cloudesly var gift, og hans Hustru Alice boede i Byen Carlisle i Cumberland. Engang besögte han hende der, men en gammel Kvinde, som han af Barmbhjertighed havde optaget i sit Hus, for- raadte hans Komme til Stadens Dommer. Huset blev der- efter omringet paa alle Sider. William griber sin Bue og hans Hustru en Stridsöks. Han verger sig först med at udskyde Pile.
Cloudesle bent a wel good bowe,
That was of trusty tre,
He smot the justis2 on the brest;
That hys arrowe bredt in thre. Men Huset blivet antendt, og William skyder alle sine Pile bort.
Wi liam shott soe wonderous well
Till h s arrowes were all agoe. Derpaa styrter han, da hans Hustru og Börn er frelste, ud af Huset, men bliver overmandet.
Jeg har i det foregaaende nevnt, at Sagnet om, at en Bueskytte skyder et ZEble af sin Söns Hoved, er blevet henfört baade til Velents Broder Egil og til William af Cloudesly. Vi har fremdeles i det foregaaende seet, at den paa Skrinet fremstillede Bueskytte Zgili er Welands Bro- der. Jeg mener derfor, at den paa Skrinet fremstillede Handling viser, at man om Welands Broder Egili ogsaa foruden det, at Eblet skydes af Sönnens Hoved, har for- talt et andet Sagn, som senere er blevet fortalt om William af Cloudesly. Jeg forklarer altsaa Fremstillingen paa Skri- net paa fölgende Maade. En fiendtlig Konges (sandsynlig Niähads) Krigsmend rykke vebnede frem mod det Hus, hvori Welands Broder ZEgili er med sin Hustru. Det er Angribernes Hensigt at tage Egili til Fange. Men han stiller sig, da han har seet Fienderne komme, frem med spendt Bue for at verge sig med Pileskud. I Huset bag
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 71
ham sidder hans trofaste Hustru. Vi se, hvorledes han, lige- som William i Balladen, rammer en af sine Angribere med en Pil i Brystet.
Fremstillingen paa denne Side af Skrinet har endnu tre menneskelige Figurer, som jeg hidtil ikke har omtalt nermere.
I midten er överst oppe fremstillet en nögen Mand i horizontal Stilling med Ansigtet vendt nedad og med et Skjold foran sig; han synes frit at sveve i Luften. Han kan ikke betegne nogen anden Person end den flyvende Weland, saaledes som allerede Hofmann har antaget.
Naar den flyvende Weland er afbildet foran /Egili, som staar med spendt Bue, saa maa Kunstneren have kjendt det Sagntrek, som fortelles i Didriks Saga, at Egil (Egili) fik Befaling til at skyde mod Valent (Weland), da denne flöi. Men dette Sagntreks Forhold til Zgili er blevet lidt uheldig gjengivet paa Skrinet, fordi Kunstneren, for at faa an- bragt saa mange af Sagnets Begivenheder som muligt, her ligesom paa Fremsiden har afbildet ved Siden af hinanden paa samme Flade Begivenheder, som ikke foregik samtidig.
I Midten nederst nede paa Topsiden, lige under den i Luften svevende Mand se vi en nögen Mand ligge paa Ryg- gen med BSkjold foran sig. Nogen sikker Forklaring af denne Person kan jeg ikke give. Men da han er nögen ligesom den oppe i Luften svevende Mand, og da han i det hele er fremstillet som svarende til denne, men saaledes at han ligger paa Ryggen nede paa Jorden, saa kan man ikke benegte Muligheden af, at Kunstneren her har villet frem- stille, hvad der i Didriks saga fortelles, at Egil styrtede til Jorden, da han sögte at flyve.
Endelig se vi til venstre for den paa Ryggen liggende Person et paakledt, men ikke bevgbnet Menneske, som böier sit Hoved fremover og nedover. Han holder sin ene Haand op foran Panden. Vistnok kun paa Grund af Rummets
72 Bugge: Kvadet om Volund.
Knaphed er han kommen lige ind paa den liggende Person, saa at det överste af hans Haand er under dennes Skjold, medens hans ene Haand berörer den liggende Mands ene Fod og den Haand, som han holder foran Panden, er tet ved den liggende Mands ene Kne. Ved denne fremover- böiede Person er der to Besynderligheder, som fortjene Op- merksomhed. Haaret er ved ham af Kunstneren behandlet ganske anderledes end ved alle andre Personer paa Skrinets forskjellige Sider. Haaret stritter nemlig ret op. Og over denne fremoverböiede Person er anbragt frit i Luf- ten en Pil, som besynderlig nok vender Spidsen opad. Begge disse Besynderligheder maa have sin bestemte Grund. Lige- ved Pilens Odd er afbildet tre smaa runde Gjenstande. To lignende Gjenstande ser man over den Mand, som ligger paa Ryggen, og 5 lignende omkring Egili.
Den Kunst, som her har virket, er saa naiv og ube- hjelpelig, at man let kan faa forskjellige Ting udaf denne dens Fremstilling. Jeg vil derfor intet bestemt paastaa om, hvad Kunstneren her har villet fremstille, og jeg vil ikke have det, som jeg nevner, betragtet som andet end en Mulighed.
Jeg formoder, at den fremoverböiede Person skal be- tegne Ezgilis Sön, af hvis Hoved han skulde skyde et ZEble, saaledes som Egil ifölge Didriks Saga og William af Cloudesly ifölge Balladen.
Ved den opadvente Pil over ham har da Kunstneren naivt og uheldig villet antyde, at Pilen ikke rammede ham. De runde Gjenstande ved Pilens Odd skall da betegne ZEbler. Kunstneren har moret sig med at tegne mange saadanne som et Ornament. Det opadstrittende Haar, mod hvilket Personen griber med sin Haand, skal mulig antyde den Redsel, som griber Drengen, efter at Skuddet allerede lyk- kelig har skudt Eblet fra hans Hoved. Han griber til sit Hoved for at overbevise sig om, at Eblet nu virkelig er borte.
gitized py GO( gle PRINCETON UNIVERS Y
Bugge: Kvadet om Volund. 73
Endnu skal jeg fremheve en Enkelthed i Billedet. Nede foran Egili er anbragt en Pil, som han endnu ikke kan have skudt ud. Dette förer Tanken hen paa det Sagntrek, som meddeles i de islandske Haandskrifter (AB) af Didriks saga, at Egil, da han skal skyde ZEblet af sin Söns Hoved, setter en änden Pil nede ved Siden af sig. (I den norske Skindbog fortelles det derimod at han tager to Pile for- uden den, med hvilken han skyder Eblet af Sönnens Hoved.)
De Forklaringer af Billederne paa det engelske Skrin, som i det foregaaende er givne, er ikke alle sikre. Men det fölgende holder jeg for sikkert. Den engelske Kunstner, som ikke senere end i 8de Aarhundred udförte disse Bille- der, kjendte de med Didriks saga overensstemmende Sagn- trek, at Zgili bragte sin Broder Weland de Fjere, hvoraf denne gjorde sig Vinger, og at /Egili fik af Kong Nihad Befaling til at skyde mod den flyvende Weland. Kunst- neren kjendte ogsaa andre Sagn om Egilis Dygtighed som Bueskytte, serlig et Sagn om, at han ligesom William af Cloudesly vergede sig med Pileskud mod sine fremstor- mende Fiender, som angreb ham i det Hus, hvor hans Hustru var.
Efter dette kan Didriks-Sagaens Fortellinger om Egils Dygtighed som Bueskytte ikke, som Klockhoff mener, vere laant fra den norske Fortelling om Heming. Da vi ved, at Egil allerede i 10de Aarhundred i Norge var kjendt som Bueskytte og Skilöber, maa Heming-Sagnet omvendt have laant fra Egil-Sagnet, som fra England var bragt til Norge. I Frankrige fortaltes i Middelalderen om en ypperlig Vaa- bensmed Galand (Galans), som skulde have smedet flere be- römte Sverd !). Dette Navn paa Smeden er kommet til
1) Stederne findes hos Depping et Michel, Véland le forgeron; Alt-
deutsche Blätter I, 34—47; W. Grimm Heldensage Nr. 28, 29, 30; Jiriczek Deutsche Heldensage I 23.
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
74 Bugge: Kvadet om Volund.
Franskmendene fra Normannerne. Dette godtgjöres ved Vo- kalen a i förste Stavelse og navnlig, saaledes som Jiriczek med rette bemeerker, derved, at det geldste franske Vidnes- byrd, som er fra förste Halvdel af 11:te Arhundred og som forteller om Kampene med Normannerne i anden Halvdel af l0de Aarhundred, har Navneformen Walander med den nordiske Nominativendelse. I en fransk Fortelling nevnes Galans som den ene af tre Brödre, der alle var ypperlige Smede. Men den ene Broders Navn Ainsiax synes fra Ty- skerne at vere kommet til Franskmendene. Den Omsten- dighed, at Navnet Walander er kommet fra Normannerne til Franskmendene, stemmer vel overens med den Mening, at Digtningen om Volundr eller Walander er opstaaet efter engelsk Forbillede blandt Nordboerne i England, men gjör det sandsynligt, at denne Digtning ogsaa var udbredt blandt de Danske i England. Walander er snarere en dansk end en norsk Form.
VI.
I den prosaiske Indledning til Volundarkvida siges Niduädr at vere Konge i Sverige (Svipjöd). Dette holder jeg for en senere Stedfestelse, som skyldes Nordmend i Haaloga- land. Denne Stedfestelse forudsetter, at Volunds Hjem ten- kes i Finmarken. Derhen kunde Nidudr ikke i Virkelig- heden, saaledes som i Digtet, paa nogle Netter komme fra Egnene ved Rinen. Derfor fandt Nordmendene det nödven- digt at legge Niduds Hjem nermere ved Finmarken. I Syd grensede i 9de Aarhundred til Finmarken Landskaberne Jemtland og Ångermanland, hvilket sidste dengang regnedes til Helsingjaland 1). Op paa Fjeldet kom vestenfra Nord- mend og östenfra Kylfingar, d. e. efter Gustav Storm Sven- sker, holdt Kjöbstevner med Finnerne og krevede Skat af
!) Se Egils saga Kap. 14 og G. Storm i Akademiske Afhandlinger til S. Bugge 8. 73 ff.
Bugge: Kvadet om Volund. 75
dem. Da kunde det ofte komme til Kamp mellem Nord- mend, hvem Finner adlöd, og Kylfinger, thi de to Folk be- skyldte hinanden gjensidig for urettelig at tilrane sig Skat i Finmarken. Det blev en Kamp paa Liv og Död, og Seier- herren viste ingen Skaansel.
Den senere, serlig norske Opfatning af Volund-Sagnet lader Nidud, der er Konge i Sverige, overfalde, fange og lemleste Volund, Sön af Finnernes Konge, i Ulvdale i Fin- markens Vildmark og lader ham beskylde Volund for at have ranet Skatte, som egentlig skulde tilhöre Nidud. Dette afspeiler altsaa, efter hvad jeg ovenfor har fremhevet, histo- riske Forhold i Finmarken omkring 900.
Det oldnorske Digt Haustlong forudsetter Kjendskab til Digtningen om Volund. Digtet Haustlong henföres sedvan- lig til Tiden omkring 900, men er efter min Formodning ikke eldre end anden Halvdel af 10de Aarhundred. At det forudsetter Kjendskab til Volund-Sagnet godtgjöres derved, at Jetten Thjazi i dette Digt kaldes ”Stenens Niduör !).
Da Jetternes Land i et andet nerbeslegtet Digt kaldes ”det kolde Sverige” Svipjöd kölga ?), saa kunde man af Ud- trykket ”Stenens Nidudr” for en Jette vere tilböielig til at slutte, at ogsaa Forfatteren af Haustlong kjendte Nidud som Konge i Sverige. Men denne Slutning er mindre sikker.
Fra Norge er Sagnet om Volund vandret til Sverige, og det er dår blevet stedfestet, hvilket kunde lettes derved, at Nidud i det norske Sagn, vistnok allerede för dette van- drede til Sverige, var bleven gjort til Konge i Sverige. I Richard Dybecks Runa (Ny Rekke, fol.) 1870, I 5. 39 med- deles fölgende:
I Misterhult Sogn i det östlige Småland ved Sjöen Göt- marn ligger en skovgroet Bjergstrekning, som kaldes Fjälla og Gullstrecket. I Sjöen Götmarn ligger en O Gullholmen,
1) grjötnidadar Gen. Snorra Edda ed. AM. I 312. 3) Snorra Edda ed. A. M. I 298 i Thörsdråpa.
76 Bugge: Kvadet om Volund.
som ifölge en Beme&erkning paa et Kort fra Begyndelsen af 18de Aarhundrede tidligere har havt Navnet Bågön (Baug- öen, d. e. Ringöen). En anden liden O i Sjöen heder Silf- verholmen. Ner ved denne Egn, i samme Sogn, gaar en Dal til Sjöerne Göten og Rammen, og der ligger Landsbyen Ulfvedal, som har givet en Del af Sognet Navn af Ulfve- dalsgränd. Ved Sjöen Götmarn er Gaarden Vällehorfva, forbi hvilken en liden Bek rinder ned i Sjöen. Broen der- over kaldes i Beskrivelsen af et Kort Verlebro. Ved Sjöen har, fortelles det, i gamle Dage boet en navnkundig Smed ved Navn Silfvernagel, som, naar han vilde, gik ind i Fjel- det og tog Guld, hvilket sad der som lange Stenger. Af Guldet forferdigede han smedede Arbeider. Han skal allige- vel ikke selv vere bleven rig.
I dette Sagn har vi, som jeg med Dybeck og Svend Grundtvig (Danmarks gamle Folkeviser IV, 592) antager, en Stedfestelse af Sagnet om Volund. Men jeg antager ikke, at Samleren af Semundar Edda har kjendte dette smaaland- ske Sagn og derfor gjort Nidud til Konge i Sverige. Jeg mener omvendt, at det norske Sagn med Stedsnavnet Ulv- dale og med Angivelse af Nidud som Konge i Sverige er vandret til Sverige. Det er blevet stedfestet til det östlige Smaaland, fordi Navnet Ulvedal fandtes der, og dér er det smeltet sammen med en oprindelig nordtysk Form af Sagnet, som kaldte Smeden for Veland eller Verland '").
En Sammensmeltning af en mere nordisk Form af Sag- net, nermest beslegtet med den engelske, og af den fra Nordtyskland indkomne Sagnform kan ogsaa, bortseet fra Didriks saga, paavises i Danmark.
1) Stedsnavnene Vällehorfva og Verlebro har naturligvis sin Oprin- delse fra Bekkens Navn og ikke fra Smedens Navn. Men Almuen synes at have sat hine Navne i Forbindelse med Veland, Verland.
Navnet Gullholmen behöver ikke at have sin Oprindelse fra Sagnet, men kan senere vere bragt i Forbindelse med dette. Dybecks Forklaring af Navnet Bågön er neppe rigtig.
ro
Ori inal Trom pigitized by (3OC gle PRINCETON UNIVERSITY
Bugge: Kvadet om Volund. 77
I den danske Vise ”Kong Diderik og hans Kjaemper” (Danmarks gamle Folkeviser udg. af Svend Grundtvig Nr. I B 15) siger nemlig Vidrik:
Verland hedde min Fader, var en Smed vel kön
(i Haandskriftet: skön) Bodil hed min Moder, en Konningdatter ven.
Navnet Bodil paa Smedens Moder har ikke Lighed med noget Navn, som Wielands Moder vides at have havt i Tyskland. At det ikke er kommet fra Tyskland, viser sig tydelig af Vokalen o i förste Stavelse. Bodil er tydelig en Omeendring af det nordiske Navn paa Volunds Moder Bod- vildr, som er overfört fra det engelske Navn Beadohild. Men nermere kan det ikke paavises, ad hvilke Veie Navnet Boö- vildr er kommet ind i den danske Vise som Bodil").
Sophus Bugge.
1) Andensteds har jeg paavist, at Balladen ”Ridderen i Fugleham”, der er bleven sungen i Danmark (Danm. gamle Folkeviser Nr. 68), i Sverige (Arwidsson Nr. 122) og paa Feröerne, er paavirket af Sagnet om Volund. Se Sophus Bugge og Moltke Moe, Torsvisen, S. 108.
[Den her trykte Afhandling har under Titelen ”The Norse Lay of Wayland” (Velundarkvida), and its Relation to English Tradition” veret trykt i engelsk Oversettelse i ”Saga-Book of the Viking Club”, vol. II (Lon- don 1899—1901), S. 271—312. Men da dette Skrift kun kommer i Medlemmer- nes Hender og der, mig bekjendt, ikke har veret taget Sertryk af min Faders Afhandling, har jeg ansét det for rigtigt at söge at faa trykt det norske Originalmanuskript, som findes blandt min Faders efterladte Papirer, og Hr. Professor Dr. Axel Kock har godhedsfuldt givet det Plads i Arkiv. Jeg bringer ham derfor min bedste Tak.
Et Par Anmerkningerne er tilföiede af Undertegnede, men sat i Klam- mer. Paa grund af den engelske Oversettelse var der skrevet Nithuth osv. Dette har jeg forandret. Jeg bör kanske ogsaa legge til, at paa den Tid, da denne Afhandling blev skrevet, var Ardre-Stenens Billeder af Valund- Sagnet, som Prof. Fr. Läffler först har gjort opmerksom paa, endnu ikke kjendte.
Kristiania Mai 1908. Alexander Bugge.]
inal from
pigitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY
78 Gudmundsson: Anmälan.
Dr. Friedrich Boden: Die isländische Regierungsgewalt in der freistaatlichen Zeit (i ”Untersuchungen zur deutschen Staats- und Rechtsgeschichte herausgegeben von Dr. Otto Gierke, 78. Heft”). Breslau 1905.
Spörgsmaalet om den islandske Godeverdigheds Oprindelse og Udvikling har hidtil ikke fundet nogen tilfredsstillende Les- ning. Som bekendt meder man paa Island — i Modsetning til det evrige Norden — det Sersyn, at Goderne (d. v. s. Preste- standen) er i Besiddelse af hele den politiske Myndighed. I den hedenske Tid har Goderne altsaa Ledelsen af baade de religiose og de verdslige Anliggender; men ved Kristendommens Indferelse bortfalder deres prestelige Funktion, medens de baade beholder deres politiske Myndighed og deres bhbidtidige Navn eller Titel, som dog i Felge dette Ords Betydning oprindelig kun kan have betegnet deres prestelige Virksomhed.
At denne hejst ejendommelige Ordning trenger til en sar- lig Forklaring er indlysende. Men hvorledes Forholdet bör for- klares, derom er der endnu ikke opnaaet Enighed.
Den almindeligste og af de fleste Forskere hevdede Forkla- ring (Maurer, Keyser, Munch, Sars, K. Lehmann o. s. v.) gaar ud paa, at Godernes verdslige Magt er udsprunget fra Tempelforstan- derskabet. Om hvert Tempel samlede sig en Menighed, og dens Medlemmer kom efterhaanden til at staa i et vist Afhengigheds- forhold til Tempelforstanderen; de maatte som Vederlag for Be- nyttelsen af hans 'Tempel baade betale en vis Afgift og personlig vere ham folgagtige, naar Forholdene krevede saadant, medens han til Gengeld optraadte som deres Beskytter overfor andre. Tempelforstanderen (Goden) fik saaledes ved Siden af sin religiese Funktion en udstrakt verdslig Myndighed, blev en Hersker, og hans Menighedsmedlemmer blev hans ”Thingmand”, hans Under- givne eller Undersaatter. MSaaledes havde Forholdene udviklet sig paa Island, forinden man her fik lovordnede Tilstande, men gen- nem Ulfljotsloven blev dette saa fastslaaet og legaliseret saaledes som det allerede havde udviklet sig gennem Sedvaneretten.
Men ved Siden heraf har man hevdet, at denne Udvikling i Grunden ikke var noget enestaaende, ikke nogen serlig islandsk Udvikling. Tvertimod havde det i &ldre Tider veret Skik og Brug i Norden, at Styrelsen af de verdslige og de religiose An- liggender havde veret forenet, idet Statsmagten i sig ogsaa havde indbefattet Overprestedömmet. Forbilledet for de islandske Goder maatte derfor soges hos de norske Smaafyrster, navnlig Herserne, der maatte antages med deres verdslige og militere Myndighed at have forenet en prestelig Virksomhed eller tillige veret Goder.
Imod denne almindelige Opfattelse har V. Finsen i sit Skrift ”Den oprindelige Ordning af nogle af den islandske Fristats In-
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOG! XXVI, KY FOLJD XXI,
Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
Gudmundsson: Anmälan. 79
stitutioner” gjort geldende, at der efter hans Skön ikke er fort noget Bevis for, at der oprindelig har varet en saadan Forbin- delse mellem den verdslige og den religiose Myndighed i Norden som den, vi ser hos de islandske Goder. Han mener tvertimod — og har fremfort vegtige Indicier for denne sin Mening —, at man ogsaa udenfor Island har haft en serlig Stand, som kaldtes Goder, men at de her kun var religiose Funktionerer, Prester eller Tempelforstandere; og netop derfor forsvinder baade de og selve Navnet her ved Hedenskabets Opher, medens de islandske Goder ogsaa efter Kristendommens Indforelse i Egenskab af verds- lige Herskere fortsetter deres Tilverelse. Finsen mener derfor, at Oprindelsen til den Forening af verdslig og religios Myndig- hed, som vi finder hos de islandske Goder, ikke kan soges uden- for Island. Den er en speciel islandsk Udvikling, en Ordning, som er her indfort ved selve Ulfljotsloven, som i denne Henseende ikke blot fastslaar eller legaliserer et allerede tilstedevserende For- hold, men tvertimod indfeorer en ny, hidtil i det evrige Norden ukendt Ordning.
Det er dette Spörgsmaal — Spörgsmaalet om Oprindelsen til de islandske Goders verdslige Myndighed — som Dr. Boden nu har optaget til fornyet Undersogelse. Og hans Resultater er i flere Henseender afvigende fra de eldre Opfattelser.
I en tidligere Afhandling: ”Die isländischen Häuptlinge” (i ”Zeitschrift der Savigny-Stiftung fär Rechtsgeschichte” Bd. 24. Jahrg. 1903) havde Dr. Boden sogt at godtgore, at Tempelforstan- derskabet ikke kan have veret Kilden til de islandske Gödse Po- litiske Magt. Det drejede sig her altsaa kun om den negative Side af Sagen. Men i den nerverende Afhandling kommer Fort- settelsen, hvori han gaar over til den positive Side og seger at give Spörgsmaalet en mere alsidig Belysning, og navnlig at under- soge, ”hvilken Rolle Tempelforstanderskabet faktisk spillede for Udviklingen af den islandske Regeringsmagt, og derngest, hvori den virkelige Rod til Regeringsmagten bör soges”.
Forf. inddeler sin Afhandling i 10 $$, hvis Indhold kortelig kan gengives saaledes:
I & 1 undersoger Forf., om den Maade, hvorpaa Landnamene eller Landets Bebyggelse foregik, kan have haft nogen vesentlig Indflydelse paa Udviklingen af den islandske Regeringsmagt, og kommer til det Resultat, at det ikke er Tilfeldet.
$ 2 handler om Tempelforstanderskab og Thingvasen og det hevdes der, at man ikke i Tempelforstanderskabet kan soge Kil- den til den politiske Magt hos Goderne. Ulfljotsloven gik SN lunde ud paa at fastslaa en Tilstand, som allerede var forhaanden, men dens Hensigt var sikkert at indföre en saadan Ordning, at den politiske og religiose Ledelse for Fremtiden skulde blive for- enet, ved at göre det til en Forpligtelse for de nye Magthavere at bygge og opretholde Templer, hvis Antal för den Tid vistnok
80 Gudmundsson: Anmälan.
har veret meget ringe. Dette har veret Anledningen til at de nye Magthavere fik Navnet Goder, hvilket Navn de beholdt, selv om de aldrig byggede noget Tempel eller udovede nogensomhelst restelig Virksomhed, hvilket mange af dem faktisk aldrig gjorde, igesom flere af dem heller ikke udovede nogen Thingvirksomhed. Preste- og Thingvirksomhed var saaledes ikke Kilden til den po- litiske Magt, men Ulfljotslovens Hensigt var, at disse Funktioner skulde udgoere en Del af Godernes Virksomhed. Men denne Hen- sigt blev i Virkeligheden aldrig naaet, idet mange Goder undlod at beskeftige sig med Religions- og Thingvesen.
$ 3 handler om Godernes Forhold til de gamle norske Adels- familjer (og den germanske Ur-Adel); det viser sig nemlig, at netop fra disse stammer det overvejende Antal af de islandske Godefamiljer, og heri bör altsaa den virkelige Kilde til deres poli- tiske Magt soges.
I $ 4 undersoges Forholdet imellem Goderne og deres Thing- mend, og denne Undersogelse giver det Resultat, at dette For- hold har veret af omtrent samme Beskaffenhed som i fordums Dage Forholdet imellem de germanske Principes og deres Kriger- folge. Godernes Magt beroede udelukkende paa deres Thingmend ligesom de germanske Hovdingers paa deres Krigerfolge. ”En Magthaver uden Folge var faktisk en Umulighed, thi nogen anden Mulighed til at sikre sig en varig Indflydelse gaves der ikke”.
I $ 5 drofter Forf. Godedömmets Serkende og Natur. Det vigtigste Serkende er, at Goden har 'Thingmend, der samler sig om ham; og netop dette er den egentlige Basis, hvorpaa Gode- institutionens Regeringsmagt hviler. Og denne Magt er i den Grad uindskrenket, at alle maa i Principet rette sig efter Godens Bud og Befalinger. ”Goderne havde som Indehavere af Regerings- magten hverken over eller under sig nogen höjere Instants”, Dette Forhold fremtreder ikke saa skarpt i Lovene, men Sagaerne giver her bedre Oplysninger om Sedvaneretten, saaledes som denne prak- tiseredes i det daglige Liv. Og denne Sedvaneret, saaledes som den fremtrader i Sagaerne, viser langt större Slegtskab med den gamle fellesgermaniske Ret end de lerde Juristers Retsregler, som findes opbevarede i Lovbogerne.
I $ 6 viser Forf., at Godernes Magt i ingen Henseende staar i Forbindelse med Besiddelse af Grundejendomme eller Lensherre- vesen, som i saa höj Grad gjorde sig geldende i de fleste ger- manske Lande. Godernes Herskerstilling skyldtes udelukkende den Magt, som deres Thingmends Stette forlenede dem med, idet de ved disses Hjelp kunde tvinge alle andre, som kunde betrag- tes som deres Undersaatter, til at rette sig efter deres Bud og Befalinger. ”Det dobbelte Forhold, hvori man paa Island kunde staa til en Magthaver, som Thingmand og som Undersaat, er hel- ler ikke ukendt i andre germanske Lande. I Norge staar paa samme Maade de almindelige Undersaatter og de Mend, der er
Original fron Digitized by (SON gle PRINCETON UNIVERSITY
Gudmundsson: Anmälan. 81
traadt i et serligt 'Troskabsforhold til Kongen (handgengnir menn), ligeoverfor hverandre. Og ligesom paa Island er det og- saa i Norge disse sidste, der danner Grundlaget for Kongens Magt, og ved hvis Hjelp denne hersker over de egentlige Undersaatter. Og heller ikke her er Undersaatsforholdet nogen Forudseetning for Indgaaelsen af det serlige Troskabsforhold; thi ogsaa Islendere bliver Kongens haandgangne Mend og bliver endda foretrukne. Naar man nu hertil fojer, at disse haandgangne Mend tillige ud- ger Kongens Krigerfolge, saa bliver det herved i endnu höjere Grad bekreftet, at Thingmandsforhold og Krigerfolge er iden- tiske”.
I & 7 skildrer Forf. Godedömmernes Veesen, hvorledes de forenes og udstykkes, i $ 8, hvorledes de kunde gaa til Grunde, oprettes, selges og afstaas, og i & 9, hvorledes de gik i Arv. I $ 10 gives der endelig et historisk Overblik over Godemagtens Udvikling, hvor det blandt andet fremheeves, at det ikke er for end i det 12. Aarhundrede, at ”Goder” og politiske Magthavere eller verdslige Hovdinge falder fuldstendig sammen eller betegner det samme 1 Sagaerne.
Afhandlingen berer Vidnesbyrd baade om solide Kundska- ber og et grundigt Studium af den gammelislandske Litteratur og om en betydelig Skarpsindighed. Den indeholder ogsaa mange nye Tagttagelser angaaende forskellige Forhold, som kan faa Be- tydning for fremtidige Undersogelser af de paageldende Spörgs- maal. Thi saadanne Undersogelser har Afhandlingen, trods sine ubestridelige Fortjenester, ingenlunde overflodiggjort. Dens Re- sultater maa nemlig i flere Henseender betragtes som tvivlsomme, medens den paa den anden Side har rokket saa sterkt ved de eldre Forklaringer og Opfattelser, at man bliver klar over, at disse ikke kan betragtes som fyldestgerende og at fortsatte Undersogel- ser derfor tiltrenges. Og netop heri ligger Afhandlingens Hoved- fortjeneste.
Hovedindvendningen imod Afhandlingen maa blive den, at Forf. jevnlig synes temmelig dristig i sine Slutninger. Det maa saaledes i höj Grad betvivles, om alle de Mend, som han vil göre til ”Goder”, virkelig har veret det. At en Mand i en Saga kaldes for ”Hövding” kan paa ingen Maade gelde som fuldgyldigt Bevis for at vedkommende har veeret Gode. Men netop denne Paastand spiller en stor Rolle for Forf:s hele Bevisfeorelse, og dens Aner- kendelse eller Forkastelse kan i höj Grad influere paa Hoved- resultatet.
Som et andet Eksempel paa Forf:s Dristighed kan nzevnes, at han ikke tager Hensyn til, om hans Skildring af Godeinstitu- tionen kommer til at staa i Modstrid med Fristatens Love, saa- ledes som disse findes bevarede i Graagaasen. At Manglen af en Centraladministration til Haandhevelse af Loven kan have med- fort flere eller ferre Uregelmessigheder, er, som Forf. fremhöever,
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXVI, NY FÖLJD XXI. 6
82 Gudmundsson: Anmälan.
bhöjst rimeligt. Men at disse Uregelmessigheder skulde blive saa store, som Forf. antager, kan dog neppe antages. Dersom Forf. skulde have Ret i at Godernes Antal var langt större end det i Loven foreskrevne, idet de enkelte Hövdingers Magtsyge medforte, at de efter eget Tykke oprettede nye Godedömmer, saa skulde man dog tro, at dette maatte — forsaavidt de nye Goder opnaaede en virkelig Anerkendelse — have medfert en Forandring af Loven i Overensstemmelse med de virkelige Forhold, i Lighed med hvad der skete i Aaret 965, da de nordlandske Goders Antal blev for- oget fra 9 til 12. En saadan Forandring af Loven vilde have veret uundgaaelig, eftersom Antallet af de med politisk Magt ud- styrede Goder netop dannede en Basis for Fristatens vigtigste In- stitutioner, den Lovgivende Forsamling, Lovretten, og Domstolene. En vilkaarlig Forandring i de politiske Goders Antal maatte der- for have bragt hele Statsmaskineriet i Uorden. Der blev ganske vist ved Femterrettens Stiftelse oprettet 12 nye Godestillinger. Men dette skete ikke vilkaarligt, men i et bestemt Zjemed og ved en Lov, der samtidig oprettede en ny Statsinstitution. Desuden blev disse nye Goder ikke ligestillede med de eldre Goder, ikke udstyrede med den samme politiske Magt som disse.
Det kan imidlertid ikke negtes, at Forf:s Beviser for at der i Folge Sagaernes Vidnesbyrd virkelig fandtes flere Goder end det i Loven fastsatte Antal, ved förste Ojekast virker i hoj Grad over- bevisende — selv bortset fra de Personer, som i Sagaerne kun be- tegnes som ”Hovdinge”, men som Forf. opfatter som Goder. Men dette kan ligge i den dobbelte Betydning af Ordet ”Gode”. Dette Ord kan i Sagaerne baade betegne en blot og bar Tempelforstan- der eller hedensk Prast (hofgodi, blötgodi) og en med politisk Magt udstyret Tempelforstander, en Herredsforstander, som vist- nok oprindelig har haft Navnet forrådsgodi, fordi der med denne Stilling var forbundet mannaforrdd. Selve Navnet ”forrådsgodi” forekommer ganske vist ikke, men at dette har eksisteret synes at kunne udledes af Navnet forrådsgodord, som forekommer i et Stykke i Hensa-Pöris Saga, som af flere Forskere menes at stamme fra Are Frode. ”Forrådsgodord” betegner netop det politiske eller verdslige Godedömme i Modsetning til Tempelforstanderskabet. Man har derfor vistnok i den hedenske Tid skelnet imellem to Slags Goder: forrådsgodar og hofgodar eller blötgodar, hvis Antal var langt större end de forstnevntes. Men da der efter Kristen- dommens Indforelse kun fandtes én Slags Goder (nemlig den forst- nevnte Klasse), bortfaldt denne Distinktion og de politiske Magt- havere kaldtes nu kun godar. Da kun denne sidste Betegnelse var i Brug den Gang Sagaerne blev nedskrevne, er det ikke saa un- derligt, at Sagaskriverne anvendte den, hvad enten der var Tale om politiske oder eller Goder, som blot var Offerprester eller Tempelforstandere. Og hvis man derfor giver sig til at sammen- regne alle de Personer, der af Sagaskriverne betegnes som ”Goder”
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
Finnur Jönsson: Anmälan. 83
levende paa samme Tid, kan man let komme til det Resultat, at Godernes Antal var langt större end det i Loven fastsatte. Men dette behover ikke at vare noget Bevis for at Loven i denne Hen- seende ikke var i Overensstemmelse med de virkelige Forhold, idet der i Loven kun sigtes til en bestemt Klasse foder, medens Betegnelsen ”Gode” i Sagaerne kan anvendes om alle Goder.
Men selv om Dr. Bodens Afhandling saaledes har sine Svag- heder og man ikke uden videre kan godkende alle dens Resul- tater, saa er den dog et saa dygtigt Bidrag til Godeinstitutionens Historie og Udvikling, at den ikke vil kunne forbigaas af nogen fremtidig Forsker paa dette Omraade.
Valtyr Gudmundsson.
G. Schitte: Oldsagn om Godtjod. Bidrag til etnisk kilde- forsknings metode med serligt henblik på folke-stamsagn. Koeben- havn 1907 [Disputats].
Forf:s hensigt med denne bog er, som han selv udtrykker det, ”at samle og tilrettelegge en del af det kildegrundlag, på hvilket der i fremtiden vil kunne opbygges en skildring af, hvor- dan vor folkegruppe fra den 2ldste tid har opfattet sig selv og sine naboer. Det er med andre ord en kildestudie til vor etnolo- giske folkeliteraturs historie”, og undersogelsen betegnes som en ”forelobig orientering”. Her må der seerlig legges vegt på ud- trykket ”etnologisk folkelitteratur”, der forklares som ”den etniske overlevering inden optegnelsen” (s. 15). Det er stamsagn, sette- remser, folkeremser (folkeslags opregning), kampskildringer og denslags, som göres til genstand for undersogelse — et stof, som hidtil har ”veret luft for litteraturbistorikere”; remsen betegnes som ”et mörkt fastland” (s. 116). Det må straks siges at det er forf:s store fortjeneste at have taget dette ”interesselose hverdags- stof” op til grundig behandling og påvist dets betydning, samt de bestemte regler og former, hvori det findes og som det folger. Der kan ikke vere tale om her at give en oversigt over hele det vidtloftige stof, forf. behandler, eller hans behandling deraf. Han deler sit arbejde i folgende hovedafsnit: I, ”Forgengeres opfat- ninger” (hvor serlig N. M. Petersens fortjenester fremheves), IL ”Vor etnologiske folkelitteraturs alder og 2aldste almenpraeg”, III, ”Vor etnologiske folkelitteraturs overlevering” (overleveringens per- soner, sted, tid, motiver, samt semnets personer osv.), IV, ”Remser og rangforhold”; her behandles vigtige spörsmål om, hvilken plads i opremsningen de vigtigste personer indtager eller hvilken retning der fra den talendes standpunkt folges; det vises, at der i reglen
ARKIV FOR NORDISK FILOLOGI XXVI, NT FÖLJD XXI.
Go gle PRINCETON UNIVERSITY
84 Finnur Jönsson: Anmälan.
sluttes med den vigtigste person, den aktive hovedperson — ”de egenlige handlingsbgerere udmerkes ikke ved forvegt, men ved bagvegt” (med disse to ord betegnes pladsen i spidsen eller i slut- ningen af remsen eller hvad det nu er). For retningens vedkom- mende havdes at den i reglen er enten ”ostenkås” eller ”vestenkås”, d. v. s. går fra ost mod vest el. omvendt. Hermed er angiven en vigtig sagnhistorisk af forf. fanden og neermere formuleret lov, som sikkert vil få videnskabelig betydning for behandlingen af det ber- henherende stof. V, ”Folkestamsagn” (overleverere, tekstskue, fzl- lesgennemgang, enkeltgennemgang, verdsettelse). Endelig folger et ”Tilleg” om forskellige ikke medtagne tekstklasser m. m.
Forf:s udviklinger er i mange henseender interessante og dybtgående og hele undersogelsen foretagen med en videnskabelig originalitet og energi. I hovedpunkterne må man give ham ret, men til gengeld er der overmåde meget i enkelthederne, der ikke kan bestå for kritik, som helt eller delvis er tvivlsomt eller ligefrem urigtigt. Kilderne har forf. ikke skarpt nok sondret imellem; meget unge sagabearbejdelser eller digte kan ikke have den betydning, som der tillegges dem (som når forf. medtager f. eks. Flatobogens godlondum, der utvivlsomt er fejl for de 2&eldre kilders pjödlgndum); han benytter digte som Pörsdråpa og de deri forekommende egennavne som bevis for sine teorier, medens det dog er klart, at rekkefolgen af disse egennavne er ret tilfeldig og delvis betinget af digtets indhold. Her kunde der anfores mange enkeltheder, der helt må udgå. Heller ikke har forf. altid taget det tilbörlige hensyn til de forskellige håndskrifters lzse- måder (hvor det drejer sig om et og samme verk; således er f. eks. Ritta i fortalen til Sn. Edda ganske uhjemlet; W har Picta, R Pitta el. Ficta, medens T har Vitta, og dette er det rigtige, 2: ags. Wecta; p og f er opstående ved fejllesning af ags. v).
Forf:s opfattelse af de forskellige navne i Alvissmål er ganske sikkert urigtig og tildels vilkårlig; et ord som sunna ”sol” er lige- såvel nordisk, eller om man vil urnordisk, som tysk osv.
Af stor interesse er hvad forf. udvikler m. h. t. ”fortellerne”, hvor det serlig gelder de gamle bulir og skjalde; han holder sig til den fra Mällenhoff stammende opfattelse af pulr-digtningen, der her bestemmes som ”vor samlede folkegruppes urdigtning”. Herimod er der neppe noget vaesenligt at indvende, men når forf. — foruden at opfatte eddadigtene som pale-digtning — i det fol- gende giver nogle oplysende tekstprover, er det vanskeligt altid at folge ham. Iser er de fra Jordanes hentede stykker egnede til at vakke mistillid; de gengives af forf. som vers med bogstav- rim, således som han mener at kunne skimte sådanne i den Sappe nerede, versificerede gotiske kilde, som Jordanes har benyttet. Her er det jo tydeligt, at grundlaget ikke kan vere ret meget andet end gyngende grund, som det er voveligt at bygge noget på; men man skal gerne indrömme at forf. har herunder vist stor
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
Finnur Jönsson: Anmälan. 85
skarpsindighed. Forf:s citater af digte (f. eks. Edvard-eftermegelet fra så sen tid som efter 1065; s. 71) passer ikke synderlig godt til hans teorier. Han har atter her ikke tilbörlig sigtet sine kil- der og dette merkes altfor ofte.
Fort. benytter også de gamle love som sine kilder, og det er jo bekendt, at de indeholder eller kan indeholde meget gam- melt stof. Det er således også en fortjeneste starkt at este dettes betydning. Men her begår forf. nogle unöjagtigheder, som når han helt igennem blander Gutasaga sammen med Gutalag eller betragter den förste som en del af den sidste og citerer stadig ”Gutalag”; den samme fejl begås, når den norske Borgartingslov betegnes som indeholdende ”den norsk-svenske grensepagt”, men med Borgartingsloven har denne pagt intet som helst at skaffe.
Ved den mundtlige disputation blev der bl. a. også af prof. Steenstrup fremdraget flere forskellige fejl og unöjagtigheder i bogen både m. h. t. citeringsmåden (2. hånds citater) og andet; således blev der påvist, at forf:s gengivelser af et par navne som Strabo (Walahfrid) som ”Skelöje”, eller Maurus (Hrabanus) som ”den Sorte” var ganske urigtige; det förste er et gammelt slegts- navn, der ikke beviser noget m. h. t. den enkelte berers legems- beskaffenhed; det sidste beror på en opkaldelse (efter St. Bene- dictus” elev Maurus).
Af serlig betydningsfulde og interessante afsnit af bogen skal i ovrigt det fremheves, hvor de forskellige gamle stamsagn og stamtavler gennemgås; her påvises skarpt og klart, hvilken rolle tretallet og opnevnere spillede, samt de af forf. anvendte og hevdede betegnelser ”-vegt og -kås”. At give et referat heraf lader sig ikke i al korthed göre; det hele må leses. Det er i desse afsnit at forf. kommer til at give sin opfattelse af ”vor folke- gruppes 2ldste vugge”; han havder med god hjemmel Skandina- vien som denne. Og det er her at forf. drofter navne som Godtjod og Reidgotaland. Her kunde der vare meget at bemzerke.
I Eddadigtene findes kun Godpjöd, i Voluspå, Helreid og Godrånarhvot; i de to sidste betegner navnet sikkert Goternes (Jörmunrekks) land; i Voluspå synes det kun at betyde ”gudernes folk”, 9: sammensat med god-, og bör snarest skrives med lille bogstav. (I forbigående bemgrkes — mod forf. —, at valkyrjernes ankomst til ”gudefolket” intet direkte har med ragnarök at göre). At Godpjöd ellers er opståt af Gotpjöd (jfr. got. Gutpiuda) betragter også jeg som sikkert; et minde om formen got- toreligger mulig i skrivemåder som got piodar, gotu pjödar, gautu pj. i håndskrifter af Hervarars. I det 10. årh. må formen Gotpjöd antages at have veret almindelig. På det nevnte sted af Hervarars. bruges ordet om kong Heidreks land, d. v.s. om hvad sagaen i ovrigt kalder Reid- gotaland. Navnet Goädlond findes kun i det såkaldte ”1. Sogubrot? !)
- 1) Foruden i Flat., som anfeort, hvor ordet beror på en simpel fejlles- ning eller misforståelse.
Go gle PRINCETON UNIVERSITY
86 Finnur Jönsson: Anmälan.
(Fms XI, 413): ”En på vårn bessi lond, er Asiamenn byggdu, kollud Godlond, en fölkit Godjöd”. Her er der ganske sikkert kun tale om en sen lerd konstruktion, der er uden betydning for forf:s teorier og formål. Godheimar og Manheimar må uden tvivl også lades ude af betragtning; det er ikke let at se, hvorledes disse navne kan settes i nogen rationel forbindelse med Gotland og Goterne, hvilken betydning man end så tillegger disse navne. Til- bage står ordet Reidgotaland (s. 177). Den egenlige form er Hreidgota- (jfr Vafpr. og Rökstensverset). Dettes ”plads er i den sildige RED pen vaklende”, ytrer forf. og siger at det bruges snart om Tyskland, snart om Frankrig, Jylland, Götland. Så galt er det nu imidlertid ikke. Lad os se på kilderne. Snorre — for at begynde med ham — bruger ordet i Hkr (I, 33) i betydn. Got- land, men i sin Edda bruger han det om Danernes land (SnE I, 530), d. v. s. deres fastland, 9: Jylland, jfr fortalens bestemte ord (bat heitir nå Jötland, er bå var kallat Reidgotaland). Mod- setningen er FEygotaland. Dette står også i Hervarars. i Hankr Erlendssöns afskrift (udg. 359) samt i Fms I, 116 (= Snorres fortale).
Men til det samme forer også bemerkningen i Hervarars. ”Vindland er nest liggr Reidgotalandi”; nest betyder ”nermest syd for”; Reidg. er AE nordfor Hånaland og Saxland; mellem det (v. 1. Gotaland) og Hånaland er Myrkvidr; her er det tydeligt, at Reidg. er Jylland. (Når det derimod hedder, at ”Reiåg. og Hunaland nu kaldes Tyskland”, står dette ikke i noget respekta- belt håndskrift). I Sogubrot (Fas. I, 366) hedder det om Ivarr Vidfadme, at han kom ”eostfra til Reidg. og legger til ved Sel- land” (s. 368), hvorfra han rejser sydpå til Reidg.; her kan Jylland også menes, hvilket stemmer med beskrivelsen i Knytl. Kap. 32: ”nordfor Selland er Öresund, men Jylland ligger ”hit sydra med hafinu”. S. 375 nevnes Hildebrand som konge i Reidg., der mod- settes Sverrig og Danmark. Her kunde der synes at foreligge en modsigelse. Ragnarss. pb. (Fas. I, 347) hedder det, at Rag- nars sönner ”underkastede sig Selland, Reidg., Ogoternes land og Oland”; her er R. uden tvivl Jylland. Det samme må hevdes for et sted i Flatgbogen (I, 25), hvor Lofde siges at have erobret Reidg., men hans efterkommer er Eylime, Hjördis” fader, men hans rige henlegges, som bekendt, ellers til Jylland. Bortset fra et
ar steder til, der ganske stemmer med Snorre og Hervarars., er er, såvidt jeg ser, kun et eneste sted, der tyder på en anden opfattelse, nemlig Fms. XI, 414 i det förnevnte ”1. Sogubrot”: ”En austr frå Polena er Reidgotaland, ok bå Hånaland, Saxonia eda Germania, pat kallast nå Saxland”. Efter sammenhengen skulde her Hånaland og Saxland vare endnu lengere mod ost end Polen og Reidg., men dette strider så afgjort mod alt hvad der ellers kendes af geografiske forestillinger hos Islenderne, at awustr må vere en fejl for vestr. Alligevel bliver her forestillingen om Reidg.s beliggenhed forskellig fra den der råder alle de ovrige
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
Olson: Anmälan. 87
nevnte steder ene med undtagelse af det sidste sted i Sogubrot af fornkonungum (Fas. I, 375), der synes i slagt med det anforte. Det såkaldte ”1. Sögubrot” er nu neppe nogen pålidelig kilde, det er et sent sammenflikket arbejde. Et er altså sikkert, at den isl. litteratur — med undtagelse af disse to steder — identificerer Reidgotaland med Jylland. Mangfoldigheden er således langt fra så stor som forf. haevder. Men hermed er naturligvis intet bevist m. h. t. den oprindelige og egenlige betydning af Reidg.; det haenger sammen med spörsmålet om, hvem Hreidgoterne egenlig var, men det skal jeg ikke komme ind på her !).
Jeg slutter med at onske forf. til lykke med den her om- talte bog; trods sine ikke få fejl og unöjagtigheder, trods sine mange uholdbare påstande, der jo også er ret undskyldelige i et förste forsog på det behandlede område, indeholder den utvivlsomt meget rigtigt og godt og den vil sikkert virke opmuntrende og vekkende. Måtte det forundes den originale og energiske forsker at fore sine undersegelser og studier ang. disse interessante sem- ner videre.
Januar 1908.
Finnur Jönsson.
”Konungs annäll ”Annales islandorum regii Isländska hand- skriften n:o 2087 4:to i den gamla samlingen på det stora kungliga biblioteket i Köpenhamn i diplomatariskt avtryck utgiven av H. Buergel Goodwin”. Uppsala 1906. 44 s. + 44 bli + 2 s. + 4 planscher (typlistor).
Det föreliggande arbetet är synbarligen avsett att vara den noggrannaste edition av en fornnordisk text, som hittills med typo- grafiska hjälpmedel åstadkommits. TI anslutning till ett uttalande av K. Gislason ?) har utgivaren sökt tillämpa den principen ”att varje typ i avtrycket skulle motsvara ett tecken i handskriften ock typens ställe någorlunda noggrant ange, var den motsvarande bok- staven bör sökas i originalet” (förordet s. 11).
1) Det skal her bemerkes, at GaudPbjöd aldrig findes, men Gaudland findes et steds i Odds Ölafes. i AM. 810, men hermed menes Gautland, 2: Vester-Götland.
2) ”[ fyrsta lagi etti ad prenta allar helztu skinnbekur ån pess ad neinu veri breytt, svo ad bladsida svaradi bladsidu, lina linu, ord ordi, stafur staf, band bandi, punktur pånkti, og allt eptir bvi; bess kyns åtgåfur eru nauädsynlegar handa peim, er leggja stund å målid, en hafa ekki själf handritin”. Um Frumparta etc. s. II (1846). Uttalandet, som innebär en mycket berättigad gensaga mot den tidens utgivningsprinciper, användes av utgivaren som motto.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXVI, NT FÖLJD XXUN,
88 Olson: Anmälan.
Den nämnda principen kan naturligtvis, åtminstone på den typografiska teknikens nuvarande FEROp EET icke strängt följdrik- tigt tillämpas. Det återstår alltid mycket av originalets beskaffen- het, som ej alls eller blott otillfredsställande kan återges. Så saknar man t. ex. möjlighet att i tryck framställa annat än de grövsta variationerna av en viss ar med avseende på form eller storlek. Svårigheten att i vissa fall skilja mellan minuskel och majuskel eller mellan versal och kapitäl gör den i avtrycket använda typen beroende av utgivarens subjektiva uppfattning. Vid angivande av avstånden mellan bokstäver och cd eller av akcenters och förkortningsteckens placering m. m. är man alltför bunden av de begränsade typografiska resurserna för att uppnå ens något så när exakta resultat. Man kan icke ge någon före- ställning om utseendet av de olika skrivarnas stilar; endast rent mekaniskt sätt, genom användning av större och mindre stil- sorter eller av kursivering osv., kan man beteckna, att olika sti- lar föreligga. För att nu icke tala om de enskilda penndragens karaktär, bläcket osv.
Dessa svårigheter ha naturligtvis icke heller kunnat över- vinnas av det förevarande arbetets utgivare: ”i själva petitraden "') nödsakades man att gå den även äljest oundvikliga kompromiss- vägen att icke skilja mellan större ock mindre stilar” (förordet s. 12); ”stundom är det omöjligt att avgöra om man har en minuskel eller en versal framför sig t. ex. vid h ock H, j ock J, k ock K, p ock P” (förordet s. 23); ”storleken [av B-majuskeln] varierar så starkt, att jag bara i några enstaka särskilt tydliga fall vågade använda kapitäler i avtrycket” (förordet s. 25); [F är i den isl. texten en förstorad ags. f-typ] ”ofta så litet förstorad, att det här, som äljest ofta i hds:n kan bli tvivel om det står majuskel eller minuskel” (förordet s. 27); kapitäl-o och -y ha ej i texten kunnat återges Osv.
Det är således uppenbart, att ett med typografiska medel åstadkommet textavtryck, om än så noggrant, icke kan ersätta hskr., då det gäller paleografiska studier, utan att dess uppgift måste inskränka sig till att vara den att bilda grundlag för språk- liga undersökningar. Men om så är, kan man hysa berättigade tvivel, om icke en sådan noggrannhet som den, med vilken utgi- varen här sökt återge originalet, i själva verket till stor del är bortkastad möda och kostnad. Mig synes en text uppfylla alla berättigade krav på noggrannhet, om denna blott är sådan, att man icke på någon punkt lämnas i tvivel om vad som faktiskt föreligger i originalet, så snart det är fråga om något som har språklig betydelse. Härtill hör, att olika typer
1) Texten har för åstadkommande av flera kombinationsmöjligheter satts i två rader för varje rad i originalet, en korpusrad och en petitrad, den senare för akcenter, prickar, förkortningstecken, småbokstäver och till- lägg över raden. Å
pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
Olson: Anmälan. 89
i orig. motsvaras av särskilda typer i avtrycket, för så vidt som de ha eller blott kunna misstänkas ha olika ljudvärde; att alla akcenter utsättas (även över 4); att alla förkortningstecken beteck- nas vart på sitt sätt; samt naturligtvis, att inga som helst rättelser göras av något slag. Däremot synes det mig icke nödvändigt att ha olika typer för bokstavsformer, om vilka det ej kan antagas, att de representera olika ljudvärden, t. ex. lat. och ags. f, lat. och ags. v, inljuds- och slut-» (n, n), de olika r-formerna (r och 2), vissa s-former (ex. $ och S) m. m. Icke heller behöva förkortningsteck- nen återges med tecken, som efterlikna hskr:s, utan kunna utan skada upplösas med kursivering (genom kursiveringen förebygges jn att utgivaren rubbar objektiviteten i avtrycket, då det natur- igtvis förutsättes, att det i den inledande beskrivningen av hskr. redogöres för huru de olika förkortningstecknen återges i avtrycket). En sådan ”enklare” text vågar jag t. o. m. anse ha företräde även för språkforskaren framför den av det andra slaget: den är vida lättlästare, utan att därför ge mindre än denna, och sparar således både tid och möda.
Även om man gillar den noggrannare principen, synes det mig innebära en överdrift, då utgivaren här vid vissa bokstäver söker närma sig även till originalets form i st. f. att använda det vanliga lat. alfabetet (så vid d, E, H, K, M, N, t, T), i syn- nerhet som han vid de flesta andra icke kan och vid somliga, t. ex. D, F, icke bryr sig om att försöka en dylik efterhärmning. Alldeles onödigt förefaller det att skilja på x och y (ett tecken som f. ö. ej exakt motsvarar originalets) och rent av vilseledande att använda tre olika tecken för förkortningen av con- (i synner- het som variationerna icke äro så stora, som avtrycket härigenom ger vid handen; jfr typlistan). :
Väljes en så noggrann princip som den utgivaren valt, så måste man emellertid, om icke hela företaget skall bli meningslöst, fordra full konsekvens och absolut felfrihet. Tyvärr brister det här föreliggande arbetet i båda dessa avseenden. Vad det förra beträffar, anmärker utgivaren själv s. 44 noten i förordet de inkonsekvenser, som under tryckningen råkat inkomma rörande den streckade p-typen, d- och d-typerna och g-typen. Ytterligare några saker kunna tilläggas. Utgivaren skiljer t. ex. de båda for- merna av Å-versalen, men icke, som man med lika stor rätt kunde vänta, de båda F-versalerna (såväl den ena A-formen som den ena F-formen förekommer blott i en viss ställning; jfr förordet s. 25 0. 27). Han skiljer vidare mellan två x-typer (jfr ovan), under det att han för andra bokstäver, som förete lika stora variationer, t. ex. Zz och ags. v, har blott en typ. En verklig brist synes det mig vara, att utgivaren icke skiljer förkortningstecknen för hann och hanns, konung(r) och konungs, pat och pess. Av enskilda fall kan nämnas, att i lovis 27 r 15 borde I! ej återgetts med minuskel, då typen trots sin ringa storlek tydligt skiljer sig från
90 Olson: Anmälan.
minuskeln genom ett litet sidostreck nedtill till vänster, vilket minuskeln alltid saknar (jfr typlistan).
Av större betydelse äro emellertid de fel, som förekomma i avtrycket. Utom vad utgivaren själv rättat i förordet s. 44, har jag vid en jämförelse med originalet å Kgl. Bibl. i Köpenhamn antecknat följande:
3 v 13 har avtrycket oiä, originalet ova;
Co i årtalet declij ake. över ! och i, orig. över i och j; 7 v 10 (över raden) har avtr. h, orig. A (hanns); 7 v 16 » om ÖÉEbréscra, » Ébréscra; 13 r 51 nn on JPHesum, » DPessum!) 21 r 52 » mn Pesa, » hessa!) 21 v 22 (över raden) » oo», tapez, » tapet (felskriv- ning för capet); 21 v 41 » om knutr, orig. knutr (utan ake.); 21 v 43 (över raden) , +» hinvm, » hinvm (med akce.); 21 v 45 » om Benedict, » Benedictus; 23 v 38 » om Sskalahollti, » skålahollti; 23 v 39 » n» sSampykki, » samjbykki; 24 r 36 äs Vär 108) » 088!) 25 r 37 » om vigdr, » vigår; 25 v 26 » on Valgerdr, nn Valgerär; 26 r 47 äl RA MED » Mmessv!); 26 v 5 (över raden) » -» lopta, » lopti; 27 v 18 » om cCrosaädr, n» — Crossaär '); 27 v 39 » om Croseyivm, » — Crosseyivm "); 28v 2 » oh Thorlåesmesa, , Thorlåcsmessa'"); 32 v 49 » on Sköla, » Skola; 37 r 36 » on vtanfå, » vtanferd; 37 r 37 » on island, » tslandi (med ake. över det sista t-et); 37 r 42 » om JSrostvbingsbök, orig. -bok (utan
ako. ?)).
Av de uppräknade sidorna ha 7 v, 21 v och 37 r genomgåtts fullständigt ord för ord. På de övriga ha felen tillfälligtvis an- träffats vid en flyktigare granskning. Beräknat efter det antal, som de tre nde sidorna förekommer, skulle emellertid an- talet fel i hela texten uppgå till bortåt 300, vilket naturligtvis är ett alideles för högt tal, för att editionen skall kunna anses tillfreds-
1) Jag återger här med ss originalets ”3-dragstyp” (jfr förordet s. 32). ?) Möjliga spår av akc. äro i varje fall så svaga, att ake:s utsättande utan anmärkning är oriktigt.
pigitized sy (30 gle PRINCETON UNIV RSITY
Olson: Anmälan. 91
ställande. Att några, eller kanske de flesta, av dessa fel blott äro tryckfel, förbättrar ju icke saken från läsarens synpunkt !).
Texten föregås av ett omfängsrikt förord, i vilket utgivaren, efter att mera i förbigående ha påpekat hskr:s betydelse i språkligt och historiskt hänseende, i korthet redogör för dess ålder, redak- tör, öden, avskrifter av densamma, editioner, principerna för det föreliggande verket m. m., och därefter lämnar en utförlig beskriv- ning av hskr:s yttre beskaffenhet, de olika ”händerna” osv. och slutligen, den omfångsrikaste och viktigaste delen, en detaljerad redogörelse för ”första handens” paleografi.
Det synes mig, att man kunde ha skäl att önska, att propor- tionen mellan dessa olika delar av förordet delvis varit en annan än den nu är. I vissa fall är noggrannheten och utförligheten mindre viktiga saker onödigt stor. Så egnas t. ex. icke mindre än 2!/, sida åt en fullständig uppräkning av alla hål och springor i pergamentet, 3 sidor åt teckningar och tillägg i hskr. av rent utvärtes natur och väl många rader åt en beskrivning av perga- mentets färg s. 14 och åt redogörelsen för första handens bläck, pennombyten m. m., 8. 22. I andra och viktigare fall är fram- ställningen stundom alltför knapphändig. Detta gäller t. ex. den tämligen ytliga karakteristiken av redaktören s. 4 (jfr Finnur Jöns- sons analys av källornai Den oldn. og. oldisl. litt. hist. 3: 74) ?) och framför allt redogörelsen för de olika skrivarna s. 18 ff. Utgivaren står här i mångt och mycket i opposition mot de resultat, till vilka Storm kommit i sin edition av annalerna (Islandske annaler 8. XI ff.), och man hade därför väntat sig en fullständig och mo- tiverad, helst tabellariskt uppställd jämförelse mellan Storms ”hän- der” och vad som av hskr:s olika delar tillhör dem å ena sidan och utgivarens å den andra. Såsom det nu är, kan man blott genom en mycket mödosam jämförelse mellan den givna redogö- relsen och noterna under texten samt Storms beskrivning (ovan a. st.) bilda sig en riktig och detaljerad uppfattning om avvikel- serna mellan Bicewa mening i denna punkt och utgivarens. Er- nåendet av en dylik uppfattning omöjliggöres dessutom delvis där- igenom, att utgivaren själv icke är konsekvent i sina åsikter be- träffande de olika händerna. Så anger han s. 14 v not, att å nämnda sida i högra bladhörnet står AH med en hand som eljest endast fullklottrat tomma ställen på bl. 43 v och 44 r; bl. 42 v
Zz Att så är händelsen, framgår i ett par fall av förordet. Så beträf- fande v 13 oiä (förordet s. 86 riktigt), Å r 86 og (förordet s. 32 riktigt).
2) I samband härmed kan påpekas, att den princip utgivaren, förordet 8, 19 f., tror sig ha funnit för första handens användning av de olika språ- ken, näml. att anteckningar om ”exotica” och kyrkohistoriska händelser (utom sådana rörande förhållandena i Norden) göras på latin, anteckningar om inhemska händelser på isländska, utan tvivel är oriktig. Redan de många undantag, som utgiv. nödgats uppställa, tala emot antagandet av denna i sig själv föga troliga, mekaniska regel. F. Jönsson lämnar ovan a. st. en tillfredsställande förklaring av förhållandet.
92 Olson: Anmälan.
not uppges emellertid, att samma hand även där ritat ett par meningslösa tecken. Bl. 18 v 7 not omtalas ”en yngre kursivhand, som eljest ej förekommer i handskriften”; bl. 23 r o. 30 r omtalas emellertid tillsatser gjorda ”av den bl. 18 v 7 i noterna omtalade eller en samtidig yngre kursivhand”. $S, 19 i förordet anser ut- givaren, att av tilläggen bl. 23 r i övre margen blott första raden är av ”första handen”, bl. 23 r not däremot, att båda raderna äro det. Annu mera villsam blir saken för läsaren därigenom, att utgivaren egendomligt nog i noterna nästan genomgående be- gagnar sig av Storms beteckningar för de olika händerna i st. f. sina egna '!).
Väl summarisk är också utgivarens kritik av Storms edition, förordet s. 9 f. Man får av framställningen där den uppfattningen, att Storms edition, frånsett de olikheter som grunda sig på de olika utgivniogsprinciperna, skulle i jämförelse med den här före- liggande lämna åtskilligt övrigt att önska. Så är dock näppeligen fallet, ehuru ett och annat läsfel (t. ex. gödi 22 v 9 o. 20 för gödr) kunnat rättas. Man kunde emellertid haft skäl att vänta en fullständig redogörelse härutinnan.
På tal om förordets plan och uppställning vill jag tillåta mig en anmärkning om förhållandet mellan detta och noterna under texten. S. 12 i förordet säges, att noterna blott avse tex- tens fullständigande med hjälp av pappershskr:na. I enskilda fall skulle dessutom omtalas tvistiga typer o. d. Enl. s. 21 i förordet åter skulle i noterna (och blott i dem) omtalas även de ”mo- derna” händernas ”kråkfötter”. BI. 6 r not har utgivaren ändrat mening och vill behandla alla dylika anteckningar ”i sammanhang
å det vederbörande stället i förordet” (vilket icke skett). Detta ndra nu åter icke, att i noterna till 14 v, 15 v, 20 r, 39 r dylika saker verkligen omtalas. S. 19 i förordet hänvisar utgiva- ren till noter s. 9 v 42, 10 r 36, 21 r 47 rörande vissa tillägg under texten, men noterna i fråga innehålla ingenting härom. BI. 20 v not hänvisas till ”vederbörande ställe” i förordet rörande 0:0 som tecken för u-omljud av a, men ”vederbörande ställe” i förordet lämnar ingen upplysning. Dylika inkonsekvenser äro na- turligtvis rätt besvärande för läsaren.
I detta sammanhang kan slutligen nämnas, att en paleografisk redogörelse helt och hållet saknas för andra händer än ”första” ?). Detta förhållande låter sig nog försvaras på grund av den domi- nerande ställning denna hand intager både kvantitativt och med avseende på sin språkliga betydelse, men man hade dock väntat, att utgivaren omtalat och motiverat denna sak. — Endast på få
!) Huruvida utgiv. överallt har rätt gentemot Storm i sin uppfattning av skrivareförhållandena, är en fråga som jag naturl. efter en jämförelsevis flyktig granskning icke vågar uttala mig om. I åtskilliga fall har han det otvivelaktigt. Ett och annat synes lämna rum för tvekan.
2) Om man undantar några spridda notiser s. 20 ff.
Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY
Olson: Anmälan. 93
ställen har jag eljest funnit, att något utelämnats, som enligt ut- givarens principer bort medtagas. S. 38 i förordet saknar man dock ett omnämnande av förkortningen ke (t. ex. 7 r 2), s. 41 av akcentens frånvaro i ar 7 v 20, samma sida en förklaring av akcenterna i gfa (gratia) 6 r 24, bl. 7 v not ett omnäm- nande av att a i fiorda rad 3 nästan täckes av ett papper i falsen.
I detaljerna förekomma åtskilliga inadvertenser och motsä- gelser, som synas vittna om bristande överarbetning före den slut- giltiga redigeringen eller om att utgivaren ofta ändrat mening under själva tryckningen av arbetet. S. 4 i förordet opponerar sig utgivaren mot F. Jönssons åsikt (Den oldn. og oldisl. litt. hist. 3: 74), att tilläggen i tomrummen från och med /'år 1279 skulle uteslutande vara gjorda av annan hand än ”första”, och hänvisar i en not till vissa ställen, som tydligt skola härröra från första handen. Ett par av dessa hänvisningar, till 41 r 14 ff. och 22 f., äro FR VR rätt olyckliga: i noterna till dessa ställen säger utgivaren näml. tvärtom, att de äro skrivna senare med något mindre stil, men snarare av en annan samtidig hand än av själva första handen”. Läsaren lämnas således i okunnighet om, vilket som är utgivarens slutgiltiga åsikt. — S. 28 i förordet omtalas, att typen 7? användes för y i cicli och Sinodus. Det är väl dock här icke blott tecknet, utan även ljudet i som föreligger. — S. 30 i förordet påstår utgivaren, att p-typen till skillnad från alla andra typer med under raden räckande stapel har högerböjd svans. Han har härvid tydligen glömt, att enahanda är förhållandet med y-typen (jfr förordet s. 34 och typlistan). — 8. 33 i förordet står på tal om v-typen: ”I fall som Edvigus 20 r 47 m. fl. förelig- ger kanske inhemskt skrivsätt i latiniserade namn”. Vad utgiva- ren här menar, förstår jag icke. Det ”inhemska skrivsättet” an- vänder ju ags. v. Utgivaren kan väl här icke med inhemskt mena latinskt? Att skrivaren här, såsom utgivaren alternativt föreslår, velat skriva 0, finnes ingen anledning att antaga, då detta tec- ken i det jämförda namnet (Ceolwlf 15 v 18 osv.), har betydelsen vu, icke bet. av enbart v. Detta synes icke ha observerats av ut- givaren.
En särskild grupp av inadvertenser har synbarligen uppstått därigenom, att texten rok med originalet, sedan förordet redan var tryckt. På grund härav kvarstå i det senare oriktiga upp- gfter beträffande enskilda textställen, under det texten har det rätta. Ex.:
enl. s. 28 i förordet står 21 v 48 jarl; texten har riktigt Jarl; RC rs » HÖ Vv 3 nostro; i » — nostra; 3 BO » Tr 2 numerum (er förkortningst.); texten har riktigt numerum (er utskrivet); enl. s. 39 i förordet står 4 r 5 creatus med förkortn.-tecknet för re
Google PRINCETON
94 Olson: Anmälan.
lika med det vanl. förkortn.-tecknet för er; texten har riktigt samma ord med förkortningstecknet för re be- stående av ett över raden skrivet e;
enl. s. 39 i förordet står 20 v 14 fyrir; texten har riktigt firir;
» 841 ä » 18v9 fseddr; = + foddr;
» 8 43 > & » 27v5 tiörsalannd(l);, n » försa- lalannd.
I förordet och noterna förekomma dessutom icke så få tryck- fel. Av utgivaren icke anmärkta sådana har jag tillfälligtvis an- tecknat ett 40-tal, men antalet är helt visst större. Av dessa äro naturligtvis en del alldeles oförargliga. Något större betydelse ha några andta, såsom t. ex. s. 43 i förordet rad 3 nedifrån det oriktiga 3 r 14, som bör utgå, och bl. 36 r noten ”de sista typerna av r. 417 i st. f. ”... av r. 40 o. 41”. Till verklig skada för bokens användbarhet äro slutligen de många felaktiga hänvisningar, som på detta sätt uppstått. Så står s. 16 i förordet rad 1 uppifr. 14 v för 15 v; s. 19 rad 12 nedifr. 22 r 40—42 för för 22 r 40, 43; s. 32 rad 16 nedifr. 9 r 30 för 9 r 29; s. 34 rad 8 uppifr. 27 v 46 för 27 r 46; s. 34 rad 14 nedifr. 25 r 15 för 25 v 15; s. 38 rad 3 nedifr. 21 v 54 för 21 r 54; s. 41 rad 7 uppifr. 23 v 33 för 23 r 33; s. 42 rad 3 uppifr. 24 r ?/,, för 24 r '?/,,; 8. 42 rad 8 nedifr. 30 r 15 för 30 r 25. I en del fall har jag ej alls kunnat återfinna stället: s. 4 not 8 hänvisning till 4 v 13 ff., 16 ff.; s. 37 rad 9 uppifr. till 4 r 9, samma sida rad 17 uppifr. till 4 v 16; samma sida rad 5 nedifr. till 7 r 4; s. 41 rad 6 ol till 9 v 17; s. 41 rad 17 nedifr. till 20 v 19, 25, 40; s. 43 rad 10 uppifr. till 27 r 26; s. 43 rad 6 nedifr. till 30 v 34. Då det naturligtvis endast är ett relativt fåtal ställen jag slagit upp och kontrollerat, torde man av det anförda ha skäl att antaga, att procentantalet felaktiga hänvisningar är betänkligt högt.
Jag kan till sist icke underlåta att säga ett par ord om avhandlingens språk. Utgivaren har, ehuru som bekant utländing, begagnat sig av svenskan, och det måste på det hela taget med- givas, att han behärskar densamma jämförelsevis bra. Åtskilliga oriktigheter och otympligheter i böjning, vändningar och ordförråd förekomma dock helt naturligt. Jag kan ej här upptaga utrym- met med en större samling exempel. Bland mera stötande osvensk- heter kunna dock anföras: s. 4 ”det översinnliga” i st. f. ”det över- naturliga”; s. 8 ”denna” för ”denne” (om person); s. 12 ”Sådana funnits säkert ..” (början av en huvudsats); s. 15 ”likaledes som” i st. f. ”liksom”; s. 17 ”tör” i st. f. ”törs”. En inkonsekvent an- vändning av sing.- och plur.-former av verbet efter pluralt subjekt är likaledes rätt stötande för läsaren.
Som slutomdöme om arbetet måste beklagligtvis — trots den stora möda och flit som utgivaren synbarligen nedlagt därpå
Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY
Gebhardt: Zur Crymogea. 95
och trots obestridliga förtjänster särskilt med avseende på den utförliga och noggranna paleografiska beskrivningen — sägas, att det icke fullt uppfyller de krav man är berättigad att ställa på detsamma. Det är att hoppas, att den ljud- och formlära, som utgivaren s. 5 not i förordet utlovar, måtte kunna ge anledning till ett gynnsammare omdöme.
Lund 1908. Emil Olson.
Zur Crymogea.
Zu den von Kålund Arkiv 23, 129 aufgefährten be- kannten Exemplaren der Heringschen Ausgabe von 1614 kann noch das genannt werden, das die Erlanger Univer- sitätsbibliothek besitzt in einem Sammelband mit der Signa- tur Hist. 963/. Diesem Exemplar fehlen alle von Kålund genannten Beilagen, also vor allem auch das Druckfehler- verzeichnis, genau wie demjenigen unserer Bibliothek von der Ausgabe ohne Jahr [1609] in dem Sammelband Hist. 965". Beide bestehen also bloss aus dem Titelblatt, der unpagi- nierten Epistola dedicatoria und der Ad candidum Lectorem ... Prefatio sowie dem Text. Die beiden letztgenannten Stäcke haben eine durch beide durchlaufende Seitenzählung mit den vielen Fehlern, die Kålund aaO 212 auffäöhrt.
Auf den Titelblättern dieser beiden Ausgaben weichen aber die Typen nicht nur in der Form, teilweise auch in der Grösse etwas von einander ab, sondern die Heringsche Ausgabe von 1614 kennt im ganzen Titel fär « und v nur dag Zeichen V, die von Philipp ab Ohr dagegen schreibt in dem Worte RERUM U, sonst auch äberall V. In der An- gabe des Druckorts Hamburgi dagegen haben beide Aus- gaben nur U, trotzdem dieser Name in Versal gedruckt ist.
Ubrigens ist im Titel beider Ausgaben das Wort Cry- mogea nicht mit Ligatur ZE gedruckt sondern mit AE, aller- dings ohne das Spatium, das sonst stets zwischen zwei Buch-
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXVI, NY FÖLJD XXI.
96 Gebhardt: Zur Crymogaa.
staben gelassen ist. Im Texte des Buches aber steht immer Crymogea mit &.
Während in der undatierten Ausgabe Philipps von Ohr Titel und Epistola dedicatoria selbetverständlich auf das gleiche Papier gedruckt sind wie der Text, ist das Papier des Neudrucks dieser 4 Blätter in der Ausgabe von 1614 etwas stärker, und die wagrechten Wasserlinien, 7 auf jeder Seite, sind viel schwächer und liegen um etwa 2 mm näher an einander als im alten, etwas dinneren Papier des Textes.
Ein Wasserzeichen konnte ich bei keiner der beiden Ausgaben im Papier entdecken.
Anhangsweise mag hier beigefigt werden, dass in dem Sammelband Hist. 963” hinter der Crymogea das Specimen Islandig Amstelodami 1643 folgt, und dass unsere Bibliothek unter Hist. 963" auch diejenige Ausgabe von Stephanius Tractatus varij besitzt, in der Arngrimi Ionae Tractatvs de Islandic& gentis primordiis von Seite 356 bis zur Mitte von Seite 500 reicht.
Erlangen, den 20. Februar 1908.
August Gebhardt.
Lytir, En hittills förbisedd fornsvensk gud. (Förberedande meddelande.)
Den i Flateyar-béök, Del. 1, s. 577—581, sen, d0e fantastiska berättelsen Påttr Hauks Håbrökar grundar sig säkerligen delvis - gamla historiska sägner (Munch, Det norske Folks Historie, : 1: 581, finner detta ”nok muligt”). Till den kärna af sanning, som finnes i sagan, räknar jag berättelsen om att en gud vid namn Lytir fävara af en Upsalakonung. Jämför fornsvenska ortnamn som Lytislund(a) och Lytisbergh.
Djursholm april 1909.
L. Fr. Läffler.
Go gle PRINCETON UNIVERSITY
Kritiska anmärkningar till frågan om a-omljudet.
Som bekant brukade man ännu under de sista decen- nierna av förra århundradet uppfatta a-omljudet såsom en urgermansk företeelse och formulera regeln för detta omljud på a sålunda: på urgermansk tid övergår u till o, när ä, ö eller & följer i nästa stavelse, så vida icke antingen nasal kon- sonant + annan konsonant eller i står mellan « och den a- omljud verkande vokalen.
I Beiträge XXIII (1898), 484 ff. publicerade jag en avhandling, som behandlade a-omljudsfrågan och därmed sammanhängande spörsmål. Jag sökte där ådagalägga, att a-omljudet icke (åtminstone icke helt och hållet) är en ur- germansk företeelse, utan att det troligen inträtt, först sedan det urgermanska språket klyvts i skilda språk; att således a-omljudet inträtt dels i det urnordiska språket, dels i det (ur-)västgermanska språket.
Vidare sökte jag visa följande beträffande a-omljud på u.
När a-omljudet under tidig urnordisk tid inträder t. ex. i "hurna > horna, kvarstod u tills vidare framför m, n (t. ex. i "sumarar). Först sedan andra stavelsens a-ljud synkoperats i nom. pl. ”"suwmarar > sumrar ete., inträdde a-omljudet i sent urnord. tid i ljudgrupperna -uma-, -una- ("sumarr > somarr etc.), under det att ljudgruppen nasal + konsonant (m eller » + konsonant) alltjämt hindrade a-omljudets in- trädande (alltså ljudlagsenligt pl. sumrar).
I de fornnord. språken verkades a-omljudet blott av ett
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXVI, NY FÖLJD XXII. vi
Go gle | PRINCETON UNIVERSITY
98 Kock: Om a-omljudet.
verkligt ä, men däremot icke av ö eller & eller av det ur & utvecklade a-liknande ljud, som i de fornnord. literatur- språken utvecklades till e, i (t. ex. i nom. sg. fluti). Väx- lingen o:u i feminina »n-stammar (hola : hula etc.) beror där- på, att, sedan nom. sg. "hulö blivit till kula, detta genom a-omljud utvecklades till hola, under det att gen. sg. "Jadönn etc. gav Judu.
Framför ggw (brugginn etc.) inträder intet &-omljud. När urnord. "wulfar blivit till isl. ulfr fsv. ulver, så beror det därpå, att det föregående bilabiala w i förening med efterföljande /!v förhindrade omljudets inträdande i fortis- stavelser !), under det att a-omljudet däremot under dessa förhållanden verkades i semifortis-stavelser (Bryniolfr etc.).
Sedan en ljudlagsenlig växling o:u uppstått i ett och samma ord (samma stam), reglerades i fornsvenskan (åtmin- stone dialektiskt; i Upplandslagen) användningen av dessa vokaler sålunda: Man hade en bestämd tendens att använda o framför högt supradentalt » i ljudgrupperna rö, rt, rn (och merendels också annars framför >) ävensom framför Ik, Im: borp, skorte, forn, folk, holmber, pore etc. I fall o icke krävdes enligt denna regel, så gjorde sig en annan tendens gällande: vid valfrihet mellan o:u brukas gärna u efter la- bialerna b, £f, m och de labialiserade g (r, h?):bukker, fughl, mun, gup, (brut, hugher etc.). — 1 isländskan nor- meras bruket av o:u delvis på likartat sätt.
Även förhållandet mellan ändelse-vokalerna a:i i pass. part. (got. bundans :isl. bundinn etc.) sökte jag utreda, en fråga, som i själva verket intimt sammanhänger med spörs- målet om a-omljudet. Jag sökte å daga lägga, att (i mot- sats till hvad vanligen antogs) i i isl. bundinn brostinn etc. ljudlagsenligt utvecklats ur äldre a enligt ljudlagen: på sen
1) Alternativt förklarades ulfr så, att a-omljudet inträdde i Ywulfar > wolfar, men att, vid valfrihet mellan o (i vissa kasus) och u (i andra kasus), « valdes (till följe av de omgivande ljudens starkt labiala karakter).
Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY
Kock: Om a-omljudet. 99
urnord. tid övergår a i infortis-stavelse till e (senare i) fram- för n + konsonant.
Dessa mina i Beiträge motiverade och nu refererade åsikter hava (mer eller mindre fullständigt) blivit akcepterade av flera forskare.
Emellertid har nyligen Hultman i en mycket vidlyftig exkurs till sitt stora och förtjänstfulla arbete Hälsingelagen och Upplandslagens ärfdabalk i Cod. Ups. B 49 (Helsing- fors 1908) underkastat frågan om a-omljudet i de nordiska språken en vidlyftig undersökning. Den i fråga varande ex- kursen utgör 162 mycket stora kvart-sidor och torde hava fordrat mera än 300 vanliga oktav-sidor.
Hultman meddelar här till frågans bedömmande ett värdefullt material så väl från de västnord. språken som från fornsvenskan. Så har han för denna speciella fråga genom- gått alla fornsvenska urkunder intill år 1375, och från dem meddelar han samtliga exempel på ord med 0 : x, som kunna komma med i räkningen.
Även Hultman ansluter sig i väsentliga avseenden till mina i Beiträge framställda resultat.
Så antar han liksom jag, att a-omljudet icke är en ur- germansk, utan en särspråklig företeelse. Han akcepterar den av mig framställda regeln, enligt hvilken andra stavel- sens a-ljud övergått till e, i i got. bundans : isl. bundinn, bro- stinn etc. Liksom jag anser han, att ggw hindrat a-om- ljudets inträdande i ord av typen brugginn, och liksom jag menar han, att de omgivande labiala ljuden hindrade dess inträdande i "wulfar : ulfr.
Även så till vida harmoniera våra åsikter, som vi båda anse, att ändelsevokalen I (så länge som den var ett verk- ligt o-ljud) ej verkade a-omljud (i "lukkön : isl. fsv. lokka etc.), och som vi båda mena, att ett efter u omedelbart följande m, n motverkade a-omljudet (jmf. isl. sumar), ehuru vår upp-
Go gle PRINCETON UNIVERSITY
100 Kock: Om a-omljudet.
fattning av denna nasalernas roll för övrigt icke är den- samma.
Emellertid finnas även viktiga skiljaktigheter mellan Hultmans och min uppfattning av a-omljudsfrågan.
Det är nästan självklart att, när en vetenskapsidkare av Hultmans rang egnat så mycket arbete åt en viktig språk- historisk fråga, han meddelar värdefulla specialiakttagelser och specialförklaringar, och till flera dylika kan jag an- sluta mig.
Däremot kan jag icke ansluta mig till de av honom framställda huvud-uppfattningarna av a-omljudet, för så vitt som de avvika från de resultat, till hvilka jag kommit i min i Beiträge (1898) publicerade avhandling.
Jag skall icke inlåta mig på alla de spörsmål, som här kunde vara värda en diskussion, utan jag måste — upptagen som jag är av annat arbete — inskränka mig till att granska ett par av frågans huvudmoment.
I.
Såsom redan antytts, har H. en till god del annan upp- fattning än jag av den roll, som ett m- och 2»-ljud spelat i a-omljudsfrågan.
Han anser nämligen, att » över huvud hindrat a-om- ljudets inträdande under så väl yngre som äldre urnordisk tid, och att man hvarken i de västnordiska eller i de öst- nordiska språken (fornsvenskan) skulle hava något exempel på ljudlagsenligt a-omljud i ljudgruppen -un- > -on- (8. 281). Den roll, som »m spelat, skulle enligt H. däremot hava varit en annan. I de västnordiska språken skulle — menar han — m hava hindrat a-omljudets inträdande, men förhållandet i fornsvenskan skulle hava varit ett annat, i det att i vissa dialekter a-omljudet ljudlagsenligt inträdde i ljudgruppen -um- > -om-, under det att andra fsv. dialekter i detta av-
Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY
Kock: Om a-omljudet. 101
seende intogo samma ståndpunkt som de västnord. språken (8. 289, 292) '!).
Dessa åsikter äro, så vitt jag förstår, avgjort oan- tagliga.
Det väcker redan betänklighet, att enligt denna H:s teori a-omljudet skulle ljudlagsenligt hava inträtt i åtskil- liga fornsvenska dialekter i ljudgruppen -um- (sumarr > somar etc.), under det att det uteblev i ljudgruppen -un- (kuna etc.).
I fall de båda nasalerna m och » skulle hava spelat en olikartad roll vid a-omljudets inträdande, så väntade man obetingat, att tvärtom den labiala nasalen m varit för a-omljudet mest hämmande. A-omljudet är ju en delabia- lisering av rotvokalen, hvilken delabialisering framkallats av en följande icke-labial vokal. När t. ex. i "hurna > horna u delabialiserats till o, så har det följande icke-labiala a föranlett denna utveckling. Nu lär oss erfarenheten — därom äro H. och jag ense —, att nasala konsonanter hin- drade eller delvis hindrade a-omljudets genomförande. Men då m i sumar är en labial, »n i kuna däremot en dental (supradental) konsonant, så borde ju m lättare än » hava hindrat delabialiseringen av wu till o. H. menar däremot, att förhållandet skulle hava varit det motsatta, i det att i vissa dialekter sumar ljudlagsenligt skulle hava blivit till somar, men kuna ljudlagsenligt skulle hava kvarstått.
1) Det förefaller emellertid, som om H. själv vid tryckningen av de första arken av exkursen om a-omljudet ännu icke fullt stadgat sin åsikt, utan då menade, att min uppfattning kanske var den riktiga, enligt hvilken a-omljudet blott tillsvidare förhindrades av m, n. Så heter det s, 190 överst: ”Till följd af a-omljudets uteblifvande eller fördröjande framför nasal .... finna vi....” — s. 185: ”Att i nordiskan också en enkel nasal hin- drat a-omljudet u >o... skola vi i det följande finna många bekräftelser på. Om, såsom Kock... menar, en dylik inskränkning gällde endast till en början, före synkoperingstiden, så var i alla fall en generalisering af u-vokalisationen ... helt naturlig” — s. 194: ”Om, såsom tidigare antydts vara möjligt, u framför m, n alls ej berörts af a-omljudet,...”
Go gle PRINCETON UNI RS
102 Kock: Om a-omljudet.
Av vida större vikt än detta mera teoretiska resonne- mang är emellertid det vittnesbörd, som urkunderna själva avlägga emot Hultmans teori.
Det är nämligen uppenbart, att a-omljudet ljudlagsenligt inträtt i de nordiska språken även i ljudgruppen -un-, och att det i ljudgruppen -um- inträtt ej blott i vissa östnordiska dialekter, utan även i de västnord. språken.
Som bekant är detta den sedan decennier rådande åsik- ten: att således a-omljud ljudlagsenligt inträtt exempelvis i gen. sg. sonar, i isl. verbet koma. Så vitt jag ser, har det på intet sätt lyckats Hultman att vederlägga denna mening. Men då han försökt att göra det, och då frågan är av stor vikt, skall jag söka bemöta de av H. gjorda inkasten och söka visa, att hans teori ej kan vara riktig.
Böjningen nom. sg. sunr med u: gen. sonar med o fin- nes i handskriften till Isl. event$fri (Gerings upplaga I s. XVI). I överensstämmelse med den gotiska böjningen av ordet 'son” nom. sunus ack. sunu:gen. sumaus har det som bekant på förhistorisk tid i Norden böjts nom. "sunur ack. run. sunu: gen. ("sunaur) > "sunör yngre "sunar sonar. Då man nu i isländskan. finner just böjningen nom. sunr :gen. sonar, och då man icke i någon annan u-stam har kunnat påvisa en dylik regelbunden växling u:o i olika kasus, så drives man, med absolut nödvändighet till den redan sedan länge gjorda konklusionen: växlingen sunr:sonar har ljud- lagsenligt uppstått i detta ord självt.
För att icke desto mindre kunna på analogisk väg för- klara sunr:sonar åberopar H. sig på kostr ”valg', och han tillägger: ”Analogien med de u-stammar, hos hvilka ingen- ting hindrat en a-omljudsväxling u:o att uppkomma, har emellertid kunnat framkalla en dylik också hos sunr. Natur- ligtvis vore detta antagande mindre sannolikt, om det förra slaget omfattade endast kostr, men det kan ej betviflas, att det tidigare varit betydligt talrikare representeradt; från gamla
Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY
Kock: Om a-omljudet. 103
u-stammar leda sålunda koss, Ullr, porn, losti m. fl. sitt ur- sprung”.
Detta synes mig vara ett synnerligen djärvt resonnemang. Visserligen kan ordet kostr i ack. pl. hava formen kostu, men — väl att märka — formen kosti är den vanligare, hvarför ordet i grammatikor brukar uppföras icke såsom u-stam, utan såsom /-stam. Vidare anför H. icke någon västnord. biform med u ("kustr) till kostr; ännu mindre har någon regelbunden växling ”"kustr : kostar påvisats.
Orden koss ”kyss', gudanamnet Ullr, porn ”torn', losti ”glede” böjas — såsom H. själv nämner — icke såsom u- stammar i literaturspråket. Det är sannt, att de under en förhistorisk period varit eller kunnat vara u-stammar, men vi veta alldeles icke, huruvida de (åtminstone om man bort- ser från nomen proprium Ullr) böjdes såsom u-stammar ännu vid tiden för a-omljudets inträdande. Härtill kommer, att H. från västnordiskt språkområde icke anfört sidoformer med u till koss, porn, losti eller någon sidoform med o till Ullr. Någon regelbunden växling u:o i något av dessa ord finnes icke. Under dessa förhållanden är det alldeles otroligt, att den regelbundna växlingen sunr :sonar skulle kunna härröra från en ingenstädes påvisad motsvarande regelbunden växling i (något av) dessa ord.
Men härtill kommer ytterligare en synnerligen viktig omständighet. Ordet son” är alltjämt och har sedan urmin- nes tider varit ett av språkets vanligaste ord, som därför jämförelsevis föga var utsatt för analogi-påverkningar från andra ord. Och än mer: de begrepps-sferer, som orden val (kostr), ”kyss' (loss), ”torn” (porn), ”glädje” (losti) och nomen proprium Ull» tillhöra, ligga så vitt fjärran från den för be- greppet 'son', att en påverkan från de förra orden på ordet 'son” knappast är tänkbar.
Besinnar man allt detta, så måste man inse, att en analogisk påverkan på isl. sunr:gen. sonar är alldeles ute-
Google EE
104 Kock: Om a-omljudet.
sluten. Men detta vill, annorlunda uttryckt, säga: den isl. växlingen sun» :sonar är ett fullgott bevis för a-om- ljudets ljudlagsenliga inträdande i ljudgruppen -un-.
Ett icke mindre gott bevis härför utgör ags. sunor ”Svin- hjord”: isl. sonar- i komposita sonargoltr ”ledende eller sterste galt i svinehjorden', sonarblöt ”ofring av galt', sonardreyri offerblod” (Sievers i Beiträge XVI, 540 ff.). Hultmans tanke 8. 205, att o i sonar- i st. f. "sunar- i sonargoltr skulle bero på ett folketymologiskt omformande efter gen. sg. sonar (till sunr ”son'), är alldeles icke antaglig. Begreppen 'svin- hjord” och ”son” ligga hvarandra dock allt för fjärran, för att en dylik ombildning av ”"sunar till sonar skulle vara möj- lig. Härtill kommer dessutom, att ju enligt H. även gen. sonar ”sons' självt skulle hava fått sitt o genom påverkan från alldeles obesläktade ord.
Vidare hava vi gen. sg. konar 'slags till en i dylik betydelse för övrigt icke påvisad i-stam. Detta konar ingår 1 åtskilliga juxtapositioner såsom alls konar, eins konar, hvers konar, margs konar, ymiss konar, nokkurs konar, pess konar. Denna form (konar) är alldeles obetingat normal-formen, även om den av H. s. 194 framhållna formen hverskunar undantagsvis någon gång (genom inflytande från andra i-stams-kasus) kan anträffas. Det är tydligen oberättigat att med H. s. 194 fatta o i gen. konar såsom inträngt på ana- logisk väg från helt andra ord. Den gamla gen. konar är, i alla händelser i literaturspråket, att uppfatta såsom en väsentligen ”isolerad” form, som icke längre utgjorde led i något flexionssystem. O-ljudet i normalformen konar måste därför uppfattas såsom ljudlagsenligt. Men detta vill säga, att kunar ljudlagsenligt blivit till konar.
Även är det oberättigat att med H. a. st. förklara o- ljudet i kon» 'son, ättling', monr : munr ”sinne” såsom på ana- logisk väg inkommet från helt andra ord. TI dessa i-stam- mar har o ljudlagsenligt uppstått i orden själva. TI t. ex.
zed by (3O(C gle PRINCETON UNIVERSITY
Kock: Om a-omljudet. 105
gen. sg. och pl. monar, mona är o ljudlagsenligt. — Av konr är konungr avlett.
Förhållandet är ett likartat med o i den feminina ön- stammen kona ”kvinna'. Vida naturligare än att med H. förklara o såsom inträngt från andra alldeles obesläktade ord är det att helt enkelt anse, att nom. kuna ljudlagsenligt blev kona, under det att u i gen. kunu etc. kvarstod (därifrån undantagsvis u i nom. kuna).
Att även i "punar- > Ponar ( börr) a ljudlagsenligt ver- kat omljud, har jag sökt visa i Beiträge XKXIII, 513 och i Svensk ljudhistoria II 8 740. Fht. thonar, fornnederty. Thu- nar motsvarades av ett urnord. "bunarar > "hunarr > ponarr, och liksom ags. sunor ”svinhjord” förhåller sig till isl. sonar-, så förhåller sig ags. punor till isl. Ponarr ').
Särskilt verbet koma visar, att ljudgruppen -wm- varit underkastad a-omljud icke blott i östnordiska (fsv.) dialekter, utan även i de västnordiska språken (och över huvud i Norden).
Med sin uppfattning nödgas, så vitt jag ser, H. att för- klara 0o i koma på ett sätt i de flästa östnord. dialekterna och på ett annat sätt i de västnord. språken. I de förra skulle o i koma vara ljudlagsenligt. I de senare åter skulle 0 hava inkommit i koma på analogisk väg.
Redan detta är mycket betänkligt. Men ännu betänk- ligare blir det, när man besinnar, att konsekvensen av denna H:s uppfattning obetingat är, att icke blott de västnord. språ- ken och de östnord. språken skulle hava differentierats från hvarandra redan långt tillbaka i den ”urnordiska” tiden, utan att redan under denna långt tillbaka liggande förhistoriska
1) Hit hör även det av Fritzner? från Hirbpskrå 35 anförda skona, i fall ordet är korrekt, hvilket dock är tvivelaktigt. Hultman framhåller näm- ligen, att enligt Hertzbergs glossar ordet skulle bero på skrivfel för biona.
Detta är möjligt. Dock finns i Jutlandsmålet ett verb skån (skon) ”lade tilflyde, skaffe”.
Go gle PRINCETON UNIVERSITY
106 Kock: Om a-omljudet.
period en högst betydlig olikhet skulle hava